AV JAN HENRIK SWAHN I februari 1985 tog Elsa Grave tog kontakt med mig. Hon hade stora planer för vår del. Man hade bjudit in henne till litteraturdagarna i Helsingfors, med uppläsningar på Svenska teatern. Elsa tyckte absolut att jag…
- Jan Henrik Swahn
Bonniers, det är jag
Av JAN HENRIK SWAHN I natt hade jag en märklig dröm. Jag drömde att jag var Bonniers Förlag. Jag hade ensam hand om hela utgivningen medan alla som annars jobbade på förlaget, från högsta chef ner till ynkligaste förläggare, fick…
Staket åt alla
Av JAN HENRIK SWAHN När jag i dag gick förbi Kungsträdgården så tänkte jag: Den här platsen tillhör ju kungen, det hörs på namnet om inte annat. En gång…
Berättarstrukturen i svenska deckare
Av JAN HENRIK SWAHNJag sitter i sommarvärmen med en svensk debutroman och en svensk deckare. Båda böckerna håller sig på väl tilltaget säkerhetsavstånd från okonventionella lösningar. De är i mina ögon därmed…
Vårt fattiga grannland
Av JAN HENRIK SWAHN Ett sätt att få en svensk kulturbyråkrat att nervöst leta efter brödsmulor innanför skjortkragen är att inte berätta om kulturutredningen, inte om Olle Wästberg, inte om idén att profilera…
Laddar fler artiklar