Mynt är en av mänsklighetens mest långlivade uppfinningar. Också de som är 2500 år gamla är mer eller mindre lika dagens mynt och alla har de använts på ungefär samma sätt. Men paradoxalt nog vet vi inte säkert när, av vem eller ens för vilket syfte de infördes. Ragnar Hedlund berättar här om myntens tidigaste historia.
Mynt har ingalunda varit de första betalningsmedlen. Sådana har troligen funnits sedan civilisationernas början. Strängt taget kan vad som helst fungera som ett betalningsmedel, så länge två personer kommer överens om detta.
Ett vanligt förekommande drag i de äldsta högkulturerna är att man har handlat med boskap, ett bruk som lever kvar i språket på sina håll – exempel på detta är det latinska ordet för boskap, pecus, som är grunden till latinets ord för pengar, pecunia och huvud, caput, som lett till ordet kapital.
Sedermera utvecklades mer sofistikerade betalningsmedel, i form av vägd metall i olika former. I det grekiska kulturområdet användes till exempel ett slags metallspett som valuta. Det grekiska ordet för ett sådant spett är obelos; sex sådana kallades för en handfull (drachme). Dessa begrepp återkommer i de senare mynten obol och drachma.
Det är osäkert hur man övergår från att ange värden i antal metallföremål till mindre enheter av mer värdefulla metaller. Det var mer praktiskt, framför allt vid större ekonomiska transaktioner, att använda sig av ädlare metaller som guld och silver. I områden som motsvaras av dagens Israel har man påträffat något som kallas ”chokladkaketackor” eftersom det är så de ser ut – silvertackor med djupa jack, med vilka man enkelt kan bryta av en ”chokladbit” och använda som betalningsmedel. Arkeologer har till och med kunna påvisa att man ibland gjort paket eller knyten med sådant silver som förseglades med sigill. Detta sigill garanterar vikten och metallhalten, så att mottagaren inte behöver kontrollera detta själv. Och därmed fungerar de här paketen ungefär som mynt.
Dixikons nyhetsbrev? Anmäl dig här
Mynt infördes alltså inte i ett vakuum. Men det finns många frågor – var och när införs de? Av vem och varför?
Den första frågan är enklast att besvara: de första mynten präglades i Lydien i dagens västra Turkiet, och där Sardes då var huvudstad. Mynten har dessutom bara hittats i detta område, vilket indikerar att de hade begränsad spridning. Detta säger i sin tur något om varför mynten kan ha införts.
Låt oss först gå igenom vad mynten i sig säger oss. Vi kan först och främst konstatera att de är gjorda av elektron, en legering av guld och silver som förekommer naturligt i området. De har för det andra präglats i ett stort antal valörer, från 1 stater (en antik viktenhet som i det här fallet vägde drygt 14 g) och nedåt; de vanligaste valörerna är 1/3 och 1/6 stater. Det faktum att vikterna är noggrant kontrollerade – variationen i vikt mellan enskilda exemplar varierar mycket lite – visar att mynten måste ha präglats under ordnade och antagligen centraliserade former. Mynten är å andra sidan präglade med ett förvirrande stort antal bildtyper, vilket gör att det är svårt att bedöma vem eller vilken stat som kan ha låtit prägla dem. Vi kan också notera att mynten motsvarar höga värden – 1 stater kan ha varit värd en månads lön för till exempel en soldat. Elektronmynten lämpade sig alltså illa för daglighandeln
När präglades då dessa första mynt? Eftersom de skriftliga källorna är så vaga är vi hänvisade till arkeologiska fynd. Problemet är att hitta sådana med säkert daterbara kontexter. De viktigaste fynden har gjorts i det berömda Artemistemplet i Efesos, ett av antikens sju underverk. Här har man hittat två större fynd av elektronmynt under resterna av en av de tidigaste tempelbyggnaderna; synbarligen har mynten deponerats i samband med grundstensläggningen. Arkeologerna daterar de arkeologiska lagren i vilka mynten påträffats till mellan 650 och 625 f.Kr. De första mynten anses därför ha tillkommit runt 660-630 f.Kr.
Frågan om vem eller varför mynten infördes är svårare att besvara. De tidigaste mynten har, som ovan nämnt, av fynden att döma cirkulerat i ett förhållandevis begränsat område. Därför är det mindre sannolikt att de infördes för att underlätta långväga handel. Och det fanns redan sedan tidigare olika fullt fungerande betalningsmedel även för detta syfte. Kanske ligger förklaringen i det faktum att de första mynten var av just elektron. Halterna av guld respektive silver kan variera mellan olika elektronklimpar och det var därför svårt att sätta ett enhetligt värde på dem. Att då sätta en stämpel på elektronklumpen som garanterade dess värde var ett enkelt sätt att göra dem användbara i handeln.
Forskningen har dock visat att de flesta av elektronmynten verkar vara gjorda av artificiellt tillverkat elektron. I naturligt elektron tenderar guldhalten att ligga runt 70%, men den stora majoriteten elektronmynt man hittat – till exempel de från Artemistemplet i Efesos – håller en guldhalt på 60-55%. De måste alltså vara gjorda av artificiellt elektron. Dessutom finns det spår av koppar, som inte borde vara där överhuvudtaget, och spår av bly som tyder på att man tillfört silver.
Det här är en gåta. Om vi nu antar att man började prägla mynt på grund av att de naturligt förekommande elektronklumparna hade ett osäkert värde, varför skulle man då ha ansträngt sig för att tillverka elektron till myntpräglingen? Ett förslag är att mynten redan från början var tänkta att vara övervärderade. Staten ville tjäna på mynten, det som kallas slagskatt: alla köpmän som ville handla i Lydien avkrävdes att växla in den ädelmetall man handlade med på andra platser mot de nya elektronmynten med lägre guldhalt. Detta skulle ha genererat en vinst till lydierna.
Mot detta argument kan också en rad invändningar resas. Om det nu var så enkelt att kontrollera guld- respektive silverhalten, borde då inte mottagarna ganska snabbt ha märkt att de nya elektronmynten var mindre värda än guld eller naturligt elektron? Och hade man då verkligen använt mynten? Kontrollerade lydierna handeln i den utsträckningen att man kunde genomdriva en användning de nya mynten? Argumentet känns ganska anakronistiskt och förutsätter ett mått av statlig kontroll över ekonomin som vi inte vet om lydierna hade.
Det står helt klart att mynten med tiden blev en motor i antikens ekonomier. Men det är osäkert huruvida det var skälet till att mynten ursprungligen infördes. Det står också klart att elektron på sikt skapade problem; det var enklare för alla att prägla mynt i antingen rent guld eller rent silver. Lydierna övergav också elektronmynten under 500-talet f.Kr till förmån för mynt i guld och silver.
Som synes är frågan om varför mynt infördes intimt förknippad med frågan om vem som införde dem. Det har, å ena sidan, föreslagits att det är enskilda köpmän som sätter sina personliga sigill på metallklimparna och därmed – lite av en slump – skapar mynten. Det skulle kunna förklara den stora variationen i mynttyper. Men det ligger i själva definitionen av vad ett mynt är att dess värde garanteras av någon slags ett auktoritet. Och då blir frågan om dessa tidiga ”köpmannamynt” kan definieras som mynt överhuvudtaget. Kanske skulle de kunna betecknas som ”protomynt”?
Ett mer konventionellt förslag är att mynten infördes någon form av makthavare i Lydien – auktoriteter som kunde garantera myntens värde. Ett beprövat argument inom den antika numismatiken är att mynt införs för (större) statliga utbetalningar. Det skulle förklara varför mynten tycks vara präglade under (centralt) ordnade former och varför de representerar så höga värden. Det som då ligger närmast till hands är löner till soldater, som alltid var den stora kostnadsposten för stater under antiken. Elektronmynten med sina relativt höga värden passar kanske bättre för detta.
Det verkar rimligaste att betrakta 600-talets Lydien som en plats där olika eliter och resursstarka individer hela tiden konkurrerar och somliga av dem i sinom tid blir härskare över tydligare definierade områden. Det är en attraktiv tanke att det var i en sådan kontext som mynten infördes, först av olika individuella aktörer, av vilka somliga med tiden fick status av ”kungar”. De lydiska kungarna tog kontroll över guldresurser, gjorde om guldet till elektron och använde detta för att expandera sin makt. De grekiska kuststäderna följde efter, vilket ledde till en slags ekonomisk kapprustning.
Kanske användes då elektron just eftersom det representerade ett ”fiktivt” värde. Kanske var det själva syftet med elektronmynten att de enbart skulle gå att använda lokalt i Lydien med närmaste omnejd. Det låg inte i de lydiska härskarnas intresse att deras legoknektar skulle kunna göra vad de ville med sin lön, snarare ville man knyta dem närmare kungamakten.
Många frågor återstår. Även om de första elektronmynten infördes i Lydien för specifika syften som vi inte helt har klart för oss så skulle lydiernas uppfinning under de kommande århundradena utvecklas till något annat, större och viktigare. Något som kommit att få en fundamental roll i alla samhällen, från antiken till nutid. Det som skedde i Lydien under 600-talet f.Kr. när någon började förse elektronklumpar med sina stämplar är därför ingenting mindre än en revolution i mänsklighetens utveckling.
- Klicka här för att läsa Ragnar Hedlund om myntet som vårt första massmedium
- Klicka här för att läsa fler texter om antiken