Broar och drömmar om imperier 
Om Herodotos och Xerxes pontonbro

Putin är inte den förste som byggt imperiebroar från Öst till Väst. I ett försök att invadera Grekland lät perserkungen Xerxes år 480 f.Kr. uppföra en pontonbro över Dardanellerna. Enligt Herodotos bestod bron av 676 skepp som lagts med kölarna mot strömmen och som hölls samman av rep som var 1500 meter långa. Man kan man lita på Herodotos?

Att bygga broar i samband med invasioner är en gammal och väl beprövad strategi i krig. Ofta rör det sig om vattendrag som måste korsas varpå den invaderande arméns ingenjörstrupper bygger en tillfällig bro som möjliggör fortsatt framryckning. Broar byggs också för att behålla kontrollen över erövrade områden och trygga den i krig så viktiga försörjningskedjan då en armé i rörelse behöver enorma mängder förnödenheter.

En bro som nyligen hamnade i medieljuset är Krimbron, den 18,1 km långa bro som förbinder Ryssland med Krim över Kertjsundet. Bron började byggas kort efter Rysslands annektering av Krim 2014 och resultatet blev Europas längsta bro. Tack vare denna förbindelse ökade Rysslands möjligheter att kontrollera Krim avsevärt. I oktober 2022 förstördes delar av bron i en explosion under det pågående kriget mellan Ryssland och Ukraina.

Världshistorien saknar inte exempel på broar som möjliggjort erövringar. Från antiken finns flera kända. Julius Caesars bro över Rhen, byggd under de galliska krigen på 50-talet f.Kr. är än idag ansedd som ett av ingenjörskonstens historiska mästerverk. En annan erövrande romare, kejsar Trajanus, lät i början av 100-talet e.Kr. bygga en bro över Donau under fälttåget mot dakerna i dagens Rumänien. Bron var över en kilometer lång och rejält byggd med bropelare av vattentät betong och tegel. Den möjliggjorde romarnas seger över dakerna och finns avbildad på Trajanuskolonnen i Rom som restes år 113 e.Kr. för att fira segern.

Men nästan 600 år tidigare hade en annan och mycket speciell bro byggts under ett krig. Den persiske storkonungen Xerxes lät 480 f.Kr. anlägga en pontonbro över Hellesponten (dagens Dardanellerna), det smala sund som skiljer Asien från Europa.

Bron är den kanske mest berömda och mest spektakulära från något krig i historien. Den byggdes för att Xerxes skulle kunna transportera sin väldiga armé mot Grekland i syfte att hämnas sin far Dareios förlust i slaget vid Marathon tio år tidigare. Men vad vet vi egentligen om denna bro? Fanns den verkligen eller är det en grekisk skröna?

Vill du få Dixikons nyhetsbrev? Anmäl dig här

Låt oss först sätta det hela i sitt historiska sammanhang. Perserna hade under Dareios ledning invaderat delar av Grekland. Syftet var att straffa framför allt Athen som hjälpt flera grekiska städer under persisk överhöghet i det så kallade joniska upproret (499–493 f.Kr.). Men perserkungen hade underskattat athenarnas militära styrka. I det avgörande slaget på slätten vid Marathon strax nordost om Athen led perserna år 490 f.Kr. ett förödmjukande nederlag. Dareios retirerade och Athens prestige i den grekiska världen ökade enormt.

Perserna glömde dock inte denna nesliga förlust utan började förbereda en ny invasion.  Ett uppror mot perserna i Egypten kom i vägen och hindrade Dareios från att fortsätta med planerna. Det blev i stället hans son och efterträdare Xerxes som 480 f.Kr. ledde en armé mot Grekland.

Vår främsta källa till dessa krig – som går under namnet perserkrigen – är Herodotos (ca 484–420 f.Kr.), ofta kallad historieskrivningens fader. Herodotos Historia är en fantastiskt rik källa att ösa ur och hela verket har just kriget mellan greker och perser som sitt övergripande tema.

Moderna historiker har länge påpekat att man ändå måste förhålla sig skeptisk och kritisk till Herodotos. Han återger ofta rena sagor och legender och tillämpar inte modern källkritik. Det är förvisso sant, men mycket av det Herodotos skriver är oerhört viktigt för vår förståelse av antikens historia. Rätt använd är han en synnerligen värdefull källa. Vad berättar då Herodotos om Xerxes pontonbro över Hellesponten?

Han inleder med att beskriva hur Xerxes trupper bygger två broar ungefär mellan Abydos och Sestos. Den ena byggdes av fenicier som använde lingarn för repen och den andra av egyptier som använde papyrus. Båda två förstördes kort därefter i en storm. Xerxes blev då så förargad att han lät piska Hellesponten med tre tusen slag och skymfa vattendraget med okvädningsord. De ansvariga brobyggarna halshöggs – allt i enlighet med det despotiska sinnelag Herodotos tillskriver Xerxes.

Men brobygget återupptogs och man byggde på nytt två broar. Här ger Herodotos en detaljerad skildring av hur det gick till. Flera hundra fartyg sammanlänkades sida vid sida som pontoner och ankrades fast för att stå emot strömmar och vindar. Tolv tjocka rep av lingarn och papyrus tillverkades, sex till varje bro. Avståndet mellan Abydos och Sestos var ungefär en och en halv kilometer under antiken. Vart och ett av dessa tjocka rep var därmed så långa som ca 1500 m.

Sedan beskrivs det hur man lägger rejäla plankor på pontonernas däck. Över dessa plankor läggs kvistar och jord som stampas så det blir en jämn yta att gå på. Till sist byggs staket på båda sidor för att hindra hästar och andra dragdjur från att se vattnet och skrämmas.

Därmed var vägarna över dessa båda broar färdiga och den persiska krigsmaskinen kunde ta sig över sundet och stiga iland på den europeiska sidan. Enligt Herodotos tog armén och kavalleriet den norra bron, närmast Svarta havet, medan trossen tog den södra. Samtidigt seglade flottan över sundet.

Det låter onekligen fantastiskt. Men det finns också en annan källa – som är äldre Herodotos – som nämner pontonbron över Hellesponten. Den athenske tragediförfattaren Aischylos hade själv kämpat i den athenska flottan under perserkrigen, och kan därför ha sett bron eller rester av den vid Sestos med egna ögon.

Hans äldsta bevarade drama är just Perserna, som uppfördes i Athen 472 f.Kr., några få år bara efter de händelser det skildrar. Tragedin är kanske mest berömd för att handlingen utspelar sig vid det persiska hovet då budet om förlusten vid Salamis når perserna och en bruten Xerxes återvänder hem.

Över hela Aischylos drama vilar den grekiska synen på hur övermod – hybris – straffar sig. Olika exempel på Xerxes övermod ges och ett av dem är just korsandet av Hellesponten. Tidigt i dramat berättar kören:

”Redan har vår konungs härsmakt, som de stora städer stormar, satt sin fot på andra stranden. På en skeppsbro gick den redan över sundet som benämnes efter Athamasdottern Helle, på en tusentimrad spång, lagd som ok på havets nacke.”

Längre fram, i en av dramats mest kända scener, manar änkedrottningen Atossa fram sin döde make Dareios vålnad. De talar då om Xerxes och om vad som hänt:

”Dareios vålnad: Hur begick han denna dårskap? Med sin flotta? Med sin här?
Drottningen: Med dem båda. Dubbelhövdat, tvegestaltat var hans tåg.
Dareios vålnad: Huru har en sådan lanthär kunnat färjas över hav?
Drottningen: Med ett ok på Hellespontos byggde han sin här en väg.
Dareios vålnad: Har han gjort det? Har han dristat stänga själva Bosporos?

Något senare säger Darios vålnad:

”Men min son förstod det icke i sitt unga övermod, ty den helga Hellespontos han i träldomsbojor slog för att stämma strömmens flöde – Bosporos, ett gudasund! Detta ville han förvandla, binda det med länk vid länk, och av bojor byggde han en väldig väg för väldig här. Han, en dödlig, trott sig vara alla gudars överman, även självaste Poseidons.”

(Alla citat ur Perserna är från Emil Zilliacus översättning)

Hur ska man då egentligen förhålla sig till dessa broar? Är det realistiskt att perserna tog sig över på detta sätt? Man kan vända på saken och fråga sig hur de annars skulle ha gjort det och vilken oerhörd omväg de skulle behövt ta genom svår terräng. Att man fraktat  hären och kavalleriet på fartyg är inte realistiskt.

När nu Xerxes och armén tveklöst tog sig över till Europa och när det oerhörda i att lägga ett ”ok på Hellespontos” skildras som det gör av både Aischylos och Herodotos, finns det goda skäl att tro på historien. Många i publiken på teatern i Athen hade erfarenhet av kriget, flera hade kanske sett rester av bron. Detsamma gäller för Herodotos sagesmän, några decennier efter perserkrigen. Dessutom kom Herodotos själv från Halikarnassos (dagens Bodrum), en grekisk stad som då tillhörde perserriket, så han hade god kunskap om både perserna och kriget.

Antikhistorikern N.G.L. Hammond och ingenjören L.J. Roseman gick i en artikel i tidskriften Journal of Hellenic Studies 1996 grundligt igenom alla detaljer i Herodotos beskrivning av brobygget. De gav också väl underbyggda förslag till tekniska lösningar på både det Herodotos beskrev och det han utelämnade.

De gör också en s.k. failure analysis där de beskriver vid vilka krafter och på vilket sätt broarna hade kunnat slitas sönder av väder och vind. Särskilt analyseras de tjocka och 1500 m långa repens betydelse. De kommer fram till att dessa måste ha slagits på plats på fastlandet eller rentav på pontonbron. Varje rep bör ha vägt ca 73 000 kg i fuktigt tillstånd.

Repen användes inte som kablar i moderna hängbroar. Istället var det till för att bära upp själva vägen av plankor som anlades på pontonerna. De måste då ha tillräcklig elasticitet för att tåla rörelser orsakade av vågor och vindar. Pontonerna bar sedan vikten av både repen och vägen – och förstås av den persiska hären som gick på den.

Författarnas slutsatser är att de broar som de med en rad olika beräkningar rekonstruerat i teorin också skulle ha fungerat i praktiken. Det finns alltså ingen anledning att på den grunden betvivla att det var så Xerxes och hans enorma armé tog sig från Asien till Europa.

Att det sedan inte skulle gå som Xerxes hade hoppats och att perserna än en gång skulle straffas för sitt övermod – i slagen vid Salamis och Plataiai – är en annan historia.

Hellesponten – eller Dardanellerna – är ett strömt sund och tills nyligen hade ingen försökt bygga en permanent bro över det. Men i mars 2022 invigde Turkiets president Erdoğan ”1915 Ҫanakkale-bron”, som är världens längsta hängbro med ett huvudspann på 2023 m. Detta mått är högst symboliskt eftersom bron byggdes för att fira den turkiska republikens 100-årsjubileum som infaller i år.

Nu går det enkelt att korsa detta mytomspunna sund som en gång Helle sägs ha drunknat i,  Xerxes och Alexander korsat åt var sitt håll och Lord Byron och före honom Leander simmat över.

• Klicka här för att läsa om vårt första massmedium – det antika myntet
• Klicka här för att läsa Stig Strömholm om Demosthens och Cicero – två intellektuella politiker