Samtiden är rik på irrationella tankemönster, misstro mot sakkunskap och förnekande av fakta. I sin bok Ignorance and Bliss ställer sig Mark Lilla frågan hur det kan komma sig att vi är varelser som både vill och inte vill lära. Margareta Hallberg skriver här om hans bok.
Mark Lilla, som är en internationellt välrenommerad professor i humaniora vid Columbia University, rör sig i ett brett kunskapsfält där filosofi, religion, politik, historia och psykologi möts. Han tillhör den grupp av akademiker vid nordamerikanska prestigeuniversitet som förenar djup bildning inom många områden med ett elegant och intresseväckande framställningssätt. Lilla har författat många verk där han förmedlar sina kunskaper i dialog med såväl de teman han uppehåller sig vid som med läsaren. En styrka är att han ofta använder sig av belysande exempel som väcker både igenkänning och nyfikenhet och ibland opposition.
I sin senaste bok, Ignorance and Bliss. On Wanting Not to Know från 2024 för han samtal med ett stort antal tänkare i vår västerländska tradition om okunnighetens lockelser och faror. Vi möter grekerna och deras gudar, religionernas uttolkare i de heliga skrifterna, Augustinus bekännelser, Freud och psykoanalysen, fascister och nazister. Lilla går till källorna, citerar, debatterar, kommenterar.
Dixikons nyhetsbrev? Anmäl dig här
Det är välkända teman för idéhistoriskt och filosofiskt sinnade läsare, som här sätts i samband med vår egen tids teoretiska konflikter med bäring på politik och samhälle. Okunnigheten och dess konsekvenser är ett allvarligt tema med en lång historisk tradition, menar Lilla, men inte alls så undersökt som människans vilja till kunskap.
Bokens utgångspunkt är därför frågan: hur kan det komma sig att vi är varelser som både vill och inte vill lära? Aristoteles påstod att alla människor vill lära, Francis Bacon att kunskap är makt, båda är sedan länge allmänt vedertagna teser. Lilla ställer dock detta på fötter genom att i stället ägna sig åt den makt som kan finnas i okunskapen.
Vår samtid är rik på exempel på irrationella tankemönster gestaltade i misstro mot sakkunskap och det ”uppenbara” – det kan gälla sådant som magiskt tänkande, förnekande av fakta och avsaknad av tillit till experter. Mänskligt beteende och tänkande är motsägelsefullt och särskilt självbedrägeriet intresserar Lilla. Vad driver oss, dem, att förneka, för vetenskapen, filosofin och förnuftet övertygande evidens och ersätta denna med alternativa, oförnuftiga och påvisade falska påståenden, teorier, förklaringar? Varför vill vi inte veta?
Lilla drar sig inte för att se okunnigheten som både farlig och enfaldig. Människor tycks följa de mest bisarra spår för att kunna bibehålla sin önskan att inte veta. Lilla ställer frågan om det rent av finns mer än en lockande protest i att förneka kunskap och menar att det ofta har med egenmakt att göra. Att inte vilja veta drabbar oss alla någon gång och kan vara ett relativt harmlöst skydd för individen. Vi kan rygga för sanningen om till exempel en sjukdoms prognos eller om vår kärlek är besvarad och det är både förståeligt och utan vidare konsekvenser, men när kunskap blir vida ifrågasatt behöver vi gräva djupt i vår tradition för att förstå okunnighetens lockelser och bevekelsegrunder. Lilla vänder sig till antikens gudar, filosofin, religionen, litteraturen, således till idéernas värld, för att ringa in berättelsernas och myternas kraft över människornas liv genom årtusendena och det självbedrägeri de medfört.
Boken inleds och avslutas med en variant av Platons grottmyt, där Lilla adderar en liten pojke som befinner sig i grottan tillsammans med mannen, först flyr med honom men efter många år i världen utanför vill återvända. Pojken uttrycker en önskan bort från den öppna men oförutsägbara och farliga värld han lever i för grottans enformiga och enkla skydd. Lillas sista fråga och därefter uppmaning till bokens läsare är: ”Hur skulle du göra? Tänk noga efter innan du svarar”.
Mellan denna inledande och avslutande tankeställare om å ena sidan frihet, mod och fara, å den andra instängdhet, försiktighet och trygghet, rör sig Lilla i vårt idéhistoriska och litterära arv. Oidipusdramat ses här som det främsta exemplet på viljan att inte veta. Lilla återberättar den tragik som drabbade Oidipus och hans kamp mellan att vilja veta sanningen om pestens orsak och hans självbedrägeri genom vägran att inse den hisnande sanningen om sitt eget liv. Givande kunskap om världen mot outhärdlig kunskap om sig själv, viljan att veta mot viljan att inte veta.
Lilla finner mängder av exempel på människans sökande efter belägg för att kunna bortse från fakta. Bibelns första bok ger god hjälp genom myten om kunskapens träd och den förbjudna frukten. Filosofen Georg Henrik von Wright skrev i Myten om framsteget (1993,s 16):
”Idén att det inte anstår människan att lära känna varje sanning och att oinskränkt sökande efter kunskap kan vara syndigt är djupt ingrodd i vår judiskt-kristna religiösa tradition”.
Lilla understryker dock att det sker något särskilt när kristendom och judendom skiljs åt, där i synnerhet Paulus lyfts fram som ”a learned fanatic of the highest order”, som hyllade det okunniga barnet, de obildade kvinnorna och männen, de oskyldiga lammen och föraktade de vises visdom. Som det står skrivet: ”… Den av er som tycker sig vara vis i världslig mening måste först bli en dåre för att bli vis.” (1 Korintierbrevet 3:18).
Lilla ägnar många sidor åt Paulus och hävdar att han var den som införde populismen I den västerländska historien; en kultiverad man som föraktade kulturen. På så sätt, menar Lilla, la Paulus grunden för en tydlig antiintellektualism inom kristendomen som fortfarande omhuldas i vår sekulariserade värld. Att inte vara nyfiken, inte fråga, inte förstå, inte försöka se igenom, inte lyssna på dem som kanske vet bättre, innebär att vara oskyldig och ren. Gud vet, inte människan, som förlitar sig på den högre maktens visdom och sanning.
Provokativt undrar Lilla om den som är kristen kan vara vuxen och han menar att det är en relevant fråga eftersom Nya Testamentet inte ger vägledning in i vuxenlivets många svårigheter utan framhåller godhet och allas väl. Såväl de grekiska myterna som den hebreiska bibeln (innehållande Gamla Testamentet och Toran), är fulla av familjeberättelser, politiska intriger, goda och onda karaktärer från vilka läsaren kan lära och mogna både känslomässigt och intellektuellt. Nya Testamentet däremot är snarare en hyllning till de okunniga, svaga, menlösa, vilket kan ha förtjänster i det att alla kan ses som likvärdiga men saknar förankring i verkligheten. Jesus beskrivs som brådmogen utan behov av att lära och utvecklas och han förbereder inte heller sina lärjungar för vuxenlivets realiteter i familj eller samhälle.
Huruvida Lillas tolkning är korrekt eller ej får teologer och andra sakkunniga avgöra. Tesen är hur som helst att i den kristna moralen tippade balansen över till förmån för skydd av de oskyldiga lammen framför att förstå att det även finns vargar i världen. En begränsande och farlig moral, tycks han mena, då oskuldsfullheten är en illusion.
Likafullt finns det en intressant och tänkvärd reflektion, som kan öka förståelsen för vår kultur, men som Lilla inte fördjupar sig i. Hur mycket av det kristna arvet ser vi i välfärdsstaternas framväxt och utformning, i FN-deklarationer, mänskliga rättigheter, Woke-rörelsen, tankar om och planer för likabehandling och jämställdhet? Från Nya Testamentet lär vi om den barmhärtige samariten och tanken att man ska älska sin nästa som sig själv. Uppmaningen är att medkänslan ska sträcka sig bortom den grupp man tillhör och identifierar sig med. Är kristendomens betoning av värnandet om de andra, de som definieras som oskyldiga, svaga, maktlösa, en av grunderna i vår sekulariserade kultur eller är det andra idékomplex som fristående möjliggjort detta?
Som vi sett uppehåller sig Lilla framför allt vid religiösa texter och myter i sökandet efter de hinder som gör oss oförmögna att se klart, ta itu med självförnekelse, göra upp med viljan att inte veta. Han rör sig också i litteraturens värld i mer generell mening och ger många slående exempel på illusioner. Flera av dessa är upplysande och bildande.
Gott så, men man kan likafullt fundera över om religionerna, texterna, idéerna idag har den stora betydelse för viljan till okunnighet som Lilla menar eller om det ens är okunnighet som önskas. Och okunnighet om vad? Om makten över det egna livet upplevs öka genom avståndstagande från en föreskriven elit, är det kanske det som uppfattas som en alternativ kunskap som önskas snarare är okunnighet? De materiella och politiska villkor som omger människan bestämmer måhända mer över vad hon väljer att tro och inte tro än vad de mytiska berättelserna föreskriver. Men det är en annan historia…
- Klicka här för att läsa Margareta Hallberg om Intention av Elisabeth Anscombe, en av fyra kvinnliga filosofer i den berömda The Oxford Quartet
- Klicka här för att läsa om hur man sett på själen i platonsk tradition
- Mark Lilla i ett samtal om boken: