Skrift och drift 
Dansk roman om Emily Dickinson

Danska Bente Clod, som tidigare översatt Emily Dickinson och som är väl insatt också i det biografiska materialet, kom härom året ut med en stor roman där hon ger en stark bild av den egensinniga poeten. Arne Melberg skriver här om både Dickinson och boken.

 

På 1860-talet hade Emily Dickinson (1830 – 1886) skrivit så pass mycket dikt att hon började fundera på publicering. Hon fick in enstaka dikter i lokala tidningar och hon tog kontakt med flera tidskrifter och redaktörer, t.ex. Thomas Wentworth Higginson. Han avrådde henne från publicering men höll kontakten och kom sedermera att stå för den första bokutgåvan av hennes dikter. Hon sände också ett stort antal dikter i sina brev till svägerskan och grannen Susan. Dessa är en del av breven och det är inte alltid lätt att dra gräns mellan brevprosa och dikt. Också senare, i den kärleksfulla korrespondensen med Otis B. Lord från 1878 och några år framåt, flyter breven mellan prosa, dikt och fragment.

Under en period skrev Dickinson sina dikter på lösa papper som hon sedan vek och buntade ihop, rentav sydde ihop, till ett slags dikthäften som brukas kallas fasciklar. Inom dessa sammanlagt 40 häften kan det vara svårt att skilja den ena dikten från den andra och det kan uppstå oväntade sammanhang mellan dikter som ser helt åtskilda ut, när de publiceras var för sig på boksidor. Tre av dessa fasciklar finns numera tolkade till svenska av Ulf Karl Olof Nilsson och Jenny Tunedal. Det lilla förlaget Antibok har bemödat sig om att utgåvorna ska påminna om en hopsydd fascikel. Det finns också tolkningsvolymer av Ann-Marie Vinde och Ann Jäderlund

Dixikons nyhetsbrev? Anmäl dig här

Den första bokutgåvan 1890 blev en oväntad succé. Den har följts av en lång rad utgåvor men också av en hel del filologiska stridigheter. Det finns goda utrymmen för olika tolkningar av dikternas ordning och deras datering, ibland också av deras gränser och av vad som är dikt och vad som är utkast eller fragment. I den utgåva av Collected poems som först kom 1955 har utgivaren samlat ihop närmare 1800 dikter, större delen av dessa anses tillkomna 1862-65. Dikterna har numrerats kronologiskt och numreringen brukar användas i kommentarlitteraturen. Numera finns också en elektronisk utgåva av manuskripten liksom av en mängd biografiskt material:

Klicka på omslaget ovan för att läsa ett utdrag ur boken

Kommentarlitteraturen är kolossal, liksom det biografiska intresset för denna excentriska kvinna som verkade leva ganska isolerad i Amherst och samtidigt skriva en ofantlig mängd dikt som ofta känns expressivt modern. För några år sen gjordes en film om hennes liv: A Quiet Passion (se nedan). Och förra året publicerade danska Bente Clod en stor roman, Emily Dickinson – Skrift og drift.

Clod struntar i den moderna litteraturvetenskapens postulat som säger att man ska skilja på författaren och verket, att man absolut inte ska använda biografi för att tolka dikt (och omvänt). Därmed anknyter hon till den äldre tradition där man gjorde just det, t.ex. när Stefan Zweig på 1920-talet skrev populära romaner om historiska figurer som Erasmus, Maria Stuart, Marie Antoinette. I Sverige kom nyligen Elin Cullhed med en roman om Sylvia Plath, Eufori (2021) – kanske är det slut på den litteraturvetenskapliga försiktigheten.

Clod är en rutinerad författare med en lång verklista och hon har översatt Dickinson i en tidigare volym. Hon har otvivelaktigt satt sig in i det biografiska materialet och hon ger en stark bild av den egensinniga poeten. Två komplex blir centrala: publiceringsproblematiken och kärlekslivet.

Clod låter Dickinson göra upprepade framstötar för att få publicera sig, men visar också hur hon är kluven, drar tillbaka, kommer igen, ångrar sig osv. Dickinson har faktiskt en dikt som verkar handla om just detta, dikt 709 som ingår i fascikel 17. Den börjar så här:

Publication – is the Auction
Of the Mind of Man –
Poverty – be justifying
For so foul a thing

Possibly – but We – would rather
From our Garret go
White – Unto the White Creator –
Than invest – Our Snow –

En parafraserande återgivning blir ungefär: “Att publicera – är att Auktionera / Människans sinne – / Fattigdom – må rättfärdiga / Något så motbjudande – Vi skulle hellre från vår vindskupa vända oss till den Vite Skaparen än investera – vår Snö –”.

De två stroferna deklarerar onekligen ett kraftigt motstånd mot publicering: det kan kanske rättfärdigas av fattigdom men ”vi” blickar hellre uppåt. Här finns inget tydligt poetiskt subjekt men väl ett ”vi”, som i andra strofen markerar sin samhörighet med de himmelska makter, som karakteriseras av att vara vita som snö. Kan det handla om oskuld i förhållande till syndafallets jordiska verklighet?

”Publication” var ingen självklarhet. Dickinsons främsta poetiska förebilder återfinns i det engelska 1600-talet – Shakespeare och de ”metafysiska” poeterna – och dessa publicerade inte en rad. Poesi hörde till det intima umgänget, dikter lästes upp bland vänner, skrevs i brev. Så var det också för Dickinson, samtidigt som det hade blivit allt vanligare att publicera dikt i tidningar och även som bok. Dickinson var uppenbart kluven: diktens fortsättning verkar också öppna en möjlighet: den himmelska ”tanken” kan vandra till den som förkroppsligar tanken och därmed bli en köpman med himmelskt uppdrag. Vilket ändå inte är att reducera poesin, ”anden”, till den ”onåd” som handlar om prissättning: kommers. Kanske en liten öppning men långtifrån något entydigt ställningstagande.

Clod demonstrerar Dickinsons upprepade framstötar till redaktörerna, hennes frustrationer liksom hennes envishet. Hon använder den nu citerade dikten några gånger: smyger så att säga in dess inledande strof i sin löpande text. Hon gör likadant med ganska många dikter och man kanske kan säga att hon därmed blinkar till kännarna, som kan förväntas identifiera citaten. Man kan också säga att hon får romanläsaren att läsa dikt utan att ens förstå att det är dikt.

Och så kärlekslivet, ett populärt ämne för Dickinsons läsare. Clod anspelar gärna på dikt 249 som onekligen lockar till erotisk tolkning:

Wild Nights – Wild nights!
Were I with thee
Wild Nights should be
Our luxury!

Dikten slutar med att jaget ror på det ”hav” som kallas ”Eden” och vill ”förtöja” i ”dig”: ”Might I but moor – Tonight – In Thee!” Och Clod unnar Dickinson att verkligen ”förtöja”, både med kvinnor och med åtminstone en man.

Helen Mirren läser Wild nights (hela dikten finns också att läsa under videon om du ser den på Youtube)

Som litteraturvetare kallar jag detta spekulation samtidigt som jag måste acceptera fiktionens privilegium: i romanen kan man göra möjlighet till fiktiv verklighet, förvandla Dickinsons poetiska jag till Dickinson själv. Clod gör med andra ord det som man kan och bör göra i en biografisk roman. Och hon övertygar oss om att både ”publication” och erotik är viktiga incitament till Dickinsons dikt.

Jag kommer på mig med att önska att hon gjort ännu mer: hur kan det komma sig att Dickinson skrev så mycket dikt och med en så explosiv poetisk diktion? Säkert spelade hennes läsning av Shakespeare och 1600-talspoeterna en viktig roll, likaså den förebild som Clod framhåller: Emily Brontë. Kan det blodiga inbördeskriget som ju pågick under Dickinsons mest produktiva tid haft betydelse? Nu skymtar kriget i romanens kulisser – men jag föreställer mig att det kan ha bidragit till de tvära kasten i hennes konfliktladdade poesi. Likaså de väckelserörelser som var ett viktigt inslag i hennes grannskap – redan i dikten om ”publication” är ju den ”vite skaparen” en central figur. Sådana kopplingar kanske lämpar sig bäst för kommentarlitteratur. Men kan man göra roman av ”publication” och sex så borde väl också krig och religion duga.

 

  • Klicka här för att läsa Arne Melberg om John Donne, en av de metafysiska poeterna, och känd för sin ”No man is an Island…”
  • Se filmen som nämns ovan (filmen finns också att se bl.a. på bibliotekens Cineasterna).

Dela artikeln:

Missa inget på Dixikon.
Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Genom att skicka in din prenumeration ovan går du med på att denna webbplats lagrar din mailadress i syfte att kunna skicka kommande nyhetsbrev till dig. Dixikon använder Rule för att sköta utskicken (läs här om deras Privacy Policy).