Några författare med förkärlek för experimentell litteratur grundade på 1960-talet sällskapet Oulipo, i vilket man ålade sig olika begränsningar; t.ex. gav Georges Perec ut en roman utan bokstaven ”e” och François Le Lionnais en dikt bestående av en enda bokstav. Nu har oulipianen Marcel Bénabou, med boken Aux franges du silence (ung. I tystnadens utkanter), gjort en djupdykning i Le Lionnais liv och verk.
Hösten 1960 samlade de goda vännerna och författarna François Le Lionnais och Raymond Queneau åtta kamrater i Cerisy-la-Salle i Normandie. Där och då grundades det som först kallades Séminaire de Littérature Expérimentale (Sélitex), innan gruppen år 1966 antog namnet Ouvroir de Littérature Potentielle, Oulipo (ungefär Verkstad för potentiell litteratur).
De ursprungliga medlemmarna var författare, matematiker och konstnärer med en förkärlek för experimentell litteratur. Nu har Marcel Bénabou, framstående oulipian, gjort en djupdykning i kollegan François Le Lionnais liv och verk med boken Aux franges du silence. Glose pour FLL (ungefär ”I tystnadens utkanter. Kommentar till FLL”, utgiven 2026).
Bokens huvudämne är visserligen François Le Lionnais (FLL) och hans författarskap men medan det avhandlas följer Marcel Bénabou Oulipos historiska och litterära rötter där inget sidosprång verkar för perifert för att inte beaktas. På 434 spränglärda sidor och i 1 287 fotnoter vindlar Bénabou sig lekfullt genom Oulipos släktskap med bland annat mystiken i judisk tanketradition, haikudiktningens koncentration, gåtfullheten i buddhismens koaner och den romerska retorikerns Quintilianus principer. Den fulländade talaren skulle behärska brevitas, luciditas och credibilitas (korthet, klarhet och trovärdighet). Det är Le Lionnais utforskande av brevitas som Bénabou koncentrerar sin analys på. Le Lionnais prövade poesins gränser och undersökte hur långt diktformen låter sig komprimeras och reduceras.
Marcel Bénabou är född år 1939 i Marocko och kommer från en judisk familj. Han bor i Paris sedan år 1956 och är professor emeritus i antikens historia vid Sorbonneuniversitetet. Han kom i kontakt med Oulipo år 1969 genom vännen George Perec och var från år 1971 till 2022 dess ”ständige provisoriska sekreterare”.
Oulipos medlemmar ägnar sig åt en litteratur à contraintes vilket innebär att den omgärdas av restriktioner och regler för att skapa en ny typ av skrivande. Raymond Queneau förklarade att oulipaner är ”råttor som själva bygger den labyrint som de avser att hitta ut ur”. Och Le Lionnais deklarerade i en intervju från 1972 att Oulipos mål är att upptäcka nya strukturer genom att till exempel sätta rimmen i början i stället för i slutet av en dikts strofer. Bland Oulipos mer framträdande medlemmar finns även författaren Italo Calvino samt konstnären Marcel Duchamp och i svenska Politbyrån (Potentiella Politbyrån) – ”ett försök att arbeta i Oulipos anda” – bland andra Magnus Hedlund.
På Oulipos hemsida kan man läsa om gruppens samtliga medlemmar och de olika former av begränsningar som de använder sig av. En av dessa är lipogrammet som består av att producera en text från vilken vissa bokstäver är uteslutna. Ett exempel är Georges Perecs roman La Disparition (Försvinna) från 1969, som inte någon gång använder bokstaven ”e”, den vanligaste vokalen i det franska språket. Perec var en av de ledande medlemmarna Oulipo och hans litterära verk är en provkarta över oulipianska inskränkningar. Enligt honom var begränsningarna inte hämmande utan tvärtom kreativt befriande.
François Le Lionnais föddes år 1901 i Paris och dog år 1984 i Boulogne-Billancourt. Han var bland annat kemiingenjör, matematiker, boksamlare och passionerad schackspelare. Under andra världskriget var Le Lionnais aktiv i motståndsrörelsen, arresterades av Gestapo och deporterades till koncentrationslägret Dora i Tyskland. Efter befrielsen hade han bland annat uppdrag för Unesco, var rådgivare till Frankrikes nationalmuseer och ledde ett vetenskapsprogram på radio. Le Lionnais fascination för matematik märks även i hans författarskap. Han förde in matematiska begrepp i sin diktning, bland annat det han benämnde boolesk poesi. Han skrev också boken Les Nombres remarquables (Anmärkningsvärda siffror) tillsammans med Jean Brette.
*
Men Bénabous djuplodande verk kretsar alltså kring Le Lionnais upptäcktsfärder i tystnadens utkanter, i det outsagda men hemligt närvarande. Bénabou skriver att Le Lionnais var helt uppfylld av ”le démon de la contraction”, förkortningens eller förtätningens demon. Denna strävan efter kondensering ledde Le Lionnais till att skapa det Bénabou benämner ”un sonnet à trous”, en sonett med håligheter. Den bär titeln La rien que la toute la och saknar verb, substantiv eller adjektiv. Den anspelar på den vittnesed som avläggs inför en domstol, ”La vérité, toute la vérité, rien que la vérité” (”Sanningen, hela sanningen och inget annat än sanningen”).
Tillsammans med Raymond Queneau diskuterade Le Lionnais den vanskliga frågan hur man avgör det minsta antalet ord som kan utgöra ett poem. Det ledde dem till en klassifikation av ”dikter med få ord”. Den utgör även stommen för strukturen till Bénabous bok, vilken avhandlar dikter med få ord, dikt med ett ord, dikt med en bokstav och dikt utan ord. Störst utrymme, 127 sidor, ägnar han analysen av dikten med ett ord och dikten med en bokstav, vilka Bénabou beskriver som Le Lionnais djärvaste skapelser.
I presentationen av Fenouil, dikten med ett enda ord, beskriver Bénabou först ordet. Fenouil, fänkål, är en växt som används som krydda och grönsak i kulinariska sammanhang. Det är vidare ett maskulint substantiv, ett faktum som inte ska underskattas, enligt Bénabou eftersom substantiv var särskilt viktiga för Le Lionnais. Bénabou går vidare med att visa att det enkla ordet döljer en rikedom av innebörder. Han noterar att ordets första och sista bokstav utgör François Le Lionnais initialer. Bénabou fortsätter med att presentera homofoner till fenouil, det vill säga ord med samma uttal oavsett stavning, men med olika betydelser. En av dessa är foehn ouille (det vill säga fönvind och interjektionen aj). Bénabou kopplar sekvensen till Le Lionnais deportation och den traumatiska lägervistelsen i Dora under åren 1944 till 1945. I sin essä La peinture à Dora berättar Le Lionnais att till de plågsammaste prövningarna hörde de evighetslånga fångräkningarna och visiteringarna i snö och isande vintervind.
Utöver anspelningen till Le Lionnais egna upplevelser innehåller poemet enligt Bénabou vidare kulturella referenser och pekar på att fenouil nämns av Rabelais i Gargantua, Shakespeare i Hamlet och Apollinaire i Alcools. Han påminner också läsaren om att Maraton betyder fänkålsfältet. Att ägna en dikt åt fänkål handlar enligt Bébabou om att innefatta läsaren i en klassisk kulturell tradition.
Le Lionnais nöjde sig inte med att reducera en dikt till ett enda ord utan gick vidare med att tänja gränserna till en enda bokstav. Författaren frågade sig själv om han nu hade ”överskridit den tillåtna gränsen”. Av alla alfabetets bokstäver valde Le Lionnais konsonanten ”t” och skrev den med stor bokstav följd av en punkt i titeln. Bénabou knyter bokstavsvalet till Le Lionnais personliga sfär, och menar att T:et står för Tania, hustruns förnamn. I sin studie av poemet T. går Bénabou vidare med att förankra T-formen i vår vardagliga värld, igenkännbar i en hammare, rakhyvel, byggnad eller kratta. T:et står också för enheten tesla, prefixet tera som betecknar talet 1012 samt för taukorset, Antoniusordens symbol.
Genom att undersöka homofoner till bokstaven ”t” vidgar Bénabou referenserna till bokstavsvalet. Bland de ord som i franskan uttalas [te] listar han exempelvis thé (te), té (vinkellinjal) och tes (dina). Han breddar betydelsen genom att knyta an till judisk tradition. Bokstaven ”t” motsvarar ת (tav) i det hebreiska alfabetet och är dess sista bokstav. Som sådan symboliserar den skapelsens fulländning. Det gör bokstaven, som Bénabou skriver, särskilt lämpad för att bli föremål för Le Lionnais ”tentative à la limite” (försök att nå gränsen) och för avslutet av en kreativ handling.
Bénabou avslutar analysen av dikten T. med att slå fast att den fungerar som ”ett slags mångsidigt verktyg som omfattar alla funktioner i litterärt skrivande”. Han citerar den framstående judiska tänkaren och filosofen Maimonides som skrev att man ska lyssna till tystnaden lika mycket som till orden. I Aux franges du silence är François Le Lionnais tystnad lika vältalig som Marcel Bénabous rikhaltiga text. Boken är ett ymnighetshorn att ösa ur och bjuder på en oemotståndlig färd genom Oulipos galax.
- Klicka här för att se en TV-intervju med François Le Lionnais från 1972 där han ger sin syn på Oulipo. I inslaget medverkar även Marcel Bénabou
- För en kort och informativ introduktion till Oulipo rekommenderas Magnus Hedlunds bok Livet är en häst: Kring Oulipo och den möjliga litteraturen (2015). Magnus Hedlund har även översatt Marcel Bénabous bok från 2010 Pourquoi je n’ai écrit aucun de mes livres (Varför jag inte har skrivit någon av mina böcker).
- Klicka här för att komma till Oulipos hemsida där man kan fördjupa sig i sammanslutningen. Där finns också en utförlig lista över de restriktioner som oulipianer använder sig av.
- Se och hör Marcel Bénabou berätta om Aux franges du silence här: