”If you are part of the elite this is a great country to live in. If you are not, it is not such a good country”.
Den internationellt välkände sociologen Richard Sennett samtalar med studenterna på introduktionskursen i sociologi vid Williams college om den amerikanska meritokratiska kulturens övertro på excellens. Han menar att tanken att enbart excellenta personer kan göra excellenta arbeten är ett enormt missbruk av mänskliga resurser och humankapital.
”We need to pay less attention to guys like you here at Williams, but more attention to good education for everyone”.
USA borde därför satsa mera på god utbildning för alla, hävdar Sennett. I klartext handlar det om bra skolor till det stora flertalet och inte bara till en exklusiv elit.
Statistik pekar på att USA globalt halkar efter i olika kunskapsfärdigheter och i kombination med den nya arbetsmarknaden har en allt skarpare polarisering uppstått i det amerikanska samhället. Mattan har dragits undan för den amerikanska drömmen att det genom utbildning och hårt arbete är möjligt för var och en att förbättra sina livsvillkor. Den amerikanska devisen om att var och en är sin egen lyckas smed håller inte längre. Inte heller arbetsmarknaden erbjuder längre möjligheter för individer att vidareutveckla sin yrkeskompetens och avancera eftersom många av de arbetsmarknadsinitierande jobben förläggs där arbetskraften är billigast.
Studenterna, varav de flesta är förstaårsstudenter – ”freshmen” – på den högst rankade liberal arts utbildningen i USA lyssnar intresserat medan löven sakta singlar ner från lönnarna utanför föreläsningssalen, inhyst i en av de många paranta tegelbyggnaderna på det Cambridge-imiterade campuset.
De har kommit in på denna traditionstyngda utbildning för att de har vägts och mätts som excellenta unga människor att investera i för framtiden. De studenter som tar sig genom nålsögat och blir antagna till Williams Collegehar under i sin tid i high school hört till de mest framstående eleverna. Utöver goda betyg, har de också utövat någon sport eller utövar ett kulturellt intresse, de har varit aktiva i så kallat ”community work” och har påvisade ledaregenskaper.
Många har sedan tidiga tonår jobbat på sin CV för att komma in på ett något av de bästa liberal arts-collegen. I regel påhejade och assisterade av ambitiösa föräldrar. Williams College är ett av dessa liberal arts-college. Liberal arts-colleges finns över hela USA, men tätheten är störst i de nordöstra delstaterna. På Williams College utbildas 2000 studenter, fördelade på fyra årskullar, av 315 professorer och lärare. Colleget dominerar den lilla staden som totalt har 5000 invånare. Williams college grundades 1793 med medel från generalen Ephraim Williams efterlämnade tillgångar och placerades naturskönt vid foten av Mount Greylock, vilket är ett av de högsta bergen i Massachussetts.
Liberal arts traditionen är framför allt en amerikansk utbildningsföreteelse och den bärande idén är att ge en bred icke-specialiserad grundutbildning till unga människor i gränslandet mellan ungdom och vuxenliv. Under de fyra studieåren måste studenterna läsa ämnen från alla fakulteter – humaniora, samhällsvetenskaper och naturvetenskap – för att under det sista året specialisera sig i något ämne. Det är även vanigt att lägga in estetiska ämnen eller sportaktiviteter i utbildningen.
Undervisningsgrupperna är små och lärartätheten är hög – i genomsnitt går det sju studenter på en lärare på Williams college. Klasserna har i genomsnitt 11 studenter. Stor vikt läggs vid att läsa och skriva: Studenterna får i regel ta sig an klassisk litteratur på området och under lärares vägledning ta sig in i texter och utveckla egna tolkningar. En av lärarna på Williams berättade att han under det första året som lärare fick mördande kritik av mer eller mindre förnärmade studenter då han försett dem med läroböcker i ekonomi istället för att presentera dem med klassiker som Smith, Friedman, Veblen och Keynes.
Studenterna tränas från allra första början att skriva argumenterande texter i små grupper, så kallade ”tutorials”: I anslutning till kurserna får de yngre studenterna under vägledning av ofta äldre (junior och sophomores) studenter diskutera sin text och få den kommenterad inför inlämningar. Icke-specialiseringen och den mångvetenskapliga bredden i liberal arts utbildningen går stick i stäv med utvecklingen i Europa där tyngdpunkten under de senaste åren med Bolognaprocessen legat på specialisering och en tydligare arbetslivsanknytning i den högre utbildningen.
Även i USA höjs röster från föräldrar, ungdomar och arbetsliv om en tidigare specialisering och en yrkesanknytning även på liberal arts-collegena. De colleges som har det ekonomiskt väl förspänt och högt söktryck kan hålla emot dessa krav, medan andra har infört mer yrkesinriktade utbildningar. Vanligen söker sig studenterna vidare till exempelvis lärar-, läkar-, jurist- eller annan professionaliserad utbildning efter collegeåren.
Svor då inte Sennet mer eller mindre i kyrkan genom att vid denna institution för elitutbildning tona ner behovet av elitsatsningar? Eller var syftet med att bjuda in denne lågmält provokativa professor i sociologi helt i linje med liberal arts traditionen? Martha Nussbaum skriver i ”Cultivating Humanity A Classical Defense of reform in liberal education” (1997) om två olika uppfattningar om liberal arts.
Artes liberales handlar om att fostra fria män i enlighet med sitt klassiska europeiska ursprung. Enligt den gamla traditionsbehängda uppfattningen var collegeutbildning synonym med utbildning av den övre medelklassen. Fria män skulle bibringas kunskaper och färdigheter och socialiseras in i det egna kringgärdade sociala rummets normer och värderingar. Syftet var mera att reproducera och överföra traditioner och värderingar, mindre att träna förmågan att tänka kritiskt och reflektivt över den egna positionen.
I den andra mer moderna uppfattningen av liberal arts framhålls däremot den kritiska och självreflexiva potentialen. Liberal arts ska främja unga människors förmåga att bilda sig en egen uppfattning genom att kombinera analys med ett inkännande socialt ansvarstagande, vilket innebär såväl att inkludera andra perspektiv – kulturella, politiska och ekonomiska – i lärandet,som att fostra engagerade och ansvarstagande världsmedborgare.
Williams College är ett exempel på ett college som gått igenom den omvandlingsprocess Marta Nussbaum beskriver. Fram till 1970 var colleget enbart öppet för män och så sent som under 1960-talet organiserat i brödraskap vilka var inhysta i olika byggnader på campusområdet. Syftet var att dana unga män för framtida karriärer genom hård utbildning, fysiska aktiviteter och sociala ritualer. Ännu idag kallas Williams College i folkmun för the ”west end of Wall Street”.
Colleget öppnades på 1970-talet för kvinnor och sedan slutet av 1980-talet har man medvetet satsat på större etnisk och social mångfald på campus, bland annat genom att rekrytera studenter internationellt. Man strävar efter att inkludera studenter från olika delar av USA, men majoriteten av studenterna kommer från de nordöstra delstaterna.
Antagningen är ”behovsblind”, vilket innebär att ingen hänsyn tas till om den sökande kan finansiera sin utbildning. Årsavgiften är för närvarande drygt 40.000 dollar för den fyra år långa utbildningen och avgiften inbegriper även boende på campus. Den faktiska årliga studentkostnaden är 70.000 dollar och colleget sponsrar således alla studenter till denna del och drygt 60 procent av studenterna uppbär någon form av stipendier, vilket kan innebära allt från helfinansiering till någon del. Colleget har trots den ekonomiska nedgången tillgångar på mer än 1.7 miljarder US dollar.
Förutom strävandena att skapa ett mer differentierat studentkollektiv har innehållet i undervisningen förändrats. Olika perspektiv såsom kön, etnicitet och klass har introducerats i undervisningen och studenterna tränas i att kritiskt men öppet närmare sig olikartade texter och använda olika läsarter.
Studenterna ges tillfällen att studera utomlands och delta i internationella humanitära eller miljöprojekt för att vidga sina vyer. Att den vid Moskvas statliga universitet utbildade läraren i sociologi hade bjudit in den världskände sociologen Sennett till sin klass var därför helt i linje med den moderna liberal arts-idén att erbjuda studenterna flera perspektiv på det amerikanska samhället. Att bjuda in till att reflektera över den egna priviligerade situationen och det individuella ansvar den högkvalitativa utbildningen bär med sig.
Och studenterna antog utmaningen att både utmana Sennetts perspektiv och sina egna medan mörkret sänkte sig ner. Nio slag klämtade i collegekyrkans klocka när studenterna lämnade byggnaden. Dagens sista undervisningspass var över.
◾ ”What a feeling” på Williams College! Se en – amerikansk – video av studenter på Williams College och samtidigt en rundvandring på området
◾ Följ med Richard Sennett i denna video: