En äldre man berättade för mig att han som pojke på 1930-talet varit inlagd på Svenshögens sanatorium. Frampå vårkanten gick han och några jämnåriga varje dag en bit in i skogen för att inspektera ett kråkbo och följa utvecklingen från ägg till ungar. Det var de sista dagarna på sanatoriet. Snart skulle han friskförklaras och resa hem. Avresedagens morgon smög han sig ensam iväg till kråkboet för att titta en sista gång men också för att slå ihjäl ungarna.
Varför dödade han dem? Avundades han kamraterna som skulle få se kullen på vingarna några veckor senare? Ville han bespara kråkorna saknaden? Hade han kanske slagit vad med Gud om att antingen han eller kråkungarna skulle överleva och när livet nu verkade gå hans ärenden gällde det att verkligen försäkra sig om kråkornas död? För om de inte dog då, var ju utgången av vadet en öppen fråga.
Även om det första alternativet kanske är sannolikast känns det sista mest tilltalande eftersom det berör den starkt ödesmättade roll tuberkulosen tidigare spelade. En uthållig mandråpare vars like världen inte skådat. Visst har pandemier som digerdöden eller spanska sjukan svept in jorden i död och förödelse men det har ändå varit blixtkrig jämfört med tuberkulosens outtröttliga trumeld.
I Nicholas Nickleby skriver Charles Dickens att tbc var en disease which medicine never cured, wealth never warded off. Vid samma tid beskrev den brittiske läkaren Thomas Young tuberkulos som a disease so frequent as to carry off prematurely about one-fourth part of the inhabitants of Europe, and so fatal as often to deter the practitioner even from attempting a cure. Det senare citatet liksom Dickens pregnanta formulering återfinns i Thomas Goetz bok The remedy – Robert Koch, Arthur Conan Doyle, and the quest to cure tuberculosis, som 2014 utkom på Penguin.
Unga ambitiösa doktorer
Goetz är en driven journalist med dubbla utbildningar i bagaget – både folkhälsa och litteraturvetenskap – och han förstår att skickligt kapitalisera på bägge. Vi får följa den unge läkaren Robert Koch på väg från provinsiell anonymitet och deltagande i det fransk-tyska kriget till den absoluta toppen inom bakteriologin och medicinen och senare ett av de första nobelprisen. Parallellt med detta ger Goetz oss inblickar i Arthur Conan Doyles liv. Även han ung ambitiös läkare som från småstadens bakvatten stångar sig in mot centrum och berömmelsen.
Bokens dramaturgi leder obönhörligen fram emot urladdningen mellan Koch och Conan Doyle. Ett möte där britten, i likhet med sin analytiske hjälte Sherlock Holmes, förväntas avslöja och vederlägga förmodade vetenskapliga felaktigheter. Riktigt så var det nu inte i verkligheten och det blir också bokens stora problem. Den motsvarar helt enkelt inte de uppbyggda förväntningarna på avslöjanden och spänning. The remedy är inte The quest for the Holy Grail och tur är väl det för boken har så många andra förtjänster. Men innan vi kommer dit, några ord om den faktiska händelse Koch och Conan Doyle var involverade i.
På den tionde internationella medicinkongressen i Berlin 1890 hade Robert Koch – då sedan länge världsberömd bland annat för sina upptäckter av de bakterier som orsakar mjältbrand och tuberkulos – antytt att han var en behandling av den fruktade tuberkulosen på spåren. Om sant, så vore det ett gigantiskt medicinsk genombrott. Senare under hösten demonstrerade han sitt nya remedium – tuberkulin – för en tillrest publik av internationella medicinska celebriteter. Conan Doyle var där som medicinsk korrespondent men lyckades inte få plats i föreläsningssalen eller få träffa Koch.
Där och då var det en enorm succé. Hela det medicinska vetenskapliga etablissemanget lät sig hänföras och bland dem sådana kanoner som Pasteur och Lister. Den tyska statsledningen var nöjd och Koch fick än större forskningsresurser och hopade än mer akademisk ära.
Men det fanns problem och de var betydande. Koch hade egentligen inte så mycket kliniska data att falla tillbaka på även om han hänvisade till pågående klinisk forskning. Värre var att han inte ville, eller sade sig kunna, avslöja vad tuberkulin egentligen var eller hur det framställdes. Detta till trots lät sig en hel vetenskaplig värld förföras eller tyckte sig åtminstone se det alla så länge hoppats på – ett botemedel mot tbc. Man tog Koch på orden för hans goda ryktes och imponerande meritlistas skull. Parallellt med detta förde Koch diskussioner på departementsnivå om att bygga upp ett helt nytt vetenskapligt institut fokuserat på framställning av och forskning kring tuberkulin. En viktig del av samtalen kretsade kring den ersättning han personligen ville ha från den kommande troliga försäljningssuccén för tuberkulinet.
Mot detta sätter Thomas Goetz det reportage som Arthur Conan Doyle skrev för Daily Telegraph redan samma kväll som Koch hållit sin bejublade demonstration. Conan Doyle hade inte låtit sig förledas. Kanske för att han inte var med i sessionssalen, kanske av klokskap, kanske för att han trots allt stod rätt långt utanför toppforskarnas krets. I sin artikel skriver han bland annat att Great as is Koch’s discovery, there can be no question that our knowledge of it is still very incomplete, and that it leaves large issues open to question. I en bitande formulering belyser han Kochs brist på bevis för att tuberkulinet verkligen förmådde ta död på bakterierna. Han skriver att It is as if a man whose house was infested with rats were to remove the marks of the creatures every morning and expect in that way to get rid of them.
Kanske var Conan Doyle, skriver Goetz, först i världen med att se att denna gång var kejsaren faktiskt naken. Tuberkulinet botade inte tbc och Kochs vetenskapliga gloria hamnade rejält på sniskan. Att Conan Doyle var så tidigt ute med sin kritik av Koch och att han fick så rätt är fascinerande och för de allra flesta helt okänt. Den gången spelade det dock ingen som helst roll. De som fällde tuberkulinet var betydligt tyngre aktörer, inte minst patologins grand old man Rudolf Virchow.
här som orsakad av förgiftad luft (Bild: Wikipedia)
Bakteriologins födelse
På ett sätt är huvudintrigen i The remedy ett antiklimax. Det blev aldrig någon historiskt relevant urladdning. Snarare en medicinhistorisk fotnot. Men – och häri ligger delvis bokens förtjänst – detta stickspår leder rakt igenom den terräng där 1800-talets stora medicinska landvinningar gjordes. Goetz beskriver levande och förtjänstfullt utvecklingen från 1800-talets första halva, där humoralpatologin ännu fjättrade medicinen i tankebanor från antiken, via Virchow och cellularpatologins intåg till bakteriologins födelse där män som Pasteur, Lister och Koch etablerade bakterierna som erkända och begripliga sjukdomsalstrare. Ut vädrades miasmateorins unkna luft och in kom mikroorganismerna bakom mjältbrand, kolera, difteri, sårinfektioner och inte minst tuberkulos.
Robert Koch hade gått ut som frivillig läkare i fransk-tyska kriget 1870 och det han och andra där såg och förstod var av stor betydelse för bakteriologins segertåg. Soldater dog inte primärt av skottskador utan av de infekterade sår kulorna eller än värre kirurgernas knivar orsakade.
Kochs egen vetenskapliga utveckling redovisas i fascinerande detalj. Med början i de genialt enkla experiment han utförde ensam och utan akademiska kontakter på sin landsortspraktik och där han bevisade att det var en bakterie som låg bakom den fruktade mjältbranden. Vidare över nydanande arbeten med att etablera en noggrann och reproducerbar bakteriologisk metodik. Den vita laboratoriemusen, fotografier av mikroskopiska preparat, de skålar (petriskålar) och det odlingsmedium som bakterier odlas i allt sedan dess togs i bruk via Koch och de adepter han fick när hans akademiska karriär skjutit fart.
Ett centralt budskap i The remedy är värdet och betydelsen av metodologisk noggrannhet och ett vetenskapligt synsätt överhuvudtaget. Goetz polemiserar – med historiska exempel men med udden riktad mot vår tid – mot den utbredda naturvetenskapliga okunnigheten och mot allt slags charlataneri. Det är uppenbart att han ser Koch och Conan Doyle som centrala förebilder i den kampen. Koch inte minst genom de klassiska postulat han formulerade för medicinsk vetenskaplig bevisföring. Conan Doyles roll i sammanhanget spelas av hans ombud och skapelse Sherlock Holmes vars metoder och tilltro till analys och resonerande förnuft bidrog till vetenskaplighetens segertåg runt förra sekelskiftet. Lägg observation till observation och detalj till detalj och sanningen uppenbarar sig så småningom. Så jobbade Sherlock Holmes och så hade Koch och Pasteur jobbat.
Jag fattig syndig människa
Det som fascinerar mest i The remedy är trots allt i hur hög grad Goetz lyckas levandegöra Koch och Conan Doyle. Han lyfter fram deras ovedersägliga storhet som vetenskapsman respektive författare men i samma mått deras mänskliga svagheter. Robert Koch som överger den vetenskapliga noggrannheten, hans adelsmärke, dels när tuberkulinet lanserades, dels när han senare styvnackat hävdade att det inte var samma bakterie som orsakade tbc hos människor och kreatur. Kanske förleddes han av sin egen storhet, kanske ville han imponera på sin mycket yngre andra hustru, kanske orkade han inte år efter år hålla stringensen uppe, kanske en trött silverryggs fåfänga kamp mot yngre och muskulösare medtävlare. Girighet, segervilja, kättja och makthunger – allt i en djupt mänsklig blandning. Som hos oss alla finns det många inslag i väven. Vi är mer av trasmattor än enfärgad lakansväv.
Så också Arthur Conan Doyle som levde med en annan kvinna parallellt med den i tuberkulos borttynande hustrun. Conan Doyle, som skapade den knivskarpt logiske och faktabaserade Holmes, bara för att mot slutet av sitt liv ända upp i teosofins och andeskådandets betydligt suddigare kunskapsklimat. Pinsamt nog toppade han det hela med att gå i god för riktigheten hos ett fotografi där några småflickor sågs leka med älvor. Något som givetvis senare visade sig vara ett falsarium.
Häri ligger, menar jag, det största värdet hos The remedy. Den blir på så sätt en kur mot övertron på det helgjutna och perfekta. Den visar oss människan i all hennes sammanflätade storhet och skröplighet. Gud bevare oss för allt det blankpolerade.
Klicka här för att komma till boken som e-bok
– Se Goetz i ett TED-talk här: