Redan två dagar efter slutet på andra världskriget i Asien proklamerade Sukarno, de indonesiska frihetskämparnas ledare, kortfattat landets självständighet. Det skulle sedan dröja till 1949 innan Nederländerna förmåddes släppa ifrån sig Indonesien, som varit dess ”mest kostbara koloniala juvel”. Om Indonesiens väg till självständighet och den moderna världens födelse har David Van Reybrouck (som häromåret hade stort framgång med ”Kongo: en historia”) nu skrivit boken Revolusi.
. När världens koloniserade länder började göra sig fria efter andra världskriget kom Indien, som blev självständigt 1947, att framstå som ett pionjärland. Men redan före Indien hade faktiskt den enorma önationen Indonesien redan 1945 utropat sig till självständig demokratisk republik. Ändå skulle det dröja till 1949 innan Nederländerna, efter hårdnackat motstånd, släppte ifrån sig sina besittningar i Nederländska Ostindien, som var den officiella beteckningen, och Republiken Indonesien slutligen blev en suverän nation. Därmed började man lägga 400 år av våld, förtryck och förnedring bakom sig.
Under andra världskriget hade Nederländerna tappat greppet om de ostindiska kolonierna som 1942 sveptes med i Japans snabba expansion i Stillahavsområdet. Japanerna bevisade prompt att kolonialmakterna kunde besegras och när de placerade indonesier på högre administrativa befattningar växte den nationalistiska medvetenheten.
Efter 1945 drogs alla japanska styrkor tillbaka och Nederländerna försökte återta överhögheten över området genom två brutala men i grunden utsiktslösa ”polisiära åtgärder”, det vill säga militäroperationer. Dessa slutade i nederlag mot de lokala frihetskämparna och till sist kunde deras politiske ledare, Sukarno, efter komplicerade diplomatiska förhandlingar med regeringen i Haag och inblandning från både FN och USA börja leda det fria Indonesien som dess förste president.
Om detta och mycket mer skriver David Van Reybrouck i sin nya stora bok Revolusi. Indonesië en het ontstaan van de moderne wereld. (”Revolution. Indonesien och den moderna världens födelse”). Han är känd för den internationella succén Kongo: en historia, som också behandlar temat kolonisering. Men han har även arbetat i det mindre formatet och med andra frågor, bland annat i Emot allmänna val som anmäldes här på Dixikon för några år sedan.
Revolusi bygger på en kombination av mikrohistoria och globalhistoria som allsidigt belyser de stora linjerna i Indonesiens koloniala historia. Titeln Revolusi till trots beskrivs inte bara frihetskampen 1945–49, utan hela växelspelet mellan Europa och den indonesiska övärlden från 1500-talet och framåt.
Dixikons nyhetsbrev? Anmäl dig här
Efter en kort skiss av de förkoloniala kulturerna i området tas avstamp i den portugisiska missionsverksamheten och de första nederländska handelsfartygens ankomst 1596. Utsikterna till lukrativa affärer med kryddor var också drivkraften bakom grundandet 1602 av Nederländska ostindiska kompaniet, som genom avtal med inhemska furstar med tiden kom att fungera som ägare till hela områdets produktion av råvaror.
Det var alltså européers förkärlek för rejält kryddad mat som delvis ledde till koloniseringen, men också till kompaniets astronomiska vinster fram till konkursen 1796. Då hade intresset för kryddor svalnat och Nederländska staten, som tagit över det korrumperade aktiebolagets verksamhet, började i stället handla med bland annat javanesisk java för att stilla den kaffefeber som nu drabbat européerna.
Ett kort franskt interregnum under Napoleon, som införlivande Nederländerna i sitt välde, kom att styra utvecklingen också i kolonierna, inte minst genom tillkomsten av den hundra mil långa ”postvägen” utmed Javas nordkust, som anlades av uppskattningsvis 12 000 lokala tvångsarbetare. År 1811 intog britterna Java och införde en fullskalig kolonial administration som nederländarna övertog sedan Wienkongressen åter tillskrivit Nederländerna de indonesiska besittningarna.
Dominansen över området vanns dock inte utan motstånd. Uppror i flera av de furstendömen som fanns där, då européerna kom dit, slogs ner och efter Javakriget 1825–30 inleddes den koloniala exploateringen på allvar. Alltihop byggde på massiv export av råvaror från det mycket vidsträckta örikets många utposter.
All administration kunde inte skötas av det relativt ringa antalet kolonialtjänstemän på plats och därför lät man utbilda en del av lokalbefolkningen som fick tjänster i förvaltningen. De fick däremot inte samma rättigheter som de vita, trots utvecklingen mot ökad frihet och demokrati i Nederländerna och övriga Europa.
Återkommande illustrerar Van Reybrouck den strikta klassindelningen i Nederländska Ostindien med paketbåten som metafor för kolonialsamhället. Handeln byggde på snabb och effektiv varutransport med sådana båtar, som ofta också befordrade passagerare i tre olika klasser.
De förnämsta platserna fanns för vita européer på övre däck medan utrymmena på de lägre däcken med andra och tredje klass var för de infödda. I en inledande suggestiv skildring av ett sådant fartyg, som förliser och drar med sig passagerarna i djupet, etableras paketbåten som metafor för samhällets organisering under kolonialtiden som sedan återkommer boken igenom.
Tolv av bokens femton kapitel bygger på hundratals intervjuer med ögonvittnen som efter författarens inledande bakgrundsförklaringar återger sina minnen av Indonesiens historia under första hälften av 1900-talet. Därmed görs de abstrakta förloppen fattbara med utgångspunkt i enskilda människors livserfarenheter. Greppet gör skildringen dynamisk men bitvis också något överlastad. Ännu en vittnesberättelse om samma sak bidrar inte alltid till att läsarens förståelse och engagemang fördjupas.
Ofta rör minnena det ständigt närvarande våldet under både kolonialtiden och frihetskampen, särskilt det brutala gerillakrig som utbröt som reaktion på den andra ”polisiära åtgärden”. Redan genom titeln Revolusi, som frihetskriget 1945–49 ofta kallas av indonesierna själva och som här stavas på typiskt indonesiskt sätt och inte som standarnederländskans revolutie, visar Van Reybrouck sina sympatier för det lokala perspektivet.
Det är naturligt att de koloniserades berättelser får mest utrymme i en bok som denna, men våldet utövades ändå av båda sidorna. Att de nederländare som föll offer för frihetskämparnas våld sällan kommer till tals kan därmed ses som en brist. Visserligen berörs också dessa övergrepp, som ofta drabbade kolonialtjänstemännens familjer, men helheten hade gagnats om flera vittnen till detta fått komma till tals.
Även om inga nya rön publiceras, ger kombinationen av fakta och vittnesmål ändå en fyllig bakgrund till framväxten av frihetsrörelsen och dess långa bakgrundshistoria. Dess nationalistiska, kommunistiska och islamitiska delrörelser förenades i en gemensam strävan efter nationell autonomi, ekonomiskt oberoende och jämlikhet.
I undertiteln talas det om födelsen av en ny värld, vilket är ett påstående med fog för sig, bland annat genom Indonesiens roll som värdland för Bandungkonferensen 1955. Det var då begreppet ”tredje världen” slog igenom och landet kom symboliskt att framstå som dess ledare. Bara insikten om förekomsten av en ”tredje värld” gav skjuts åt frihetsrörelser världen över och fick långtgående följder för den geopolitiska utvecklingen.
Ett exempel på detta är Egypten där Nasser med stöd i idéerna från Bandung hävdade nationellt självbestämmande. Det brittisk-franska Suezkanalbolaget förstatligades, vilket ledde till Suezkrisen och det definitiva slutet för Storbritannien och Frankrike som kolonialmakter. Där ser vi återigen det stora växelspelet grundat i kolonialismen som så väl beskrivs i Revolusi.
Vid den femtionde Huzinga-föreläsningen som hölls av Van Reybrock 2021 stod åter kolonialismen i fokus, men denna gång som koloniseringen av framtiden. Kärnan i detta resonemang är att vår aptit på råvaror har nått sin geografiska gräns men fortfarande stegras och därmed konsumerar framtida generationers tillgångar på ett sätt som påminner om den historiska koloniseringen. Det är svårt att sia, särskilt om framtiden, men föreläsningens ämne säger kanske något om vad nästa bok kan komma att handla om.
- Klicka här för att läsa Tomma Andersson om Van Reybrocks Mot allmänna val
- Boken finns för närvarande också på franska här och på spanska här samt på tyska här
- Klicka här för att komma till Rijksmuseums utställning kallad just Revolusi (engelsk text)
- Se en längre intervju på franska med Van Reybrock om Revolusi
- Lyssna på Van Reybrock när han talar på litteraturfestivalen i Berlin om The Colonization of the Future