När romarna slog ner det judiska upproret år 70 e.Kr. ödelade de även templet, Guds boning på jorden, och det som varit centrum i den judiska religionen. Många hade också förvisats och den långa diasporan hade inletts. Hur skulle man efter det kunna hålla samman och fortsätta leva som judar? Den första Talmud blev ett svar på den frågan.
Den äldre och den yngre
I den hebreiska Bibeln finns ett återkommande mönster, som kan synas upprörande och orättvist men som kanske också speglar en erfarenhet som många har haft genom årtusendena: att den som är äldst blir åsidosatt och allt ljus i stället faller på den yngre. Men ibland kan den förstfödde få en ny chans.
Enligt första Mosebok fick Abraham först på sin ålderdom sonen Isak. Hans födelse ledde till att den förstfödde Ismael stöttes ut ur familjegemenskapen och så när gick under i öknen. Samma orättvisa återkommer i nästa generation, när det är Isak som blivit gammal. Genom list lyckas hans son Jakob lura till sig sin fars välsignelse och sin äldre bror Esaus förstfödslorätt.
Men svinhugg går igen; Jakob skulle sedan själv bli lurad när han ville förbigå sedvänjan att gifta sig med den äldsta dottern. Hans svärfar Laban bytte på bröllopsnatten ut den tilltänkta bruden Rakel mot hennes äldre syster Leah och den besvikne Isak fick tjäna ytterligare sju år för att få den brud han egentligen ville ha.
Dixikons nyhetsbrev? Anmäl dig här
Rakel förblev favoriten och hennes förstfödde, Josef, blev också faderns favorit, trots att han var dryg och skrytsam och nästan yngst i brödraskaran. Undra på att de äldre bröderna ville göra sig av med honom. Men ändå blev han hela berättelsens huvudperson. Vem minns idag Ruben eller Juda eller någon av Josefs alla äldre bröder?
Detsamma skulle man kunna säga om den första Talmud, den som även kallas den Palestinensiska Talmud eller Jerusalemtalmud (Talmud Yerushalmi). Fastlagd ca 100 år tidigare än sitt babyloniska syskon, Talmud Bavli, har den varit dömd till en existens i skuggan av denna yngre version av Talmud.
Fastän Talmud Yerushalmi säkerligen representerar en äldre text, något som oftast brukar vara avgörande, är det idag som om den inte existerade. När man talar om ”Talmud” syftar man självklart på den yngre Talmud Bavli. Men nu, när det kommit två moderna översättningar av hela Talmud Yerushalmi till engelska, kommer kanske denne förstfödde att få lite upprättelse och uppmärksamhet.
Efter templets förstörelse år 70
När romarna hade ödelagt det andra templet – Guds boning på jorden – förde de i triumf templets skatter bort från Jerusalem och in i imperiets huvudstad. Rom regerade över världen. Judarna kunde nu inte längre utöva tempelkulten, som varit folkets sätt att kommunicera med Gud. Många hade också fördrivits från sitt land. Den långa diasporan hade inletts.
Hur skulle man nu kunna hålla samman och fortsätta leva som judar? I en rad små byar i det som romarna kallade Syria Palaestina eller bara Palestina fortsatte ännu envist motståndet mot romarna under ledare som kom att kallas rabbiner och som förvaltade en superkraft man kallade Talmud (”Studium”). Ett svar på frågan ovan blev därmed den judendom som framträder genom rabbinernas samlade diskussioner i Talmud, som skulle få folket att leva vidare som folk inte bara då utan genom århundradena. Ett annat svar blev den samtidigt framväxande kristendomen, vid denna tid ännu en judisk sekt, och dess kommande kanon.
Tanakh, Tora och Talmud
Vad är då Talmud och hur skiljer den sig från den hebreiska Bibeln (”Tanakh”, i huvudsak lika med Gamla Testamentet) och vilka roller har de inom judendomen?
Både Tanakh och Talmud innehåller Tora (Lagen). Ett traditionellt judiskt förhållningssätt beträffande de båda är att tala om den skriftliga och den muntliga Toran, där den senare framför allt representeras av Talmud. Man föreställer sig att när Mose mötte Gud på Sinai berg var det inte bara en skriftlig Tora i form av stentavlorna som han fick ta emot utan även en muntlig. Den har sedan traderats vidare från generation till generation för att slutligen resultera i den skrift som vi idag kallar Talmud. En mer religionsvetenskaplig hållning skulle vara att se Talmud som en nödvändig komplettering till den hebreiska Bibeln när det gäller hur man skulle leva ett gott judiskt liv efter år 70 e.Kr.
Traditionellt brukar man säga att Talmud består av två huvuddelar. Den första av dessa, Mishna, fastlades omkring år 200 e.Kr. Den andra kallas Gemara och utgör dels en kommentar till och vidareutveckling av Mishna, och dels material som inte har någon direkt koppling till Mishna. Gemara existerar i två olika versioner, en som hörde hemma i Palestina/Eretz Israel och en annan från Babylonien, därav två versioner av Talmud: Talmud Yerushalmi och en babylonisk Talmud (Talmud Bavli). Medan Talmud Yerushalmi stod färdig omkring år 400 e.Kr. skulle det dröja minst ytterligare ett sekel innan Talmud Bavlis text var fastlagd.
Likheter och skillnader
Det finns stora likheter mellan de olika Talmud men också skillnader. Båda versionerna av Gemara har utvecklat diskussionerna i fyra av Mishnas sex delar, men inte samma fyra. Medan Mishna är skriven på hebreiska är Gemara författad på det närbesläktade språket arameiska, ett tecken på att det då hade blivit det främsta judiska språket. Såväl Mishna som Gemara innehåller också grekiska låneord, något som vittnar om judarnas flerspråkighet och integration i det omgivande samhället.
Både Talmud Bavli och Talmud Yerushalmi återger flera olika generationer av rabbiners diskussioner om olika aspekter av halachan, det vill säga de delar av de båda Talmud som utgör den samlade judiska lagen. Talmud Bavli är dock mycket mer omfattande än Yerushalmi, framför allt för att Bavli, förutom utsagor av namngivna rabbiner, även innehåller mycket material som verkar komma från anonyma redaktörer, alltså sådant kring vilket det successivt vuxit fram en allmän enighet. Detta är möjligen också något som vittnar om Bavlis senare tillkomsttid. Ytterligare en orsak till att läsaren kan uppleva Talmud Yerushalmi som en mer koncis vägledning till halachan är att den inte innehåller så mycket av anekdoter, talesätt, berättelser och annat sådant material, som inte primärt syftar till att belysa lagen.
Geopolitiska krafter
Fram till och med 700-talet sågs troligen de olika versionerna av Talmud som normativa i sina vardera geografiska ursprungsområden. I samband med det muslimska kalifatets framväxt kom dock Talmud Bavli att bli helt dominerande. Det hade framför allt att göra med de olika geopolitiska kontexterna som de båda versionerna existerade i. Förhållandena i Palestina/Eretz Israel blev allt svårare för judarna under först romersk och senare kristen överhöghet.
Under 300-talet – parallellt med kristendomens starkare ställning i romarriket – drog förföljelser fram mot judarna i Tiberias, Sepporis och Lydda där de främsta rabbinska akademierna låg. När patriarkatet, som främsta företrädare för judarna i Palestina/Eretz Israel, upphörde att existera under första hälften av 400-talet, var det inte en orsak utan snarare ett symtom på den nedgång området hade genomgått när det gällde den judiska befolkningen och judisk lärdom.
För judarna i Babylonien var förhållandena de motsatta. När det muslimska kalifatets huvudstad kom att förläggas till Bagdad innebar det en blomstringstid för de judiska akademierna i huvudstadens närhet. Att kaliferna gynnade de judiska ledarna i förening med deras centrala placering i det växande muslimska riket gav de babyloniska akademierna utmärkta förutsättningar för att stiga fram som ledare för världens judar.
Judar från hela Medelhavsområdet kom dit för att fördjupa sig i judisk lärdom och det var också dit man vände sig med halachiska frågor. Genom denna särställning kom Talmud Bavli snabbt att etableras som den normativa versionen av Talmud, och så har det förblivit. Ungefär som att en bok som publiceras i Oxford eller Harvard har större chanser att få ett brett genomslag än en som publiceras i, säg, Borlänge.
Den bortglömda Talmud
Men det förklarar ju inte varför den äldre Talmud så länge har försummats inom forskningen. En del i förklaringen ligger säkert i den bristfälliga texttraditionen. En enda fullständig handskrift existerar, den så kallade Leidenhandskriften från 1289, och där kommenterar skrivaren själv att han utgår ifrån en undermålig text, full av fel, där han har försökt korrigera så många som möjligt.
Samtidigt är det här med ”korrigeringar” alltid en komplicerad historia när det gäller handskriftstraditioner. Det förefaller som skrivarna i sin tradering av Talmud Yerushalmi ibland har ”korrigerat” texten så att den bättre ska överensstämma med Talmud Bavli när det gäller stavning och terminologi. Det framgår av de citat från Talmud Yerushalmi som återfinns i andra tidiga rabbinska texter.
Det var Leidenhandskriften som låg till grund för den första utgåvan av Talmud Yerushalmi, (1523-24 av David Bomberg). Därtill finns ytterligare ett fåtal handskrifter, bland annat från de texter som återfanns under andra hälften av 1800-talet i den så kallade Kairogenizan.
Dessa innehåller dock bara delar av texten. Det har alltså inte varit lätt att fastlägga vilken text forskarna ska utgå ifrån. Flera olika utgåvor har utkommit under de senaste decennierna, bland annat Synopse zum Talmud Yerushalmi (Peter Schäfer; Hans-Jürgen Becker) och en utgåva publicerad av Hebreiska språkakademin i Israel (Talmud Yerushalmi: According to Ms. Or. 4720 (Scal. 3) of the Leiden University Library with Restorations and Corrections).
En fullständig kritisk utgåva som tar hänsyn till alla dessa olika textvittnen har dock hittills saknats. Men nu håller tre forskare i Israel på att bygga upp en sådan i form av en digital utgåva (som redan existerar i en betaversionn här תלמוד ירושלמי (talmudyerushalmi.com).
Gammal inte alltid äldst?
Är det kanske dags för den äldre brodern att sent omsider få stiga fram i ljuset även för en bredare läsekrets? Att det numera finns två engelska översättningar av Talmud Yerushalmi pekar åt det hållet. Den första publicerades av Jacob Neusner 1982-94 (The Jerusalem Talmud. A Translation and Commentary). 2015 utkom en ny engelsk översättning, den här gången gjord av Heinrich Guggenheimer, som till skillnad från Neusner har översatt hela texten själv. Guggenheimer var ursprungligen matematiker men även lingvist och hade arbetat i 20 år med översättningen. Tack vare ett avtal med Guggenheimers förlag (de Gruyter GmbH) finns denna nya översättning sedan 2021 tillgänglig via Sefaria, den öppna plattformen där större delen av den klassiska judiska litteraturen finns i digital form (www.sefaria.org).
En jämförelse mellan de två översättningarna ger vid handen att Guggenheimers text är mer njutbar och lättläst, medan Neusners ger mer förklaringar och därför gör texten mer begriplig för en icke-specialist. Ytterligare en fördel med Guggenheimers text är att den även återger den hebreiska/arameiska text han baserar sig på (huvudsakligen Leidenhandskriften). Så vill du fördjupa dig i den första Talmud får helt enkelt fundera på vad som är viktigast: skönhet och läsbarhet eller begriplighet.
Kanske kommer historien att upprepa sig också här, så Guggenheimers yngre översättning slår ut Neusners äldre? Likt Talmud Bavli en gång slog ut Talmud Yerushalmi. Inte minst, kanske, på grund av Guggenheimers effektivare distributionskanaler.
- Klicka här för att läsa Nathalie Bloch (tid. Lantz) om den judiska apokalyptiken som den gestaltas i antika hebreiska och arameiska texter.
- Klicka här för att läsa om den polsk-franska författaren Anna Langfus, en av få kvinnor att litterärt skildra Förintelsen
- Se första delen av ARTEs uppmärksammade serie L’origine du christianisme om hur det som från början var en av många riktningar inom judendomen utvecklades till en egen religion