Fotbollsperformance

Av MARGARETA FLYGT

Att ”sport är politik” kunde man läsa på kultursidorna var och varannan dag inför och under OS i Peking. Men om sport är politik, vad är då minnet av ett sportevenemang? Kan en gemensam sportupplevelse bli konst?

Den schweiziske performanceartisten Massimo Furlan tematiserar det kollektiva minnet i sina verk. Han har bland annat utgått från ungdomsårens stora fotbollsintresse, när han återupplivar sporthistoria och nationella legender på fotbollsplanen.

Ett exempel är hur Furlan ensam och utan boll återger anfallaren Jürgen Sparwassers insats i gruppspelsmatchen DDR mot BRD 1974. Matchen var på sin tid en politisk sensation – Västtyskland mötte ett land de inte ens erkände – och DDR avgjorde i 77:e minuten! Legenden Sparwasser gjorde det historiska målet.

34 år senare, under teaterfestivalen ”Theater der Welt” i Halle, var stadion fylld av minnets åskådare. Båda nationalsångerna spelades och publiken stod upp med handen på hjärtat och sjöng med. Åskådarna fick var sin liten bandspelare, där de kunde följa den ursprungliga radiokommentatorn genom hela matchen – med en enda spelare på arenan: Massimo Furlan.

Spänningen var total och vid segermålet reste sig alla och skrek ”TOOOR!”

Efteråt strömmade en omtumlad publik ut – ”det var precis som då”. Tiden hade sprungit ifatt dem på ett alldeles oväntat sätt. Då var matchen politik, idag är den östnostalgia, eller ”Ostalgie”, som det heter på tyska numera.

Det är alltid vinnaren som skriver historien, men de som levde då, som sedan skulle bli förlorarna, behöver kunna se på sina upplevelser precis så segerrika som de kändes en gång, oberoende politik.

Kommentera: