Chatroulette

Chatroulette

Av MARGARETA FLYGT

När jag var liten hade jag en brevvän i Nigeria. Egentligen sa breven inte så mycket – vi kände ju inte varandra. Följden blev i alla fall att Nigeria står mig närmare än något annat afrikanskt land – jag har en närmast påhittad vänskap och personlig förbindelse.

I höstas startade en ny sajt, www.chatroulette.com. En sjuttonårig rysk emigrant i New York sägs ha skapat den. Ingen vet med säkerhet. Servern har härletts till en anonym adress i Nederländerna.

Vad som är säkert är att antalet chatroulette-användare ökar explosionsartat. Idén är egentligen samma som brevvännens, men med vår tids teknik. Vi kan möta människor över hela jordklotet. När jag klickar in mig på sidan dyker jag själv upp i ena fönstret, i det andra en slumpartat utvald motpart. Sedan är det bara att börja prata eller chatta. Kontakten är nu och oåterkallelig, det finns bara ”next” om jag vill avsluta och möta någon annan.

Plötsligt kommer en helt okänd människa in i mitt rum, vi ser varandra i realtid och har möjligheten att tala med varandra – eller så kan jag dansa med en koreansk student, bli porträtterad av en konststudent eller lära mig något om Vladivostok av en söt 12-åring. Var femte manlige kontakt visar sin pågående självtillfredsställelse. Blottare finns knappt utomhus längre – de sitter hemma framför datorn.

James Carroll Beckwith - The Letter

Jag klickar mig snabbt vidare bland flabbande collegestudenter. Ser jag dem ser de mig – och jag vill inte vänta så länge att jag själv blir bortklickad. Användarna tar sig inte samma tid som det en gång tog att läsa ett brev, utan fel t-shirt avgör saken. Fördomar manifesteras snarare än bryts ner.

På Facebook är vi noga med våra profiler och utestänger främlingar. Detta är raka motsatsen. Här lockas man att bryta sig ut ur de allt tätare maskorna i våra sociala nätverk – och tillåta slumpen att föra oss någonstans.

En kontakt visar sitt kök, har gått ifrån och lagar mat, medan jag ser och hör slamret. Hon hade nog aldrig släppt in mig i sin lägenhet, men nu får jag se allt. Detta är den totalt filterlösa kontakten.

Men vad säger vi när vi har möjligheten att äntligen träffa dem vi aldrig kunde se i verkligheten? ”What´s up – nice shirt?” Verkligheten blir fiktion, för kontakten är oåterkallelig och inte spårbar.

Chatroulette blir till vår tids sociala kamikazeuppdrag, med den egna personen som insats. Eller är det verkligheten som är det som skrämmer, när vi inte kan klicka bort det oönskade längre?

Kommentera: