När jag och Elsa Grave var i Helsingfors

AV JAN HENRIK SWAHN I februari 1985 tog Elsa Grave tog kontakt med mig. Hon hade stora planer för vår del. Man hade bjudit in henne till litteraturdagarna i Helsingfors, med uppläsningar på Svenska teatern. Elsa tyckte absolut att jag…


Bonniers, det är jag

Av JAN HENRIK SWAHN I natt hade jag en märklig dröm. Jag drömde att jag var Bonniers Förlag. Jag hade ensam hand om hela utgivningen medan alla som annars jobbade på förlaget, från högsta chef ner till ynkligaste förläggare, fick…


Sveriges litterära kanon

Av JAN HENRIK SWAHN Ihärdiga rykten har i ett par års tid berättat att DN:s kritikerlista över de tio viktigaste böckerna ”just nu”, ofta styr bibliotekens bokinköp i långt högre utsträckning…


Staket åt alla

Av JAN HENRIK SWAHN När jag i dag gick förbi Kungsträdgården så tänkte jag: Den här platsen tillhör ju kungen, det hörs på namnet om inte annat. En gång…


Servitriser

Av JAN HENRIK SWAHN En god vän till mig beklagade sig nyligen att han i hela sitt liv endast hade varit tillsammans med servitriser. Andra kvinnor lyckades han inte komma nära men servitriser, de slog sina lovar kring hans bord…


Berättarstrukturen i svenska deckare

Av JAN HENRIK SWAHNJag sitter i sommarvärmen med en svensk debutroman och en svensk deckare. Båda böckerna håller sig på väl tilltaget säkerhetsavstånd från okonventionella lösningar. De är i mina ögon därmed…


Vårt fattiga grannland

Av JAN HENRIK SWAHN Ett sätt att få en svensk kulturbyråkrat att nervöst leta efter brödsmulor innanför skjortkragen är att inte berätta om kulturutredningen, inte om Olle Wästberg, inte om idén att profilera…