Katechon i öst och väst

Vad och vem håller tillbaka eländet på jorden tills den slutliga befrielsen kommer? Per-Arne Bodin berättar här om hur begreppet katechon, ursprungligen från ett av Paulus brev, genom påverkan av den högerradikale Carl Schmitt, i vår så polariserade tid blivit ett toxiskt begrepp och del av en våldsförhärligande imperieideologi. 

 

Begreppet Katechon

I mars i år antog Europeiska kyrkokonferensen en resolution som förklarade Den ryska världen (Russkij mir) – Putins och patriark Kirills propagandafras till stöd för kriget i Ukraina – för kätteri. Man kätteriförklarade dessutom begreppet katechon så som det numera används i Ryssland.

Det förvånar att möta både ordet kätteri och ordet katechon i ett nutida teologiskt uttalande, publicerat av europeiska kyrkor:

Låt oss vara tydliga: påståendet att en soldats död i tjänsten automatiskt renar synder och att framställa det som en offerhandling är kätterskt, liksom att beskriva Rysslands invasion av Ukraina som ett ”heligt krig” och att utnämna Ryssland till en kraft som håller det globala onda tillbaka – till en ”katechon-stat” – är kätterskt.

Begreppet katechon har en vindlande historia. Ordet är presens particip av det grekiska verbet κατέχω, ”hålla tillbaka”, ”hålla stånd” och betyder ”det eller den som håller emot”, beroende på om o-ljuder är kort (”det”) eller långt (”den, dvs en person”). Båda formerna används på så sätt i Paulus andra brev till tessalonikerna (2:7):

”Ni vet vad det är som nu håller honom tillbaka. Ty laglöshetens hemlighet är redan verksam; endast måste den som nu håller tillbaka först röjas ur vägen.”

Augustinus tyckte att textstället var gåtfullt och utbrister: “Jag måste uppriktig erkänna att jag inte förstår vad det betyder”. Paulus förefaller dock mena – och det är de flesta teologer överens om – att det finns en kraft som håller tillbaka ”antikrist”. Denna kraft är kanske Romarriket, som Augustinus påpekar vid ett annat tillfälle och som också en annan kyrkofader, Chrysostomos, menade. Andra förslag som framförts är Den helige anden eller Guds nåd. Paulus tycks alltså med passusen vilja lugna ner tessalonikerna från att förvänta sig en snar apokalyps.

Till vänster Kirill av Moskva och till höger Augustinus läser av Sandro Botticelli (båda från Wikipedia)

Katechon hos Carl Schmitt

Begreppet förefaller perifert i teologihistorien men har oväntat dykt upp under 1900-talet, först hos den konservative och nazistanstrukne filosofen Carl Schmitt, och har sedan spridits vitt och brett i tankevärlden under de senaste hundra åren. Under mellankrigstiden utarbetade han vad han kallade ”en politisk teologi”, i vilken han omformulerade teologiska begrepp till politiska. Schmitt menade att det vid varje historiskt tillfälle finns en stat, en kraft eller en person, som i en krissituation kan rädda landet och världen från undergång. Han skriver:

Der Glaube, daß ein Katechon die Welt zurückhält, ist für mich die einzige Möglichkeit, christliche Geschichte zu verstehen.
(Tron på att en katechon håller kvar världen är för mig den enda möjligheten att förstå den kristna historien.)

Han använder katechon parallellt med begreppet undantagstillstånd, det vill säga ett nödläge då nationens fortbestånd hotas. Det är då som katechon, som en person eller en idé, måste framträda.

Dixikons nyhetsbrev? Anmäl dig här

Schmitt utvecklade sin lära som en reaktion på det kaos som han upplevde rådde i Tyskland under Weimarrepubliken. Det behövdes ett undantagstillstånd, då mänskliga rättigheter inte gäller, för att få bukt med oordningen. Den nytillträdda nazistregimen fick hans stöd och Schmitt gick med i partiet 1933 och blev sedermera utnämnd till riksåklagare. Han uppfattade Hitler i det närmaste som en Messias och inte ens efter kriget tog han avstånd från sina övertygelser.

Schmitt tänkte sig nog att det under olika tider skulle finnas olika stater och olika gestalter som skulle fungera som katechon. Med hjälp av sina två begrepp undantagstillstånd och katechon försökte han legitimera vad han kallade suveränens rätt att frångå konstitution och lag. Suveränen var för Schmitt den som verkligen besitter makten i en ytterlighetssituation oberoende av vad lagar och konstitution föreskriver. Schmitt etablerade ett motsatspar i politiskt tänkande: Katechon och Antikrist och dessutom en särskild tid: undantagstillståndet. Hela schemat visade sig vara ytterst produktivt och har blivit en matris som används av en rad olika filosofer med helt olika budskap under de senaste decennierna

Hos Aleksandr Dugin

Viktigast bland dem är den ryske ytterkantsfilosofen Aleksandr Dugin. Han återteologiserar det och applicerar det på Ryssland som blir ett katechon som står emot Antikrists välde, framför allt tolkat som det kollektiva Väst.

Uppsalaprofessorn Maria Engström var en av de första som påpekade Dugins användning av Schmitt i sin demagogi. Det är Ryssland och Russkij mir som försvarar världen mot Antikrist eller i alla fall fördröjer hans seger.

Den flexibilitet som fanns hos Schmitt, som ändå tänkte sig olika aktörer under olika tider som katechon, tycks vara borta. Hos Dugin är det Ryssland som är och förblir katechon. Framför allt använder Dugin katechon just i sina angrepp på Ukraina och i sina försök att rättfärdiga Rysslands anfallskrig mot sitt grannland:

Ryssland är katechon. Katechon är den som hindrar Antikrists ankomst. Ryssland gränsar till Antikrist. Och dess gränsland är ett metafysiskt och eskatologiskt fenomen. I detta gränsland (i Ukraina) lever de utvalda sida vid sida med de fördömda, paradiset med helvetet, frälsningen med förkastelsen. Genom att förråda det Heliga Rus förråder ukrainaren – gränslandsmänniskan – Gud.

Kriget blir inte bara en kamp mellan ont och gott utan mellan Satan och Gud. Dugin går vidare och förklarar att de ryska kärnvapnen är katechon, eftersom de avskräcker väst från att försöka erövra Ryssland.

Fortsättningsvis jämställer Dugin katechon med en viktig komponent i den ryska idéhistorian nämligen munken Filofejs profetia från början av 1500-talet: ”Två Rom har fallit men det tredje består och något fjärde ska det inte bli”. Moskva ska sedan förbli centrum för det kristna världsriket till historien slut. Tredje Rom och katechon innehåller samma tankefigur om tillbakahållande, menar Dugin, och för honom är begreppen i det närmaste synonyma. Här kan Dugin åberopa sig på Augustinus uttolkning av katechon som Romarriket.

Aleksandr Dugin och Carl Schmitt (båda bilderna från Wikipedia)

Hos Nationalkonferensen och monarkisterna

I Ryssland har begreppet katechon blivit extra viktigt under Ukrainakriget. Kriget är inte bara ett försvar för Rysslands stormaktsstatus och hegemoni i det område som tidigare var Sovjetunionen utan en existentiell kamp mot ondskans makter, ett försvar mot Antikrist. Från att ha varit ett begrepp tätt förknippat med Dugin och hans lära började det häromåret användas av den nationalistiskt-konservativa Natsional’nyj sobor, Nationalkonferensen, som samlar ortodoxa och konservativa krafter till konferenser en gång om året, och där begreppet fanns i själva inbjudningstexten. Därefter har det övertagits av ortodoxa kyrkan, och patriark Kirill har under de senaste åren börjat använda det i sina predikningar, just i den användning av begreppet som den europeiska kyrkokonferensen fördömt, som här i en hänvändelse till den ryska ungdomen: 

Vårt land kommer att bli ännu starkare och framstå som ett ännu mer tilldragande föredöme för hela världen, genom att bevara sin mission som katechon, det vill säga ”den som håller tillbaka”. Om så sker kommer vårt land att vara den som håller tillbaka mänsklighetens sönderfall och ondskans seger i världen. Men utan er, mina kära unga bröder och systrar, är detta inte möjligt, eftersom det blir er uppgift att försvara alla dessa andliga värden på er livsväg.

Inte bara Dugin och ortodoxa kyrkan utan också monarkister har plockat upp katechon som en komponent i sin historiesyn. De använder det för att förklara den ryske monarkens roll för att försvara Ryssland fortbestånd. När tsaren nu inte längre finns väntar man på en ny tsar av Romanovdynastin. I väntan på honom är Gudsmodern själv vikarie och har övertagit rollen som katechon.

Föreställningen förknippas med en ikon som sägs ha uppenbarat sig för första gången den 2 mars 1917, dagen för tsarens abdikation. Den föreställer Gudsmodern sittande på en tron med de kejserliga regalierna. Mer eller mindre övertygande försöker monarkisterna vidare finna en kontinuitet genom hela den sovjetiska historien av Ryssland som ett bevarat katechon.

I väst hos Peter Thiel

Samtidigt som Dugin lanserat begreppet i Ryssland har det spridits och vidgats i betydelse också i väst och i en rad olika sammanhang. Någon har kallat hans inflytande på de senast hundra årens tankevärld toxiskt. Nästan alla moderna katechon-filosofer, och de är många, hänvisar till honom.

Den amerikanske högerpolitikern och PayPalgrundaren Peter Thiel, som häromåret hade ett enskilt möte med Ulf Kristersson, höll till exempel ett föredrag 2025, där han applicerade katechon på de sista hundra årens historiska och dagens geopolitiska verklighet. Rollen som Antikrist tilldelar han alla som strävar efter att hindra vetenskapens framsteg och som på olika sätt skrämmer med världens undergång. Han återkommer flera gånger till Greta Thunberg som en kandidat till antikrist, liksom också Världsbanken och FN. Alla krafter som hindrar friheten och särskilt det ekonomiska handlingsutrymmet är tecken på Antikrists närvaro. I sitt föredrag reflekterar han över att det kanske är USA som idag har rollen som katechon. Framför allt gäller det tekniken och han nämner särskilt Silicon Valley som tillbakahållande kraft. Han tvekar däremot att utnämna Putin till katechon. Filosofi och teologi förvandlas här till ovärdig fars.

Hos Agamben

Den italienske filosofen Giorgio Agamben tar likaså hjälp av Carl Schmitt i sitt tänkande, men i motsatt syfte. Katechon representerar för honom en statsmakt och andra institutioner som skjuter upp den messianska tidens fullbordan eller den politiska revolutionen genom att upprätthålla status quo och politisk stabilitet i ett samhälle. För Agamben är katechon vidare en ”ekonomisk mekanism”, och allt detta ett negativt fenomen som hindrar verklig förändring och till sist också Messias återkomst.

Katechon är inte ett skydd mot ondska, utan en maktstruktur (t.ex. den suveräna staten) som skapar en tom tid, en fördröjning där den faktiska historien och kapitalismen kan fortgå: Det som sker i katechons uppskjutna tid är i denna mening något oavgjort, något som så att säga sker utan att egentligen ske, eftersom dess framtidighet – eschaton, det enda som skulle kunna ge det mening – nu oupphörligen skjuts upp och anstår.

Peter Thiel, Bruno Latour och Greta Thunberg (alla bilder från Wikipedia)

Och hos miljörörelsen

Katechon används vidare av den radikala miljörörelsen i dess strävan att hindra en miljökatastrof. En av de mest kända ekofilosofierna, Bruno Latour, citerar flitigt Carl Schmitt, inte bara vad gäller katechon utan också frågan om undantagstillståndet. Här är katechon igen ett positivt begrepp: det som hindrar en slutgiltig katastrof. Hos Latour får Greta Thunberg snarare rollen som katechon tillsammans med resten av den aktivistiska miljörörelsen. Latour har framställt Greta Thunberg och Donald Trump som två motsatser. Om man fortsätter Latours resonemang är hon katechon och Trump Antikrist. Bruno Latour är likt Carl Schmitt och Giorgio Agamben troende katolik.

Antikrist och katechon

Det finns hela tiden två roller att dela ut i världspolitiken: Antikrist och katechon. Katechon kan vara ett positivt värde eller ett negativt. Det är ett fantastiskt motsatspar för teologi likväl som för demagogi när det översätts från teologi till politik men värdelöst för att ta itu med mänsklighetens aktuella problem. Det löper amok genom hela den västerländska filosofin. Det har gjort sitt insteg i populärkulturen. Två skönlitterära böcker har kommit på senare år med ordet katechon i titeln, en på ryska och en på engelska.

Den franske filosofen Peter Szendy avtäcker ett katechon-tänkande i en mycket ambitiös översiktsartikel hos många moderna filosofer allt från Walter Benjamin till Jaques Derrida. Han påpekar just att begreppet hos olika filosofer kan ansättas både ett positivt och ett negativt värde. Det kan både stå som en motkraft mot Antikrist och som ett hinder för Messias återkomst. Det var dadaisten Hugo Ball som skrev förordet till Carl Schmitts bok Politisk teologi. Så omfattande har Schmitts påverkan varit på ett helt århundrades tänkande. 

Den spridda användningen av katechon-begreppet legitimerar Dugins ståndpunkt på ett försåtligt sätt. Katechon förefaller vara ett accepterat och allmänt gångbart begrepp. För Dugin och sedan för den ortodoxa kyrkan har katechon inte bara blivit ett toxiskt begrepp utan också en del av en våldsförhärligande imperieideologi.

 

  • Klicka här för att läsa Per-Arne Bodin om ”Rysk frihet”, hur den inre, hemliga friheten gjorts till ersättning för mänskliga fri- och rättigheter, av demokrati, yttrande- och tankefrihet
  • Klicka här för att läsa om Rysslands krig i Ukraina och den ortodoxa kyrkan
  • Klicka här för att läsa om slavernas ursprung och Rysslands uppkomst
Dela artikeln:

Missa inget på Dixikon.
Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Genom att skicka in din prenumeration ovan går du med på att denna webbplats lagrar din mailadress i syfte att kunna skicka kommande nyhetsbrev till dig. Dixikon använder Rule för att sköta utskicken (läs här om deras Privacy Policy).