Även om revolutioner i backspegeln ter sig oundvikliga uppfattas de ofta som osannolika tills de inträffar. Men då sker allt många gånger mycket snabbt och överraskande, som nyss i Syrien. I boken Age of Revolutions försöker forskaren och journalisten mm Fareed Zakaria ge en bild av revolutionernas historia från den nya tidens början fram till idag.
År 1972 fick den kinesiske premiärministern Zhou Enlai frågan vad han ansåg om den franska revolutionens betydelse vid Richard Nixons statsbesök i Kina. Zhou Enlai ska då ha svarat att ”It´s too early to say”, ett svar som levt kvar i det breda folkmedvetandet trots att dess sanningshalt blivit ifrågasatt i efterhand. Den amerikanske diplomaten Charles W. Freeman Jr., som var med vid mötet mellan Zhou och Nixon, hävdade 2011 att Zhou inte alls refererade till den franska revolutionen 1789 utan istället till studentrevolterna 1968. Men det påstådda svaret var enligt många så dräpande att det fått leva sitt egna liv efter 1970-talet. Det passade också hand i handske med en vanlig förekommande uppfattning om Kinas långsträckta tidsuppfattning.
Under den senaste tiden har revolutionen i Syrien stått i centrum för medias intresse och många frågar sig nu vilken betydelse denna revolution kommer att få på både kort och lång sikt. Drivande i revolutionen har varit den islamistiska gruppen Hayat Tahrir al-Sham (HTS) från staden Idlib med ledaren Ahmed al-Sharaa (al-Julani) i spetsen. Gruppen har tidigare stått Al-Qaida nära och varit terroriststämplad av FN:s säkerhetsråd. Den konservativa prägeln hos gruppen har bland annat inneburit att kvinnor tvingats bära slöja i det offentliga rummet.
Dixikons nyhetsbrev? Anmäl dig här
Assadregimens fall uppfyller flera kännetecken på ett revolutionärt händelseförlopp. Även om revolutioner i backspegeln ter sig oundvikliga så uppfattas de ofta vara osannolika ända fram till det ögonblick då de inträffar. När de väl äger rum sker allting också mycket snabbt och överraskande. Ett annat kännetecken på en politisk revolution är att det under lång tid funnits en utbredd ilska hos befolkningen över den störtade regimens våld, förtryck och korruption. Ekonomiska kriser har även varit betydelsefulla för revolutionära strömningars framgångar, vilket exemplet Syrien åskådliggjort. Trots att Assadregimen privatiserade flera företag under senare år blev det bara personer som stod diktatorn nära som hamnade i företagens ledning.
Revolutionen mot Assad lyckades inte minst på grund av att regimen på slutet förlorade sitt politiska och militära stöd från Ryssland och Iran. En väsentlig betingelse för en auktoritär regims fortlevnad är således att regimen erhåller stöd från andra mer mäktiga auktoritära regimer, något som illustreras av Kinas och Rysslands stöd till Nordkorea genom åren. Kinas stöd till Nordkorea går tillbaka ända till Koreakriget 1950-53 då kinesiska soldater slogs sida vid sida med de nordkoreanska.
Revolutioner ger upphov till en rad effekter oavsett deras ideologiska förtecken. Revolutionära regimer tenderar ofta att bli brutala just mot bakgrund av deltagarnas blodiga erfarenheter. Flera sådana regimer har också haft starka och lojala våldsapparater, vilka varit involverade i maktövertagandet. En politisk revolution kan metaforiskt beskrivas som en öppning av en damm. Konsekvenserna kan bli ett frigörande av kreativ energi men de kan också innebära kaos och mobbstyre.
I sin nya bok Age of Revolutions – Progress and Backlash from 1600 to the Present försöker forskaren, journalisten och CNN profilen Fareed Zakaria ge en bild av revolutionernas historia alltsedan den nya tidens början fram till idag. Det tog tio år för Zakaria att skriva boken och idén att skriva den fick han efter den högerpopulistiska Tea Party-rörelsens entré i amerikansk politik 2007. Det behöver knappast understrykas att Zakarias bok fått en stegrad aktualitet genom det senaste årets händelseutveckling i USA.
Inledningsvis står Nederländerna och England i fokus för hans historiska framställning. Båda länderna revolutionerade sjöfarten, bankväsendet och näringslivet, vilket fick långtgående effekter runt om i världen. Ett rättighetstänkande spred sig vidare under upplysningstiden som också hade sin kritiska udd mot den kolonialpolitik som Nederländerna och England praktiserade.
Sedan 1700-talet har ett stort antal revolutioner ägt rum i världen – fler än 160 under de senaste två seklerna. Avskaffandet av feodalismen, kungadömena av Guds nåde och fascistiska och kommunistiska diktaturer har varit viktiga målsättningar för olika revolutionära rörelser. Den franska revolutionen som startade 1789 med stormningen av Bastiljen har i flera fall stått som modell för andra revolutioner i olika tider. Flertalet av dessa revolutioner har likt den varit förknippade med våld och blodsutgjutelser medan ett mindre antal varit fredliga. Bland de sistnämnda kan nämnas Östblockets fall efter 1989 samt Rosenrevolutionen i Georgien 2003 som efter det senaste valet 2024 nu verkar få en repris.
Det eurocentriska perspektivet genomsyrar Zakarias bok och han fäster ingen större vikt vid revolutionära strömningar i Kina, Indien och Ryssland, vilket är en påtaglig brist. Så analyseras inte alls Taipingupproret (1850-1864) mot kejsardynastin Qing i Kina, som var en av de blodigaste revolutionerna i mänsklighetens historia. Varken Mahatma Gandhis icke-våldsrevolution i Indien 1930, som var riktad mot det brittiska kolonialväldet, eller slavupproret på Haiti mot Frankrike mellan 1791 och 1804 ges något utrymme i boken.
Ett värdefullt komplement till Zakarias bok är därför i detta sammanhang den amerikanske historikern Nathan Perl-Rosenthals monografi The Age of Revolutions: And the Generations Who Made It, som har ett betydligt bredare geografiskt perspektiv än Zakarias och dessutom betonar vilken betydelse generationstillhörigheten har för ett revolutionärt förlopp. I många fall är revolutionens aktörer präglade av äldre generationers värderingar och det idémässiga arvet gör det svårt att genomdriva radikala samhällsförändringar. Det kan därför krävas flera efterkommande generationer innan de ”revolutionära” budskapen kan förverkligas. En illustration till detta är hur lång tid det har tagit att, trots introducerandet av progressiva lagar efter medborgarrättsrörelsens kampanjer, minska rasdiskrimineringen i USA. En annan illustration kan vara det seglivade kastväsendet i Indien. Trots lagar som förbjuder diskriminering utifrån kasttillhörighet upplever de kastlösa fortfarande en utbredd diskriminering i det indiska samhället.
Zakaria fokuserar framför allt på dagens hot mot Väst från Öst, vilket löper som en röd tråd i hans framställning. Dagens Kina och Ryssland är involverade i ett slags idémässig och maktpolitisk revolution gentemot den liberala världsordningen, en ordning som växte fram under efterkrigstiden. Dessa två auktoritära stater vill inte bara utmana Västs geopolitiska makt utan också dess liberala idéarv som består av mänskliga rättigheter, demokrati och rättsstatsprinciper. Den oberoende organisationen Freedom House, som årligen undersöker demokratins hälsotillstånd i världen, har också visat att den liberala demokratins ställning försämrats på ett påtagligt sätt under de senaste 16 åren. Zakaria är angelägen om att dessa orossignaler verkligen tas på allvar och att det byggs upp ”skyddsvallar” mot de auktoritära hoten.
Revolutioner mot förtyckande regimer har ofta skett genom mobiliseringar ”utifrån”. Ju starkare en repressiv stat varit i sin organisation desto svårare har det varit för dissidenter att ta makten ”inifrån” och göra en palatsrevolution. Det enda alternativet har då varit att rikta kraftfulla angrepp ”utifrån”, vilket just illustreras av revolutionen mot Assadregimen.
Demokratins fiender har däremot i flera fall nermonterat den liberala demokratin inifrån, vilket kan betraktas som ett revolutionärt händelseförlopp i en helt annan bemärkelse. I Ungern och Turkiet har vi sett hur det vuxit fram ”illiberala demokratier” där visserligen politiska val och rätten till rösträtt bejakats men där andra grundläggande rättigheter och rättsstatens principer har hotats efter det att det auktoritära partiet vunnit valet. Zakaria var också tidigt ute med att använda termen ”illiberal demokrati” genom sin artikel ”The Rise of Illiberal Democracy” från 1997 i Foreign Affairs. Detta långt innan det politiska fenomenet hade identifierats på en bredare front bland statsvetare. Han menar att vi idag lever i en revolutionär period som sammanfaller med flera andra stora samhällsförändringar, såsom den globaliserade ekonomin. Under efterkrigstiden har vi också erfarit stora teknologiska förändringar såsom den digitala teknikens framväxt.
Mycket i Zakarias bok handlar om hur industriella och teknologiska revolutioner påverkat samhällsklimatet och det politiska tänkandet – framför allt då i Västvärlden. Medan den industriella revolutionens genomslag tog hundratals år från dess begynnelse i 1700-talets England har den nya informationsteknologin och AI förändrat våra samhällen på en mycket kortare tid. Enligt Zakaria tog det fyra år att få 100 miljoner människor att börja använda sig av Facebook. Samma antal började sedan använda sig av Instagram efter bara två år. Och, det tog sedan bara två månader att få hundra miljoner människor att börja använda sig av Chat GPT.
Enligt Zakaria ligger det en påtaglig fara i att sådana genomgripande samhällsförändringar sker så snabbt och forcerat utan någon djupare och bredare reflektion kring den nya teknologins politiska konsekvenser. Visserligen möjliggör den nya informationsteknologin en ökad informationsspridning och nya konsumtions- och kommunikationsmöjligheter. Men risken finns ändå att det kan bli ett ”avtal med djävulen” genom de negativa effekterna på samhällsgemenskapen och på den kvalitetsorienterade journalistiken. Det är med andra ord ingen slump, enligt Zakaria, att den nya informationsteknologin haft en så stor inverkan på spridningen av populistiska idéer under senare år, idéer som för närvarande hotar den liberala världsordningen under efterkrigstiden i sina grundvalar.
- Klicka här för att läsa om Zakarias bok om utbildning, bildning och allmänbildning, In Defense of Liberal Education
- Ett kortare inslag med Zakaria om boken