Loppcirkus

Georges Seurat, Cirkus

Georges Seurat, Cirkus

Av MARGARETA FLYGT

Kulturhistoria finns där man minst anar det – som på Oktoberfest i München.

Nej, inte öl, grillad broiler och bumpa-bumpa-musik i ackompanjemang till berusade vrål. Denna civilisationsyttring verkar ständigt aktuell.

Nej, det är museala nöjen som 100-åriga karuseller med egen blåsorkester eller loppcirkusen. Familjen Mathes har bedrivit den i 150 år och är en av de sista som finns kvar. Tjugo besökare åt gången kan se loppor utföra små konststycken som att spela fotboll, dra en liten vagn och dansa vals. Det är bara kvinnliga loppor som behöver bemöda sig för en audition – det sägs att de är lättare att dressera och de är större, vilket gör dem synligare för publiken.

Det måste vara den enda scenen där kvinnor innehar samtliga roller, premieras för sin rundör och spelar för utsålda hus. Regissören, eller domptören, är dock en man – men lopporna suger blodet ur honom.

_______________

  • Se en video om Mathes loppcirkus här:
  •  

    2 kommentarer

    1. Ivo Holmqvist says:

      Redan Nils Ferlin konstaterade för snart femtio år sedan (i diktsamlingen ”En gammal cylinderhatt”) att kliande loppor var på reträtt:

      ”Pulex irritans,
      knappt att du fanns nånstans.
      Borta är du från statarbo.
      Fel har således Ivar Lo-
      Johansson och hans svans.
      Pulex irritans…”

      Den gången uppträdde ännu cirkusloppor på Tivoli i Köpenhamn, med samma tricks som nu i München: de släpade vagnar många tusen gånger sin vikt, de var upphängda i tråd från ribban i ett fotbollsmål och sköt mot varandra senapskorn som domptören gav dem med pincett…

      Men sådana enkla och billiga nöjen finns förstås inte kvar. Vi som inte har vägarna förbi Bayern och inte har för avsikt att svinga en stein i Hofbräuhaus dessa dagar får låta oss nöja med Charlie Chaplins illusoriska sketch med de båda imaginära lopporna, i ”Limelight”.

      ____________

      Se en – annan – scen ur filmen med Chaplin och Buster Keaton tillsammans:

    2. Mona Söderström says:

      Så underbart med loppcirkusen – jag har alltid undrat vad den egentligen ÄR för något. Nu vet jag!
      Loppcirkusen medförde osökt associationer till A.S Byatts fascinerande skildringar av dockteater i hennes Booker-nominerade ”The Childrens’ Book”. För en hängiven Byatt-fan var också denhär boken för mig uppslukande. För att inte tala om ”Possession”, som jag ibland kunde säga, att det är den bästa bok jag läst, om någon frågar. Men så kan man ju inte svara. Favoriträtterna är många, och hur man tar till sig det man läser beror på så många faktorer.
      The Guardian förefaller inte vara särskilt Byatt-frälsta. Men tack Dixikon, att det finns länkar dit! Massor av fin läsning på Guardians bloggar.

    Kommentera: