I anslutning till de nyss avslutade mellanårsvalen i USA skriver Hans-Ingvar Roth om en av de här kanske mindre kända, men betydelsefulla grundlagsfäderna, federalisten Alexander Hamilton, som fått förnyad aktualitet när hela tänkandet kring maktbalans och grundläggande rättigheter i USA utmanas på bred front.
”Vi anser dessa sanningar vara självklara, att alla människor är skapade lika, att de av sin Skapare har förlänats vissa oförytterliga rättigheter och att bland dessa är rätten till liv, frihet och strävan efter lycka.”
Så lyder ingressen till den amerikanska självständighetsförklaringen från 1776, som den 6 juli i år som bekant firade 250 år. Förklaringen kom till efter tretton koloniers kamp för att under det amerikanska frihetskriget frigöra sig från det brittiska kolonialväldet i Amerika.
Kolonialmaktens förtryck hade enat kolonierna trots deras inbördes stora ekonomiska och kulturella skillnader, som mellan Georgia och Carolina i Södern och Pennsylvania och New England i Norr. Kolonierna hade vänt sig mot att de beskattades av parlamentet i London utan att de hade någon vald representation där och heller inget reellt självbestämmande. Credot blev således ”no taxation without representation”.
Dixikons nyhetsbrev? Anmäl dig här
Genom att den brittiska kronan också försvårade för koloniernas representanter att rent praktiskt kunna delta i parlamentets arbete i London – bland annat genom att ha helt orealistiska mötestider med tanke på de långa avstånden till London – undergrävdes möjligheterna till en reell representation för amerikanerna. Men frihetskriget var inte bara ett krig mellan de amerikanska kolonierna och England. Även Frankrike, Spanien och Nederländerna var på olika sätt involverade, något som bidrog till att försvaga den brittiska krigsmaktens möjligheter att stävja upproret.
*
Självständighetsförklaringens text, som framför allt var skriven av grundlagsfadern Thomas Jefferson, avspeglar på flera sätt bakgrunden till det amerikanska frihetskriget. I deklarationen uttrycks det att folket har rätten att skapa ett nytt styre när det gamla styret hotar friheten, säkerheten och strävan efter lyckan hos befolkningen. Regeringar får alltså sin makt från folket och kan därmed också avsättas om de hotar folkets grundläggande rättigheter.
Även om flera av de amerikanska delstaterna varit överens om behovet av en stark federal regering var de sinsemellan oeniga om centralmaktens utsträckning. En av de viktigaste grundlagsfäderna, Alexander Hamilton (1755 el. 1757-1804), betonade betydelsen av att ha en stark verkställande makt, särskilt då för utrikespolitikens skull, men också för att säkerställa att regeringen ställs till ansvar på ett demokratiskt sätt. I syfte att balansera den verkställande makten behövdes enligt Hamilton också en stark federal domstol.
Stora stater med långvariga industri- och manufakturtraditioner önskade en stark centralmakt som skulle kunna främja skapandet av en stor gemensam nationell marknad. De mindre jordbruksstaterna oroade sig istället för att en stark federal regering skulle kunna hota deras interna frihet och inte minst det slavsystem som existerade sedan 1600-talet i Amerika. En lag från 1662 i Virginia till exempel slog fast att barn till slavar ärvde sina mödrars juridiska status, vilket gjorde slaveriet till ett generationsöverskridande fenomen, som genomsyrade det amerikanska samhället på ett djupgående sätt.
Trots sina åsiktsskillnader inom en rad områden delade Jefferson och Hamilton uppfattningen om vikten av att försvara friheten gentemot en gränslös hegemon. Demagogi, förakt för ens politiska motståndare, viljan att placera sig själv ovanför lagen och hotet om att inte lämna sin post efter den officiella tiden för maktinnehavet är något som förenar de flesta despoter runt om i världen. Sådana egenskaper var Jefferson och Hamilton mycket kritiska mot och betonade därför att USA på flera sätt behövde skydda sig mot makthungriga politiker.
Ett sådant sätt var att göra det ytterst komplicerat att göra ändringar i konstitutionen. Själva ramverket till politiken skulle med andra ord vara stabilt. Självständighetsförklaringen från 1776 och the Bill of Rights från 1789 fick en identitetsskapande funktion i det amerikanska samhället och blev stommen i en s.k. konstitutionell patriotism. De tio författningstilläggen som bland annat inbegrep yttrandefrihet och religionsfrihet har närmast blivit sakrosankta i det amerikanska samhället.
Nya författningstillägg är svåra att driva igenom och kräver två tredjedelars majoritet i både senaten och kongressen och dessutom att tre fjärdedelar av delstaterna ratificerar förslaget. Men enligt flera av grundlagsfäderna var ett sådant tänkande kring maktbalansen inte tillräckligt för att skydda folket mot en hegemon. För det fordrades också vad man kallade republikanska dygder och med det avsåg man medborgarnas kärlek för frihetstraditioner och för grundläggande rättigheter för alla och inte bara för dem själva.
*
Om Hamilton kan man läsa uttömmande i Ron Chernows 800 sidor långa biografi Alexander Hamilton. Ett alternativ för den som önskar en kortare biografi är Alexander Hamilton – A Very Short Introduction av den amerikanske historikern R.B. Bernstein, som ger en kort men inträngande analys av Hamiltons liv och livsgärning.
Hamilton föddes på den karibiska ön Nevis och växte upp under ganska påvra förhållanden. Hans ensamstående mor Rachael Fawcett hade en fransk hugenottsk bakgrund och drev en lanthandel i Christiansted på ön Santa Cruz. Uppväxten med modern och brodern James var turbulent och modern fick kämpa för uppehället. Redan på ett tidigt stadium fick Hamilton alltså inblickar i affärslivets konkreta utmaningar. Modern avled redan vid 39 års ålder i gula febern och eftersom Alexander var född utanför äktenskapet blev han arvlös.
Personer i kretsen kring Hamiltons insåg tydligt hans stora litterära begåvning och gjorde det möjligt för honom att studera i Amerika. Han kunde efterhand börja studera på Kings College i New York (sedermera Columbia University), dock utan att ta examen. Där blev han bland annat vän med John Jay, en annan av de amerikanska grundlagsfäderna. Det sociala nätverk som Hamilton utvecklade i New York möjliggjorde för honom att avancera både politiskt och professionellt. En höjdpunkt i hans karriär var när han utnämndes till chef för finansdepartementet, ett arbete som passade som hand i handske med Hamiltons främsta intresseområden. Här kunde han förena sina intressen för ekonomisk politik och politisk teori och få ett helhetsperspektiv på landets alla politiska problem.
För Hamilton var det viktigt att USA diversifierade sin ekonomi och inte primärt förlitade sig på jordbruket som man gjort i sydstaterna. George Washington insåg snabbt Hamiltons kapacitet och denna betydelsefulla bekantskap, som sedan kom att vara i över tjugofem år, öppnade maktens grindar på vid gavel för Hamilton. Washingtons död 1799 blev ett hårt slag för Hamilton och något han aldrig riktigt hämtade sig ifrån.
Med politikern Aaron Burr Jr delade Hamilton bakgrund, hade båda goda kontakter med Washington och erfarenheter som collegeutbildade officerare under den amerikanska revolutionen. Men Burr, som hade varit Jeffersons vicepresident, hyste emellertid efter flera års rivalitet och förolämpningar agg mot Hamilton. Konflikten mellan dem eskalerade ytterligare när Hamilton aktivt motverkade Burrs presidentambitioner och dessutom anklagade Burr för korruption genom dennes nära förhållande till The Holland Land Company. Han tillskrev också Burr ”föraktliga åsikter”. Deras konflikt urartade till sist och i en duell med Burr sköts Hamilton till döds 1804.
*
Med hans död försvagades Hamiltons parti The Federalists och hans grundtankar fick med det svårare att förverkligas i det amerikanska samhället. Men historiker som skrivit om Hamilton, som ovannämnde Ron Chernow, hävdar ändå att ”om George Washington var fadern till landet och James Madison var det till konstitutionen, var Alexander Hamilton fadern till den amerikanska regeringen.”
Arvet från Hamilton har fått förnyad aktualitet i dagens USA, där hela tänkandet kring maktbalans och de grundläggande rättigheterna utmanas på bred front. Även om det politiska umgänget inte längre, som på Hamiltons tid, inkluderar att man utmanar varandra i dödliga dueller, kan som bekant också de dueller som sker i verbal form vara djupt sårande, något som demonstrerats tydligt under senare år i USA.
- Klicka här för att läsa Hans-Ingvar Roth som apropå en bok av Jan-Werner Müller diskuterar den ständiga frågan om hur ett öppet, demokratiskt samhälle skall kunna försvara sig mot dem som använder demokratin för att angripa den