Först en förklaring – Det Stora Projektet förvarades enligt allra modernaste digitala metoder. Men i snårskogen av regler och undantag i denna värld fylld av ettor och nollor ligger alltid Murphy’s lag på lur. Kan något gå snett – så gör det så.
Och det gjorde det. Några dagar har alltså försvunnit ur historien i denna jakt på småmurphysar som måste rättas till. Under tiden har världshändelserna rullat vidare och Margareta Zetterström börjar undra varför det saknas rapporter om skeendet i Rom.
Så här kommer en sådan – i all hast.
Jag slår på radion och vrider in Radio Radicale – en pålitlig källa till autentiska mediakällor. En direktsändning pågår från Palazzo della Giustizia i Turin. Vid mikrofonen: Gaspare Spatuzza, mångfaldig mördare, medlem av Cosa Nostras klan i kvarteret Brancaccio i Palermo, även kallad Il killer di Brancaccio eller U Tignusu – ”den skallige” – som kamraterna i familjen kallade honom.
Spatuzza är inkallad som vittne i rättegången i appellationsdomstolen mot Marcello dell’Utri, grundare av Forza Italia och nära vän till Silvio Berlusconi. Förhandlingarna borde ha ägt rum i Palermo men av säkerhetsskäl föredrog rättens ordförande att flytta förhöret av Spatuzza till Turin. Sedan Spatuzza hoppade av är ingen säkerhetsinsats för liten för att skydda hans liv.
Dell’Utri är, som alla vet, redan dömd till 9 års fängelse för ”extern medverkan i maffiaaktivitet”. En ny dom skulle vara en katastrof både för honom själv och för Silvio Berlusconi. Det är en av anledningarna till att Silvio väldigt gärna skulle vilja radera bort den här brottsrubriceringen ur strafflagen.
Vad som tillkommit sedan den första domen är att Gaspare Spatuzza, blivit en ”pentito”, egentligen en ”ångerköpt”. Många skulle kanske i enkelhetens namn nöja sig med att kalla honom tjallare. Men som vanligt är saker och ting litet mera komplicerade på Sicilien med omnejd.
För Gaspare är ingen vanlig killer. I hans meritlista – om man nu får säga så – ingår att han mördat don Pino Puglisi, fattigprästen i Palermos slum som utmanade Cosa Nostra och därför mördades. Och att han mördade Giuseppe Di Matteo, 11-årig son till Sante Di Matteo som hoppat av och blivit en ”pentito”. Efter 799 dagars fångenskap vägde Giuseppe litet över 30 kg. Då bestämdes att han skulle dödas. Giuseppe ströps och kroppen löstes upp i ett syrabad.
En annan ”pentito”, Giuseppe Ciaramitaro, har berättat för åklagaren Alfonso Sabella:
”En dag när vi just strypt en tjuv blev vi hungriga och jag gick och köpte en macka till oss var. Spatuzza cu ’ na manu manciava e cu l’ avutra arriminava, berättade han på bredaste sicilianska: Spatuzza åt av mackan med ena handen och med den andra rörde han om i grytan.
Bara som en antydan om vilka personer det hela handlar om.
Det skall dock sägas att Spatuzza just genomlevt en ”underbar” frälsning, som han själv säger. Han studerar teologi och har redan klarat av sex delexamina. Det många nu hoppas är att Spatuzza skall berätta om vad som låg bakom den stora attentatsvågen i Italien 1993. Då när fem personer dödades utanför museet Uffizierna i Florens. Andra dödades i Milano och i Rom vid liknande sprängattentat.

Vad Spatuzza hittills hävdat vid förhören är att attentaten var ett svar på vad Cosa Nostras ledning, framför allt Totò Riina betecknade som ett förräderi. Bossarna ansåg sig ha blivit lovade att de mycket stränga regler som gäller maffiadömda i fängelset (”41 bis”) skulle lättas. Istället skärptes reglerna ytterligare. Enligt Spatuzza öppnade Cosa Nostra en ”förhandling” med statliga myndigheter där Forza Italia utlovades stöd i utbyte mot att lagarna skulle mjukas upp. De som deltog i denna ”förhandling” skall, enligt Spatuzza, ha varit Silvio Berlusconi och hans sicilianske vän, Marcello Dell’Utri.
– Vansinne, fullständigt galna påhitt, kommenterar Dell’Utri dagarna i ända. Men Spatuzza talar vidare i mikrofonen med sin gälla diskantröst. Detalj läggs till detalj men frågan är bara hur mycket av alla påståenden som går att bevisa. Helt klart är att trovärdigheten hos detta vittne, om man så får säga, är starkt begränsad.
Berlusconis egna tidningar hade först kastat ut nyheterna om att Italiens regeringschef var på väg att bli föremål för en förundersökning. Istället kom beskedet från domstolen i Florens att utredningarna inte gällde Berlusconi. I själva verket visade det sig dock att åklagarna, för att undgå de sedvanliga anklagelserna från regeringspartierna, använt sig av en signatur istället för att skriva ut namnet.
I botten på alltihop ligger förstås diskussionerna om hur mycket man kan lita på en ”pentito”. Åklagarna, liksom många jurister i allmänhet, hävdar att de är livsviktiga i arbetet mot den organiserade brottsligheten. Alla brukar ändå skynda sig att tillägga att det givetvis måste till stora kontroller och att det också krävs faktiska bevis för att dessa vittnesmål skall kunna användas. Men att de ger stora impulser i utredningarna är helt klart.

Samtidigt som förhören i Turin fortsätter, pågår förberedelserna för demonstrationen ”No B-Day”. Och det här är ett intressant fenomen.
Tanken på en stor demonstration mot Berlusconi föddes på nätet. En sajt startades och nu skall fyra extrainsatta tåg och fyrahundra bussar köra demonstranter till Rom. Man kan också köpa rabatterade båtbiljetter för 30 euro.
Det enda parti som ställer upp och stödjer initiativet är Antonio Di Pietros Italia dei valori. Stöd kommer också från fribytare som Flores d’Arcais och hans tidskrift MicroMega. Vänsterdemokraterna (PD) ligger lågt som parti men många styrelsemedlemmar har avviserat att de tänker gå med. Det är inte piazzan som skall avgöra partiets linje, säger den nye partiledaren Pier Luigi Bersani. Ingen tvekan om att det här initiativet stör försöken att skapa en dialog mellan majoritet och minoritet i parlamentet. Rai:s ledning har sagt nej till direktsändning men Sky och Raisat har lovat sända.
För säkerhets skull är demonstrationens signaturfärg violett – inget rött och inget blått. Men var och en får ta med sina egna flaggor, har utlovats. Det hela är ystert och mycket spontant. Ungefär som ringdansarna för några år sedan. Den här gången är utgångspunkten Facebook och appellen lyder:
Il comitato “No Berlusconi Day”, nato su Facebook per iniziativa di un gruppo di blogger democratici, indice per il prossimo 5 dicembre, a Roma, una manifestazione nazionale per chiedere le dimissioni del presidente del Consiglio Silvio Berlusconi.
Vilket kan översättas: ”Kommittén “No Berlusconi Day”, skapad på Facebook, på initiativ av en grupp demokratiska bloggare, utlyser till den 5 december en nationell manifestation i Rom för att kräva premiärminister Silvio Berlusconis avgång.”
A noi non interessa cosa accade se si dimette Berlusconi e riteniamo che il finto “Fair Play” di alcuni settori dell’opposizione, costituisca un atto di omissione di soccorso alla nostra democrazia del quale risponderanno, eventualmente, davanti agli elettori. Quello che sappiamo è che Berlusconi costituisce una gravissima anomalia nel quadro delle democrazie occidentali -come ribadito in questi giorni dalla stampa estera che definisce la nostra “una dittatura”- e che lì non dovrebbe starci, anzi lì non sarebbe nemmeno dovuto arrivarci: cosa che peraltro sa benissimo anche lui e infatti forza leggi e Costituzione come nel caso dell’ex Lodo Alfano e si appresta a compiere una ulteriore stretta autoritaria come dimostrano i suoi ultimi proclami di Benevento.

Alltså: ”Det viktiga för oss är inte vad som händer om Berlusconi avgår. Det ”Fair play” som åberopas av olika grupper inom oppositionen, innebär i själva verket att de avstår från att ingripa till stöd för vår demokrati, något de småningom kommer att få stå till svars för inför väljarna. Det viktiga för oss är att Berlusconi allvarligt avviker från det brukliga i västerländska demokratier – som många internationella tidningar understrukit dessa dagar när de kallat vår demokrati ”en diktatur”. Han borde över huvud taget inte bekläda den här posten och det vet han mycket väl, det räcker med att peka på Lodo Alfano och andra av hans senare uttalanden med tydlig auktoritär prägel.”
Att det finns ett stort uppdämt behov att gå ut och demonstrera mot Berlusconi är helt klart. I början hade organisatörerna räknat med kanske 50.000 och valt en mindre piazza i Rom. Nu klipper man till och stämmer träff på Piazza San Giovanni där en miljon får rum. Helt klart att spänningen är stor om hur mycket folk som verkligen kommer.
Åke Malm
 
‣ Lyssna på ett avsnitt av rättegången mot Spatuzza här:
‣ Här ett klipp av oklart ursprung från Youtube med en sammanställning av uttalanden av å ena sidan den senare mördade åklagaren Paolo Borsellino om sambanden mellan maffian och politiken och å den andra sidan Berlusconi som inte bara förnekar allt samröre utan också anser utredningarna ske utan grund: