Fiskarens dröm 
Hyllad roman om koloniala minnen och exilens övergivna rum

I en familjefresk som spänner över tre generationer berättar Hemley Boum i sin hyllade roman Le Rêve du pêcheur om exil och om sökandet efter identitet i det postkoloniala Kamerun och dagens Frankrike, om trauman och svek och om hur de kan läkas om man vågar möta det förflutna.

 

Hemley Boum är född 1973 i Douala i den franskspråkiga delen av Kamerun. Hon studerade antropologi i Yaoundé, och senare marknadsföring i Lille, Frankrike. Efter studierna återvände hon till Kamerun och arbetade där i sju år för ett internationellt företag. År 2009 flyttade hon till Paris och har sedan dess ägnat sig åt skrivande på heltid. Hennes första roman, Le Clan des femmes, kom ut år 2010. Le Rêve du pêcheur är hennes femte. Den belönades år 2024 med Prix Louis-Guilloux och det nyinstiftade Prix littéraire des Sciences Po. I oktober 2024 fanns romanen med i det första urvalet till det prestigefulla Prix Renaudot.

Klicka på omslaget för att läsa ett kortare utdrag ur boken

Le Rêve du pêcheur inleds en tidig morgon i fiskebyn Campo i södra Kamerun. Fiskaren Zacharias Mecobé förbereder sig för att gå ut med sin kanot för dagens fiskafänge. Det är 1970-tal och ett tiotal år har gått sedan Kamerun fick sin självständighet år 1960. Livet i Campo håller på att förändras. Ett internationellt skogsbolag har etablerat sig i regionen. Land exproprieras och skog exploateras. Företaget erbjuder arbete och lovar att Campo ska få elektricitet och vatten.

Skogsföretaget ger sig också in i fiskenäringen genom att skapa ett kooperativ som köper stora trålare. Med sina väldiga fångster konkurrerar de ut det småskaliga strandnära fisket. Bolaget och kooperativet suger ut arbetarna och slår sönder byns traditionella ekonomi. Zacharias och andra småskaliga fiskare hamnar i skuld, fattigdom och beroende. Han räds den dag då han inte kan erbjuda sin hustru Yalana och sina båda döttrar Dorothée och Myriam det liv som han gärna vill ge dem. Så slår katastrofen till. Zacharias mister sin familj, Yalana lämnar honom, dotterm Myriam dör, Dorothée flyr till storstaden Douala och själv drunknar han på havet.

Romanen skildrar omväxlande fiskarens Zacharias liv i Campo och tillvaron för barnbarnet som bär hans namn, men som ändrar det till Zachary och sedan till Zack. Pojken Zack lever i Doualas slum med sin alkoholiserade mor Dorothée som försörjer sig genom prostitution. Han är 18 år när han lämnar Kamerun under omständigheter som tvingar honom att bryta banden med sin familj och sina vänner. Han börjar ett nytt liv i Paris, studerar vid universitetet och blir psykolog i Paris. Han gifter sig med Julienne, en fransk kvinna och blir far till två döttrar.

Dixikons nyhetsbrev? Anmäl dig här

Men minnena från Douala är ett oläkt sår och efter 20 år i Frankrike hinner det förflutna ikapp honom. Likt en förlorad son reser Zack tillbaka till Kamerun för att återförenas med modern i Douala och med sitt ursprung. Såväl han som tidigare hans morfar, fiskaren Zacharias, vill ta tillbaka något som var deras men som har tagits ifrån dem. I bakgrunden lever de koloniala maktstrukturerna kvar.

I mars 2023 fick den franska historikern Karine Ramondy och den kamerunska artisten Blick Bassy uppdraget av president Emmanuel Macron att leda en kommission för att undersöka ”Frankrikes roll och engagemang i Kamerun i kampen mot självständighets- och oppositionsrörelser mellan 1945 och 1971”. Historikern Benjamin Stora lämnade år 2021 en rapport om den franska koloniseringen och Algerietkriget. På motsvarande sätt är syftet med den fransk-kamerunska kommissionen att klargöra Frankrikes ansvar för landets grymma koloniala förflutna i Kamerun. Rapporten skulle ha varit klar i december 2024 men hittills har inga resultat presenterats.

Efter att ha koloniserats av Tyskland på 1800-talet delades Kamerun år 1919 – efter Tysklands nederlag i första världskriget – mellan Frankrike och Storbritannien . Under åren före franska Kameruns självständighet 1960 ledde Frankrike blodiga strider mot självständighetsrörelse UPC (Union des populations du Cameroun). Tiotusentals UPC-aktivister dödades av den franska armén. Efter självständigheten samarbetade landets första president Ahmadou Ahidjos med fransmännen. Under hans styre fortsatte det brutala förtrycket av UPC-anhängare. Landets nuvarande president Paul Biya var premiärminister under Ahidjo. Den 91-årige ledaren har sedan 42 år styrt Kamerun med järnhand.

Hemley Boum – Foto F. Mantovani © Éditions Gallimard

I Frankrike bor det ungefär 100 000 personer som har sitt ursprung i Kamerun. Kamerun är därmed det sjunde största immigrationslandet där Algeriet, Marocko och Tunisien intar de tre främsta placeringarna. Merparten kom till Frankrike under 1970-och 1980-talen. Under början av 2000-talet ökade antalet migranter från Kamerun till Frankrike något som fick det båda länderna att år 2009 ingå ett avtal för att strypa den irreguljära invandringen.

I romanen berättar Zack att han har skapat en ny livshistoria, ett sätt för honom att bli någon annan och att smälta in. Han liknar sitt liv vid ett skört tyg som hålls samman av tusen knutar. Om en går upp faller resten ihop i trasor. På utsidan lever Zachary ett gott liv i Paris men på insidan är han söndertrasad av de brutna relationerna med sin mor, sina vänner och sitt ursprungsland. Han får illustrera the diasporic feeling ett begrepp som litteratur- och filmvetaren Adriana Margareta Dancus använder för att fånga komplexiteten i diasporans känsloregister. Den diasporiska känslan uppstår i mötet mellan nationella och globala maktrelationer. I den ingår en längtan till hemlandet men handlar även om identitet, tillhörighet i värdlandet.

Det är en läsvärd roman där Boum också använt sig av flera av folksagans motiv. Zacharys sociala resa är en form av rags to riches-historia. Han stiger från ett liv i slummen i Douala till en tillvaro som psykolog i Paris med adress i Montmartre. Ett annat sagomotiv är den omöjliga kärleken mellan Zachary och Nell, mellan mannen född i armod och flickan, om inte av börd så från överklassen. Faustmyten får hos Boum en annan skepnad när Zachary tar emot pengar av Nells far för att kunna studera i Frankrike mot att han lovar att aldrig mer ta kontakt med sin mor eller med Nell. Slutligen blir Zachary den förlorade sonen som vänder tillbaka till modern. En invändning mot det stildraget kan vara att huvudpersonernas livsöden därmed framstår som mer allmängiltiga och representativa än individuella, vilket är synd.

Som epigraf till boken har Hemley Boum valt en strof ur Johnny Cleggs låt Scatterlings of Africa. Den sydafrikanska sångaren hyllar Afrikas flyktingar och andra som lever spridda över världen och som söker en väg för att en dag återvända hem. Det är i den andan som Hemley Boum skrivit sin Le Rêve du pêcheur. Den avslutas på samma plats där den började, vid havet i Campo. Det är dit som fiskaren Zacharias barnbarn återvänder och kan återknyta till sitt ursprung, försonas med sig själv och skapa en brygga mellan det gamla hemlandet och det nya.

 

  • Klicka här för en längre intervju med henne från Littérature sans frontières
  • Hör och se Hemley Boum kort berätta om sin bok här
  • Se ett videoklipp från public-servicekanalen ABC från Australien om rovfisket utanför Västafrika:

  • Lyssna och se på låten Scatterlings of Africa med Johnny Clegg och Savuka

Dela artikeln:

Missa inget på Dixikon.
Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Genom att skicka in din prenumeration ovan går du med på att denna webbplats lagrar din mailadress i syfte att kunna skicka kommande nyhetsbrev till dig. Dixikon använder Rule för att sköta utskicken (läs här om deras Privacy Policy).