När Filip den djärve år 1384 fick dåvarande Burgund som förläning inleddes en blomstringstid för furstendömet. Inklämt mellan den tidens stormakter kunde det länge förbli självständigt och utvecklas ekonomiskt och bli till ett av Europas främsta kulturområden, inte minst inom konsten. Om dess historia, och hur det blev ursprunget till dagens Nederländerna, har belgaren Bart Van Loo skrivit den vackert illustrerade boken De Bourgondiërs. Aartsvaders van de Lage landen.
När Frans I av Frankrike år 1521 besökte klostret Champmol i Dijon för att beskåda Carl Sluters praktfulla mausoleum över de burgundiska furstarna, lär en av munkarna ha visat ett kluvet skallben för kungen med orden: ”Ers majestät, detta är den öppning genom vilken engelsmännen trängde in i Frankrike.”
Det dödliga hugget hade riktats mot den burgundiske hertigen Johan den orädde vid ett hetsigt möte med den franske kronprinsen Karl på bron i Montereau ett sekel tidigare, under hundraårskriget. Spänningarna mellan Frankrike och Burgund gällde då förhållandet till England som låg i krig med Frankrike. Johan, som periodvis lierat sig med engelsmännen, tvekade vid tidpunkten för mordet om vilken sida Burgund borde gynna, vilket efter illdådet blev ett lätt val för efterträdaren Filip den gode som hämnades genom att stödja engelsmännen och därmed stärkte sina positioner.
Detta är bara en av många färgstarka anekdoter som belgaren Bart Van Loo lyfter fram i sin bok De Bourgondiërs. Aartsvaders van de Lage landen. I titeln, som betyder Burgunderna. Nederländernas anfäder, fångas historien om furstendömet som starkt präglat utvecklingen i Frankrike och Benelux. Här ska Nederländerna förstås som just denna historiska region och Burgund främst som hertigdömet under blomstringsåren 1369–1467.
I Norden används väl adjektivet burgundisk mest för att bara beskriva något som har med Burgund att göra, men i stora delar av Västeuropa leder det även tankarna till lyx och överdåd. Därmed fortlever, i förbleknad form, minnet av en svunnen storhetstid och ett land som ofta och gäckande flyttat runt i geografin. Med ambitionen att vara ”en historia om 1 111 år och en dag” går van Loo tillbaka ända till folkvandringstid, då en liten grupp människor ska ha flyttat från Bornholm, eller Burgunderholm, söderut där ett rike grundades med Worms som hemvist för landets kungahus som också spelar en viktig roll i Nibelungeneposet.
Dixikons nyhetsbrev? Anmäl dig här
Det inledande kapitlet, Det glömda årtusendet, hade också kunnat heta ”Den stora oredans tid” eftersom Burgunds status som rike då skiftade kraftigt och sakläget ytterligare förvirras av att olika politiska entiteter under perioden gjorde anspråk på namnet Burgund. Mycket översiktligt beskrivet uppgick området, efter en inledande period som relativt fritt hertigdöme, i tysk-romerska riket och kom med tiden att hamna under allt starkare franskt inflytande.
Men denna mångskiftade period saknade ändå inte inre stadga. Klosterväsendet började växa sig starkt och rentav expandera, när burgundaren Bernard av Clairvaux på 1100-talet började sända ut sina cistercienserbröder för att grunda kloster ända uppe på våra breddgrader. I klostren förfinades också konsten att förädla druvor till det burgundervin som blev en av hertigdömets främsta exportvaror och en hörnsten i den exklusiva kulinariska kultur som odlades av den burgundiska adeln.
Denna livsföring kulminerade i det senmedeltida Burgund som började ta form sedan Filip den djärve 1361 fått Burgund som förläning av sin far, den franske kungen Johan den gode, efter sina insatser i slaget vid Poitiers 1356 som slutat med ett svidande franskt nederlag mot engelsmännen. Genom Filips giftermål med Margareta av Flandern expanderade hertigdömet norrut och dess autonoma ställning konsoliderades på ett sätt som berikade hertigarna av Valois, nu med Dijon som huvudstad, så till den grad att ingen kunde överträffa deras offentliga uppvisande av politisk, ekonomisk och kulturell makt, vilket också noterades av krönikörer som den store Jean Froissart.
Utvecklingen byggde på handel och framgångsrik giftermålspolitik som gav inflytande i alla väderstreck. Pompan och den nuptiala diplomatin nådde nya höjder när Filip den gode förmäldes med Isabella av Portugal i Brygge 1430. Där fick krönikörerna ta till nya superlativer för att beskriva festligheterna med uppskattningsvis 5 000 gäster och 150 000 åskådare, som utspisades i hägnet av triumfbågar och tribuner medan de underhölls av allt från musikanter och akrobater till mekaniska automater och trälejon med vinfontäner i tassarna. För att inte tala om det uppstoppade vildsvin som försåg den som vågade lyfta på svansen med färska rädisor.
Med tiden uppstod spänningar och ibland väpnade konflikter mellan den jordägande adeln och städernas allt starkare borgerskap, men bl.a. de stora inkomsterna från handeln med kläde bidrog till att helheten höll ihop, till särskild glädje för Filip den gode och senare Karl den djärve som blev sin tids rikaste furstar.
De övre skikten i Flandern och Brabant blev under den burgundiska eran så förmögna att regionen också kulturellt kunde börja mäta sig med Frankrike, inte minst genom det flamländska måleriet med mästare som Jan van Eyck, Rogier van der Weyden och Hugo van der Goes i spetsen. I denna växelverkan mellan militär, ekonomisk och kulturell makt började också nederländskan att utvecklas till ett fullfjädrat kulturspråk, även om det talades franska i de södra delarna av Burgund.
För många belgare, som Bart Van Loo, är den regionala identiteten med dess koppling till modersmålet minst lika viktig som den nationella. Ibland säger också namnet något om härkomsten. I just fallet Van Loo sammanfaller den flamländska bakgrunden och språket nederländska. Ändå finns det tydliga skillnader mellan våra dagars Belgien och Nederländerna. Genom köp, giftermål och erövringar införlivades provinserna Holland och Zeeland i Burgund, men de knöts aldrig lika tätt till centralmakten och utvecklades delvis i en egen riktning, vilket inte minst blev avgörande för nederländska frihetskriget långt senare.
Under läsningen framträder bilden av en senmedeltida värld som aldrig underlåter att visa sitt janusansikte. Yppersta lyx och förfining blandas med monstruös grymhet i såväl civila som militära sammanhang, där den etymologiska kopplingen mellan ”slag” och ”slakt” sällan behöver ifrågasättas. Det är också här – på tröskeln till tidigmodern tid – som Burgunds saga snöpligen slutar.
Karl den djärves ständiga konflikter med Ludvig XI av Frankrike kulminerade när schweizarna, påhejade av Ludvig, besegrade den burgundiska hären i slaget vid Nancy 1476, där den barnlöse Karl också stupade. Redan vid ett tidigare envig hade han förlorat världens kanske dyraste huvudbonad: en furstlig hatt med åtta rader diamanter runt kullen som förskingrades i leran på slagfältet. Samma öde drabbade hertigens skattkammare som tagits med i fält och antingen försvann eller användes för att reglera staden Basels skulder. Där är, så att säga, festen slut och det blir snart Karl den V som i egenskap av kejsare över tysk-romerska riket och portalfiguren för en ny tid fattar grepp om hela området.
De Borgondiërs är en vackert illustrerad bok, försedd med ett personregister och en detaljerad tidslinje som är till stor hjälp vid läsningen av en text så myllrande av anekdoter att den ställvis blir överväldigande. Bart Van Loo är på bästa berättarhumör, vilket också hörs i den podserie som boken utmynnat i. Hans styrka är engagemanget för ämnet och blicken för detaljer, särskilt i återgivningarna av konstverk, seder och bruk. Det ger nöjsam läsning, men den som söker eftersinnande analys och stora linjer kan bli besviken.
Kanske är det då bättre att börja med Huizingas Ur medeltidens höst som sin ålder till trots står sig väl och även åberopas av Van Loo själv. Ytterst är det väl en fråga om hur man vill få historia serverad. För den som inte läser nederländska, men ändå vill stifta närmare bekantskap med De Borgondiërs, finns möjligheten att bekanta sig med boken på något av de många språk som den översatts till.
- Klicka här för att läsa Mikael van Reis om Bebådelsen av van Eyck
- Klicka här för att läsa Tommy Andersson om Revolusi, om Indonesiens kamp för självständighet från Holland/Nederländerna
- Tre anledningar att läsa boken, om författaren – här på engelska – får säga det själv (Boken finns att köpa på engelska t ex här )