”Moralens enda uttrycksform är handlingen”, hävdade Jane Addams, sorgligt förbisedd här. Hon var organisatör och ordförande vid den internationella kvinnokongressen 1915, föreståndarinna för Hull House i Chicago och under första världskriget på grund av sin pacifism kallad USAs farligaste kvinna. Hennes tankar är överraskande aktuella också i vår tid.
Hull House låg i Chicagos fattiga stadsdelar där nyanlända migranter kämpade för att överleva och förstå sig på livet i det nya landet. Jane Addams och hennes medarbetare erbjöd dem social hjälp och arbetade långsiktigt med att ge fattiga redskap för att bilda sig och kräva sin rätt i samhället. Jane Addams framhävde betydelsen av hygien, demokrati, klassmedvetande och poesi. 1931 fick hon Nobels fredspris.
Hon inspirerade framstående filosofer som John Dewey, George Herbert Mead och William James, som alla besökte Hull House och beundrade hennes arbete – och också gjorde vad de kunde för att själva bidra praktiskt. Historieskrivare har förstås ofta hävdat att Addams hämtade sina idéer från de stora tänkarna och sedan bara omsatte dem i en i och för sig imponerande praktik; så har ju idéhistoriker sällan sett praktik som lika intressant och nyskapande som tänkande. Men Addams tycks – också trots tidens betydande könsskillnader – snarare ha varit en vän bland vänner hos filosoferna och de sporrade varandra att förstå och formulera hur samhället kan förbättras. Addams bidrog även till den samhällsvetenskapliga undervisningen vid University of Chicago. Även om hon till skillnad från sina manliga akademiska vänner alltid var mest inriktad på det praktiska arbetet, efterlämnade hon ändå tolv böcker och runt 500 föredrag. Ett rikt och representativt urval av hennes texter finns sedan 2019 tillgängliga i The Greatest works of Jane Addams.
Internationellt är Jane Addams mest känd som organisatör och ordförande vid den internationella kvinnokongressen som 1915 samlade 1.136 kvinnor från tolv olika länder, och som beslöt att arbeta för fredliga lösningar på konflikter, för kvinnlig rösträtt och för fredlig barnuppfostran. Från Sverige deltog Elin Wägner, Emilia Fogelklou och Matilda Widegren. Vid konferensen bildades det ännu aktiva Internationella kvinnoförbundet för fred och frihet.
Trots de stora insatser Jane Addams gjorde på flera håll, är hon sorgligt förbisedd idag, inte minst i Sverige (även om Gunnel och Harald Swedner i och för sig publicerade en bok om henne på 1990-talet). Mitt eget intresse för henne vaknade vid ett besök vid Hull House Museum i Chicago. Det är ett minnesmärke över en radikal samhällsreformator och över alla dem som arbetade för de fattiga och nyanländas rättigheter i Chicago. En sådan plats får inte förfalla till nostalgi, och museets vision är att fortsätta vara så kontroversiella som Jane Addams var på sin tid, då hon som sagt kallades för USAs farligaste kvinna. Riktigt så långt har museet inte gått, men har väckt uppståndelse i Chicago till exempel genom att vara en tydlig plats för HBTQI-aktivister och genom att ordna en sexpositiv festival där polyamorösa, queera och andra som utmanar den sexuella moralen fått sätta agendan.
På Hull House Museum går det bland annat att se Jane Addams arbetsrum och några av de lokaler där allaktivitetshusets verksamheter bedrevs från 1882 fram till att merparten av fastigheterna revs på 1960-talet för att ge plats för University of Illinois. Verksamheten fortsatte ändå i de kvarvarande gamla husen fram till 2012, då de förvandlades till dagens museum. Det är ganska anspråkslöst i sina två röda tegelbyggnader. Men berättelserna som får plats där – om det fattiga och etniskt segregerade Chicago, om hur Chicagoskolans sociologi växte fram ur behovet av att utröna villkoren för dem som levde där och om Jane Addams och alla hennes medsystrars strävsamma arbete för social rättvisa och bildning – gör ett besök där omvälvande.
Av Addams böcker är inte minst Democracy and Social ethics från 1902 fortfarande otroligt läsvärd. 1896 hade Addams mött Lev Tolstoj under en resa i Europa. Han var en viktig inspiration som vid mötet utmanade henne att verkligen reflektera över om hon arbetade med det enkla folket eller bara för dem. Man kan också ana inflytandet från marxisten Florence Kelley som arbetade och bodde vid Hull-House 1891-1899. Kelley hade 1885 översatt Friedrich Engels Den arbetande klassens läge i England från tyska, och hade tidigare i New York varit drivande i New Century Guild som kämpat för arbetarkvinnors rättigheter. Under sin tid vid Hull-House genomförde hon undersökningar om villkoren i Chicagos slum och blev 1893 fabriksinspektör för hela delstaten Illinois. Under Kelleys påverkan införde Illinois samma år en lag om åtta timmars arbetsdag för kvinnor och ett förbud att anställa barn under 14 år ålder.
Addams inleder Democracy and Social Ethics med en hård kritik av alla välgörenhetsarbetare, som utifrån sina egna förutfattade meningar om vad de utblottade kunde behöva, ville känna sig goda och hjälpsamma. Mot tron att de fattiga har sig själva att skylla levererar hon en konkret och skarp analys av de sociala och ekonomiska villkor som gör att folk inte klarar av att ta sig ur sin fattigdom. Först måste vi förstå hur samhället skapar fattiga och vad som kan hjälpa dem att själva ta sig ur sin fattigdom. Sen måste man skapa samma förutsättningar för alla.
Addams kände sig därför missnöjd varje gång hon sågs som filantrop. Hon var mer politisk än så. Hon ville inte hjälpa de mindre bemedlade, hon ville avskaffa fattigdomen och ge alla möjligheter att blomstra som människor. Hon levde i en invandrarnation och såg de nyanländas fattigdom och svårigheter att ta sig in i det demokratiska samhället. Först var det irländare och svenskar, sedan italienare. De hade svårt med språket. De tydde sig till varandra och bevarade vad som skulle kunna kallas klanliknande gemenskaper som ofrånkomligen utnyttjades av patriarker som köpte sig röster och delade ut allmosor.
Addams diskuterar öppet och insiktsfullt varför dessa grupper accepterade korruption och maktfullkomlighet istället för att organisera sig och utnyttja de demokratiska vägar som i princip låg öppna för dem. I brist på välfärdssystem blev folk fast i de sociala skyddsnät som patriarkerna erbjöd, trots att det samtidigt höll dem i beroende och fattigdom. Traditionella värderingar reproducerades och utbildning framstod som oviktigt. Framförallt flickor led under detta system, i synnerhet de som arbetade som husor och barnflickor och var helt utlämnade till sina arbetsgivare. I fabrikerna samlades större grupper som kunde skydda och sporra varandra att kräva sin rätt. Där var det också lättare för staten att genomföra kontroller.
Även om vi lever i helt andra tider än Addams är det slående hur mycket som är sig likt och som fortfarande utmanar. Invandringens och integrationens problem visar sig vara strukturella snarare än kulturella och de har drabbat grupper från alla möjliga håll i världen. Så länge de svenskarna emigranterna tillhörde de fattiga och sågs som ett problem beskrevs de som svartmuskiga och avvikande från den vita majoriteten. Först när de blev etablerade och bidrog ekonomiskt blev de klassade som vita. Till och med rasbiologin färgades av socioekonomiska strukturer.
Även när det gäller fattiga arbetares utsatthet erbjuder Addams analyser intressanta perspektiv på samtiden där rut- och rot-jobb och olika former av självanställning försvårar uppkomsten av de kravställande gemenskaper som varit basen för den moderna demokratiska politikens organisationer. Utan att därför önska industrialismens storskalighet tillbaka, sporrar Addams oss att fundera över vad som ska föra människor samman, över vad som kan bli framtidens politiska gemenskaper.
Addams texter bottnar alltid tydligt i hennes arbete med att utmana fattigdom och ge möjlighet till bildning, att organisera rörelser för kvinnlig rösträtt och världsfred. Hennes texter är påminnelser om att vi fortfarande måste våga utmana den rådande ordningen i grunden för att skapa riktig rättvisa. De som vill skapa förändring måste organisera sig och vara beredda att möta motstånd och förtal från dem som tjänar på att den rådande ordningen består.