Gide, Claudel, Aragon, Breton, Malraux, Joyce, Faulkner, Saint-Exupéry, Michaux, Sartre, Queneau, Ionesco, Pinter, Camus, Yourcenar, Duras, Kerouac, Modiano, Le Clézio, Kundera, Tournier… Listan över banbrytande och numera omistliga författarskap som introducerats och lanserats av det franska bokförlaget Gallimard är lång.
De skönlitterära originalutgåvornas bokomslag, de gulbeigevita med röda titlar inom svartröda ramar, är förmodligen bland de estetiskt mest tilltalande i längden, ja, klassiska – åtminstone för en stor skara frankofila bibliofiler.
Det är en sådan där gulbeigevit bok jag först ser framför mig när jag tänker på Gallimard. Eller så kommer jag att tänka på Pleiade-biblioteket; det kanske allra mest eftertraktade; vars utgåva vid sidan av Nobelpriset i litteratur skulle kunna ses som något av det finaste som kan hända ett författarskap.
Nu i maj 2011 fyller Gallimard hundra år och det går förstås ingen frankofil bibliofil förbi. Inte så många fransmän i övrigt heller, antagligen, för evenemangen är flera och hundraårsfirandet får utrymme lite varstans. Dessutom låter man Saint-Germain-des-Prés metrostation bjuda på förlagshistoria, och BnF, det franska nationalbiblioteket, passar på att ha en utställning om förlaget.
På BnF förmedlas inte minst Gaston Gallimards tankar bakom förlagsverksamheten; hur dennes dröm egentligen var att skapa någon sorts centrum, en plats, bortom all kommersialism, men att just det kommersiella ändå fick möjliggöra den där platsens tillkomst. Gallimards idéer och mycket därtill – bland annat tidiga lektörsutlåtanden och originalmanuskript såsom Sartres handskrivna Äcklet (La Nausée, 1931) – finns att ta del av och beskåda fram till början av juli i år på utställningen ”100 ans de Gallimard”.
Diverse litterära sammankomster står också på agendan i samband med jubileet. Ja, för att inte tala om medievärldens alla temanummer och program, eller Gallimards egna specialutgåvor.
Att hylla förlaget är naturligtvis även att hylla en stor del av de senaste hundra årens litteratur. Nog finns där en del värt att lyfta fram: 35 Goncourtpristagare, 36 Nobelpristagare – och ett nära oöverskådligt antal nya böcker som ges ut varje år av det aktade förlaget.