De tolv apostlarna, Paulus och alla kyrkofäder efter dem var alla män och anses med rätta som ledande i kyrkans historia. Men trots att också kvinnorna spelar en betydelsefull roll inte bara i Nya testamentet utan i många av de andra berättelserna, har de hamnat i skymundan. I sin bok De skjulte ledere vill den danska teologen Marianne Aagaard Skovmand lyfta fram deras ledande roller och positioner.
Nya testamentet, liksom olika berättelser och bilder från den tidiga kyrkan, är fyllda av kvinnor i ledande roller och positioner. Att dessa är av större betydelse än vad som är gängse uppfattning menar Marianne Aagaard Skovmand i De skjulte ledere: Om kvinderne i den tidlige kristendom (2021). De har, anser hon, genom kyrkans historia hamnat i skymundan, och dolts bakom uppfattningen att kyrklig auktoritet är något som främst hör till män.
Hon målar i boken upp en strid ström av kvinnor under den tidiga kristendomens och kyrkans historia och vill med dem visa att kvinnor då både kunde ha och hade ledande roller och positioner. Med hjälp av hänvisningar till texter och konst från de första århundradena e.Kr. låter hon en brokig skara av röster träda fram, röster som inte låter sig tystas eller förpassas in i skuggorna.
Det handlar om kvinnor som är kända från Nya testamentets evangelieberättelser, men också om andra kvinnor, från andra texter och material som inte är en del av den kristna bibeln. Marianne Aagaard Skovmand lyfter fram sådant som visar hur kvinnor i Jesus närhet bör förstås som apostlar, som hans lärjungar, precis som de tolv män han samlat runt sig. Maria Magdalena spelar en betydande roll i de nytestamentliga evangelierna, och en än större i andra texter från den tidiga kyrkan, som i den apokryfa texten Maria Magdalenas evangelium. Med stöd i aktuell forskning påpekar Marianne Aagaard Skovmand hur Jungfru Maria, Jesu mor, tidigt framställdes som ledare både i skrift och i tidig kyrklig konst där hon, iklädd liturgiska kläder, leder bön bland männen. Andra exempel är kvinnor som nämns hos Paulus, som berättelsen om Thekla, men också martyrberättelsen om Felicitas och Perpetua.
Många kvinnor återfinns i Nya testamentet bland dem som följde Jesus, även om de inte tar samma plats som de tolv lärjungarna. Men i alla fyra evangeliers uppståndelseberättelser är det kvinnorna som ges en framträdande roll. Det är de som kommer först till graven och som får ta emot budskapet om den uppståndne Jesus. De får på andra håll på många sätt rollen av apostlar, men tillskrivs aldrig den titeln. Bland kvinnorna kring Paulus finns bland andra Junia (Rom 16:7), en kvinna som tidigt i kyrkotraditionen ansågs vara en apostel men som senare i kyrkohistorien kom att uppfattas som och beskrivas som en man och gavs namnet Junias. Det byggde i sin tur på uppfattningen att apostel var en roll förbehållen just män, något som har präglat översättningar och diskussioner fram till modern tid.
Utanför Nya testamentet finns fler exempel på kvinnor i ledande positioner. En av dessa är Thekla, som i texter och bilder från den tidiga kyrkan framställs både som apostel och predikant. I texterna som berättar om henne ger hon uttryck för en tro och ett liv som helt genomsyras av kristen lära och tro, där både avhållsamhet och martyrskap finns med som viktiga delar. Marianne Aagaardh Skovmand ger i boken flera exempel på hur hon gestaltats i både text och bild från olika tider.
Men i boken De skjulte ledere ligger fokus främst på de olika berättelserna och bilderna från den tidiga kyrkan. Förklaringarna till varför dessa gestalter på ett eller annat sätt raderats från de ledande positioner de haft, är flera och sammansatta. Kristendomen blev småningom en del av det grekisk-romerska samhället något som också förde med sig en nedtonad kvinnoroll. När betydande teologer då ansåg att kvinnor inte borde spela en ledande roll inom kyrkan, medgav de på en gång att det faktiskt fanns sådana kvinnor i den kristna gemenskapen och gav uttryck för den tidens värderingar och normer för denna gemenskap.
Bland de nutida forskare som Aagaard Skovmand hänvisar till finns Ally Kateusz (bland annat Mary and Early Christian Women: Hidden Leadership, 2019), en kulturhistoriker som arbetar med tidiga kristna texter och bilder om och av kvinnor. Hon ser politik och konflikt bakom den förändring som innebar att kvinnor inte betraktats som självklara ledare i den kristna traditionen. Det gäller både vilka texter och uttryck som ansetts kanoniska och del av den kristna bibeln och traditionen och översättningar som på olika sätt, medvetet och omedvetet förvrängt historien och kvinnornas roller.
En annan forskare, som Marianne Aagaard Skovmand lyfter fram, är teologen Elisabeth Schüssler Fiorenza. Hennes feministiska rekonstruktion av den tidiga Jesusrörelsen (In Memory of Her, 1983) och vad den inneburit för tolkningen av tidiga texter utgör idag ett standardverk för dem som arbetar med och forskar om kvinnor i den tidiga kristna kyrkan. Hennes analys handlar till stor del om den androcentrism som präglar texterna. Verkligheten bakom dem, menar Schüssler Fiorenza, var annorlunda och mycket kortfattat tecknar hon en bild av den tidiga Jesusrörelsen som mer jämställd än den som tar form under följande århundraden.
Förståelsen av den historia vi förhåller oss till, dess texter och kulturella avtryck är på många sätt avgörande och en fråga som ställs på sin spets i De skjulte ledere. Text efter text och bild efter bild i boken vill visa på den betydelse kvinnorna haft i den tidiga kristendomen. Men dessa texter och berättelser innehåller samtidigt retoriska och poetiska avväganden och kräver därmed, som alla konstnärliga framställningar med estetiska uttryck, också tolkning. Även om det inte på något sätt motsäger påståendet att den tidiga kristendomen hade fler bilder av kvinnligt ledarskap, än vad man ansett tidigare, är frågor om estetiska ideal inte oviktiga. För hur når man egentligen verkligheten bakom alla skildringar och beskrivningar?
I Nya testamentet kan man inte bara läsa om kvinnor som underställda sina fäder och män utan också om andra, som hade ledande positioner. Vad vi kan säga om den tidiga kristendomen – utifrån de olika uttryck den lämnat – är att den snarare var komplex och varierad än monolitisk, något som präglar såväl de kanoniska som de övriga texterna. Att Marianne Aagaard Skovmand lyfter fram de kvinnor, som var i ledande positioner, som en viktig och ofta förbisedd del av den tidiga kristna historien bidrar utan tvekan till en bättre förståelse av denna rörelse.
—————-
- Marianne Aagard Skovmand, som under flera år forskat på de tidiga kristna texterna, har också gett ut översättningar av sådana apokryfiska evangelietexter som inte är en del av Nya testamentet: Mariaevangeliet (2016) och Thomasevangeliet (2018).
- Maria Magdalenas evangelium kom på svenska 2020, utgivet av Diagolos förlag