En av de stora veteranförfattarna i den tyska efterkrigslitteraturen är Christoph Hein. Under tre årtionden har han i olika litterära former undersökt förhållandet mellan individen och det kollektiva (staten). Infallsvinklarna har varit många, men huvudmotivet alltid detsamma.
I sin senaste roman, Frau Paula Trousseau, är den grundläggande frågeställningen av än mer övergripande art, och vill helt enkelt ta reda på hur och varför vi blir till de individer vi är. På drygt 500 sidor ägnar Hein sig uteslutande åt det som alltid varit hans främsta styrka som berättare: det enskilda personporträttet. Ur titelfigurens eget perspektiv presenteras läsaren här för en lika spännande och intelligent som osympatisk och känslokall kvinnas livshistoria, och får i subtila närstudier möjligheten att själv bedöma hennes drivkrafter och motiv, vare sig det handlar om relationer, konst eller politik.
Och med den gestaltade texten som ”diskussionsunderlag” kommer Hein ständigt i beröring med frågan vad som djupast sett formar en människa. Är det arvet eller miljön? De politiska förhållandena eller vår kulturs könsmaktsordning? Eller helt enkelt ödet?
© Martin Lagerholm