Invasionen av Ukraina och den pågående konflikten i Mellanöstern ger upphov till mängder av moraliska frågor där olika förståelse av de agerandes avsikter bakom handlingarna leder till skilda, antagonistiska reaktioner och ställningstaganden. Just Intention är grundtemat i en moralfilosofisk skrift av Elisabeth Anscombe, en av fyra kvinnliga filosofer i den berömda Oxfordkvartetten.
Inte minst i mörka tider kan filosofers upptagenhet med detaljerade undersökningar av enstaka begrepp vara frestande att ta del och lära av. Tanken uppslukas av önskan att förstå, få pusselbitarna på plats, även om övningen ofta är mödosam. Så funderar jag medan jag tar mig an Elisabeth Anscombes Intention från 1957.
Anscombe levde mellan 1919 och 2001 och var verksam som professor i Cambridge från 1970. Hon ägnade sig åt ett brett spektrum av filosofins grundläggande spörsmål inom etik, logik, språkfilosofi, medvetandefilosofi. I Intention, som omfattar knappt 100 sidor, vänder och vrider Anscombe på begreppet avsikt genom exempel, frågor och invändningar och låter läsaren möta ett slags uppgörelse med vad filosofin fram till dess menat och hur hennes eget bidrag kan klargöra.
Fram till 1956 hade Anscombe inte författat något alls i och om etik men i samband med att universitetet i Oxford planerade att hylla expresident Harry Truman beslöt hon sig för att – i protest mot det för henne obegripliga i att moralfilosofer smickrade en man som beordrat användning av kärnvapen – engagera sig i moralfilosofiska spörsmål. Det skedde parallellt med att hon höll ett antal uppmärksammade föreläsningar som därefter publicerades i Intention.
Skriften har på så sätt en undervisande karaktär men på avancerad nivå, där varje nytt avsnitt eller paragraf följer på det tidigare och ingenting hastas över eller lämnas åt slumpen. Hennes systematiska undersökning av avsikt resulterar i 52 paragrafer och introduceras under huvudrubrikerna: framtida avsikt, avsiktligt handlande samt avsikt i handlande. Filosofins huvuduppgift angående avsikt är att avslöja och beskriva enheten mellan dessa tre.
Hennes exempel på respektive innebörd av avsikt är många och utförliga, vanligen hämtade från vardagliga situationer men trots det tämligen omständliga och snåriga. Ett sätt att förtydliga vad hon menar kan vara att se Anscombes egen utläggning som en demonstation av de tre betydelserna. I så fall skulle framtida avsikt kunna illustreras av att hon senare avser att avsluta sin skrift, avsiktligt handlande av att hon skriver samt avsikt i själva handlingen av att hon de facto skriver avsiktligt, alltså har en intention med sin argumentation.
Exakt vilket mottagande hennes bidrag fick på 1950-talet är svårbedömt men runt år 2000 gavs publikationen ut på nytt av Harvard University Press. Enligt förlaget har skriften fortsatt att växa i betydelse och därtill under flera decennier rönt stor uppmärksamhet av namnkunniga tänkare och fått status som en modern filosofisk klassiker.
Anscombes analys anses av flera ha avgörande betydelse för etik och moralfilosofi där skillnaden mellan sådant som bara händer en person och sådant personen gör eller får att hända är särskilt viktig. Motiv, önskningar, syfte, beslut och viljans frihet är här fundamentala frågor. Intention värderas högt inom ett brett fält av akademiska inriktningar, som kunskapsteori, socialpsykologi, medvetandefilosofi och som intellektuell samtalspartner om vad som menas med praktiskt förnuft. Den inomfilosofiska relevansen av Anscombes text kan således förefalla självklar men frågan är vad den tillför utanför seminarierummet.
Intention är ingen lättillgänglig text då den dels förutsätter filosofiska förkunskaper, dels prövar läsarens tålamod. Texten är full av detaljerade exempel på olika slags handlingar där frågan om vilka avsikter som kan ligga bakom eller syfta framåt, vad som orsakar vad, om något alls har en orsak och vilken skillnad som kan mejslas fram mellan att handla aningslöst och med en given intention. En handling kan mycket väl sakna avsikt och ändå utföras, som till exempel att röra på benen under en promenad. Samma handling kan också ha en avsikt, till exempel att gå för att nå en viss plats eller minska i vikt. Exemplen hon utgår från har alla en igenkännbar karaktär där frågan varför eller hur kan ställas: varför gjorde han si eller så, är det en medveten handling eller inte och hur kan vi vara säkra på avsikten om någon till exempel säger att han ska gå ut och gå? Vi kan överväga varför människor handlar på vissa sätt men kan vi veta att avsikt och utfall är ett och detsamma?
Det är i huvudsak handlingar som sker i den lilla världen som exemplifierar svårigheten, nödvändigheten enligt Anscombe, att analysera och definiera begreppet avsikt. Vikten av att lyfta fram högst vardagliga skeenden för att illustrera filosofiska spörsmål påminner oss läsare om såväl Ludwig Wittgenstein som hennes samtida, kvinnliga kolleger som vi i korthet ska återvända till lite senare.
Likafullt är det välkänt att Anscombe tidigt förenade sträng religiositet med samhällsutblickar. Hon uttryckte starkt patos under andra världskriget, som naturligt nog satte etiska och moraliska spörsmål i förgrunden. Anscombe var upprörd över att ingen moralfilosofisk teori uteslöt dödandet av oskyldiga, ja inte uteslöt något alls, utan endast talade om det fria anammandet av principer i en värld utan värden. Få ställde sig bakom Anscombes egen djupa övertygelse om att frukta och lyda Gud, följa budorden och agera på bästa sätt inom dess ramar.
Klicka här för att läsa Anscombes Mr. Truman´s Degree , där hon förklarar varför hon inte tänkte medverka vid en hyllning av Truman, och som hon avslutar med ”It´s possible not to go /…/ I indeed should fear to go, in case God´s patience suddenly ends”.
I Intention är dock engagemanget för världen, judarnas lidande och förintelsen och inte minst avståndstagandet från atombomben som hon bestämt och högljutt argumenterat för några år tidigare nedtonat. Det hindrar inte att analysen av avsikt har bäring på hela det moralfilosofiska spektrat men tydliggjort med utgångspunkt i odramatiska handlingar och beteenden.
Inte heller är utläggningen i Intention en alternativ etisk teori. Även om Anscombe under hela sin akademiska karriär var djupt engagerad i moraliska problemställningar och klart tog ställning mot dödande, abort inkluderat, ur alla aspekter, uttryckte sig polemiskt och, har det sagts, också hånfullt mot traditionell moralfilosofi på konferenser och seminarier så formulerade hon aldrig en sammanhängande teori emot. En enda publikation, Modern Moral Philosophy från 1957 (kan läsas här), tar direkt sikte på den rådande uppfattningen bland brittiska moralfilosofer, men i Intention får man läsa mellan raderna för att få syn på kritiken. Här står begreppsanalysen av avsikt hela vägen i centrum, i varje steg inspirerad av Wittgenstein.
Själva grundtemat, avsikt, är ständigt aktuellt för att förstå/förklara både individers och samhällens agerande. Är till exempel avsikten bakom en handling avgörande för att bedöma dess moraliska värde eller är handlingens konsekvenser och effekter moraliskt oberoende av med vilken avsikt den genomförs? Kan ändamålet helga medlen och hur bedöms i så fall ändamålets rimlighet? Avsikten bakom en våldshandling som leder till död avgör ju bland annat om brottet anses vara vållande till annans död, dråp eller mord, förmildrande omständigheter kan anföras för att försvara en annars oacceptabel handling och synen på uppror tenderar att variera med bedömning av handlingens orsak, avsikt och mål.
Den pågående konflikten i Mellanöstern, liksom invasionen av Ukraina, ger upphov till mängder av moraliska frågor där olika förståelse av avsikten bakom handlingarna leder till skilda, antagonistiska reaktioner och ställningstaganden. En filosofisk undersökning av begreppet avsikt är alltså befogad då den kan skänka reda i förvirringen, men Anscombes text är kryptisk och svår och kräver en engagerad läsning.
Skriften har även en intressant förhistoria. Anscombe var en av fyra kvinnliga filosofer som samtidigt tog plats i den brittiska universitetsmiljön i Oxford under andra världskriget när de unga männen var krigsplacerade. En detaljerad och på många sätt fascinerande bild av dessa fyra kvinnor ges i Benjamin Lipscombs The Women are up to Something från 2022. Lipscomb tar upp hur de jämnåriga etikstudenterna Elisabeth Anscombe, Philippa Foot, Mary Midgley och Iris Murdoch kom att, menar Lipscomb, revolutionera den moralfilosofi som tidigare dominerat i Oxford.
När de påbörjade sina karriärer var den ledande uppfattningen bland filosoferna att ingenting objektivt sett är gott eller ont, rätt eller fel, viktigt eller oviktigt. Således finns ingen objektivt sann moral. Portalfiguren för denna uppfattning var Richard Hare, vars ståndpunkt kom att bli den primära måltavlan för de fyra, men åtskilliga andra intog samma position.
Anscombe, Foot, Midgley och Murdoch hävdade samfällt att det finns moraliska sanningar, vilket, menade de, är grundade i människans natur – det människan behöver och alltid har behövt för att kunna leva med andra, växa och utvecklas. De betonade alla vikten av att det vanliga livets moraliska impulser måste vara utgångspunkt för etiken som annars hamnade i konformism. Likaså var de överens om att vissa livsval är bättre än andra. Med inspiration från såväl Platon som Aristoteles ansåg de att mod, urskiljning, rättvisa och kärlek är det goda livets kärna. Trots stora olikheter vad gäller personliga levnadsförhållanden förblev de nära vänner under flera decennier och avvek inte från sin grundläggande ståndpunkt i etiska och moraliska frågor.
Anscombes liv utanför akademin förefaller ha varit rörigt och motsägelsefullt. Hon konverterade tidigt till katolicismen, hade sju barn som sägs ha sprungit vind för våg i det kvarter där de växte upp med en tämligen ofokuserad far och en mamma som ständigt och ytterst hängivet fördjupade sig i filosofiska texter och problemställningar. Anscombe arbetade under flera år med sin avhandling men lyckades aldrig disputera, hon undervisade vid olika college för att dra in pengar till sin växande familj då maken, även han filosof, saknade fast anställning.
Familjen flyttade tidigt till Cambridge där Anscombe mötte Ludwig Wittgenstein som hon kom att studera för och som kom att få ett avgörande inflytande på hennes filosofiska tänkande. Wittgensteins betydelse för hennes sätt att bedriva filosofi är väl dokumenterat och visar sig såväl i inriktning som stil. Hon betraktas som en auktoritet på Wittgensteins betydelsefulla verk och ägnade åratal åt närstudier av hans tänkande och översatte till exempel ”Filosofiska undersökningar” från tyska till engelska. Skriften Intention exemplifierar den wittgensteinska stilen genom sättet att framföra sina teser men här spelar också Aristoteles en viktig roll. Inte minst hennes intressen för begreppsanalys tydliggörs, där avsikt, handling, praktiskt förnuft och dygdetik ställs i centrum.
En avslutande reflektion är att Anscombe tog sin filosofiska gärning på största allvar och att hennes detaljerade undersökningar av det svårfångade begreppet avsikt satt avtryck i eftervärldens tänkande. Avsikt hänger samman med ansvar och moraliskt handlande och har stor aktualitet i samtidens konflikter. Likaså leder utvecklingen inom AI till frågor om enbart människan kan utföra avsiktliga handlingar. Anscombe diskuterar på ett ställe om katten har avsikt när den lurar på musen och om hunden har avsikt när den får syn på ett köttben som den förväntar sig få sluka. Hon avfärdar avsikt här och menar att det är människan som tillskriver sådan intention till de icke-mänskliga. Men hur är det med AI? Kan en maskin ha avsikter och ställas till ansvar?
Analyser av begreppet, som i Anscombes skrift, förtjänar filosofiska kommentarer men också spridning utanför akademin så att vi alla kan öka vår medvetenhet om komplexa frågor.
- Nyligen kom Benjamin J. B. Lipscombs Oxfordkvartetten ut på svenska (Bokförlaget Daidalos)
- Klicka här för att läsa Margareta Hallberg om den brittiska filosofen Mary Hesse