Markus Thielemanns andra roman inleds med att den 19-årige fåraherden Jannes Kohlmeyer möter ett våldsamt muller på heden. Är det åska, eller är det provskjutningar från den närbelägna vapenfabriken Rheinmetall, en gång storleverantör till Hitlers krigsmaskin?
Romanen igenom följer vi Jannes på hans vandringar med fårflocken. Vi möter honom i hans alltmer utglesade kontakter med gamla skolkamrater, på en halloweenfest där han dricker sig full och hemsöks av skrämmande drömsyner, hans med tiden tilltagande övergivenhet på den vindpinade heden. Gården drivs av hans far, som plågas av något som kan vara demens, kraftiga stressreaktioner eller något annat. Snart får han uppsöka neurolog. Här finns också modern, familjens sammanhållande kraft. Hans åldrade morfar är en barsk gubbe som muttrar anekdoter från förr, som ser Krimis på TV men inte lyckas göra sig hemmastadd i det nya.
Det är Jannes som ska fullfölja och utveckla familjetraditionen. Ett tv-team kommer på besök, intervjuar honom framför fåren för att porträttera idyllen. Men orosmolnen hopas sig. Fruktan för vargen växer sig stark. Plupparna över rovdjursattacker blir fler och fler på regionkartan som hänger i köket. Verksamheten har svårt att bära sig. Vakthundar städslas – oregerliga bestar, inte olika vargarna som de är där för skydda fåren från.
Det finns två sorters inslag i romaner som sällan blir lyckade. Det ena är nattliga drömmar, det andra är synvillor. Ofta får de inget naturligt fäste i fiktionen. De blir långrandiga utvägar för författaren att sätta fantasin i spinn.
Von Norden rollt ein Donner (”Från norr drar åskan in”), hyllad och nominerad till Deutscher Buchpreis, är rik på hallucinationer. Det är Jannes som hemsöks av syner från det förödda Tyskland strax efter andra världskrigets slut. Förborgade hemligheter i familjens historia antyds men när Jannes konfronterar sin dementa mormor med vad han har trott sig se blir han inte mycket klokare. Det blir heller inte läsaren.
Thielemanns bok har paketerats som en roman om vargskräck, om den tyska landsbygden och om folkligt missnöje med den politiska eliten. En sådan roman är den delvis också. I så måtto skriver Thielemann in sig i en samtida trend – som kanske snart har blivit tradition – där land ställs mot stad, bofasta mot nomader, somewheres mot anywheres. Författare som Juli Zeh, Dörte Hansen, Judith Herrmann och andra har bidragit till landsbygdens högkonjunktur i den tyskspråkiga nutidsromanen.
Någonstans i bakgrunden spökar ofta högerpopulism, energipriser, jordbrukspolitik och klyftan mellan öst och väst. Man kan notera att Thielemanns hembygdsroman om ett Tyskland i förfall inte utspelar sig i det forna DDR. Se, allt är inte så mycket bättre i landets västliga delar, tycks romanen säga oss.
Förankringen i denna trend blir som tydligast när en ny familj slår sig ner i grannskapet. Fadern i familjen hjälper till att organisera motståndet mot vargen. Påskbrasor tänds på gården för att rovdjuret ska jagas bort, bygdens befolkning bjuds dit på korv och öl. Men grannen är ingen vanlig hembygdsvurmare. Ingraverad i en sten på gården har han den nazianstrukna varghaken, han gör antisemitiska uttalanden. Samtidigt – romanen tycks utspela sig kring 2013/2014 – bildas ett nytt ”professorsparti”. Just ett sådant elitparti var också Alternative für Deutschland (AfD) i sitt inledningsskede, innan det radikaliserades högerut. I senaste valet blev AfD andra största kraft i tyska förbundsdagen med ett 20-procentigt stöd från valmanskåren. Vargen, säger någon i byn, hör inte hemma i det tyska kulturlandskapet. Kopplingen till den framväxande högerpopulismen är tydlig – vargen och migranten som främmande element. En bit bort ligger koncentrationslägret Bergen-Belsen.
Här finns alltså gott om spår, fast förankrade i samtiden, som hade kunnat mynna ut i verkligt angelägen romankonst – om Thielemann hade fullföljt och fördjupat konflikten som utspinner sig kring vargens närvaro och politikens frånvaro. Det hade han säkerligen också rott i hamn med eftersom han har gott handlag med berättandet och uttrycksmedlen under kontroll.
Men då hade berättelsen behövt tuktas. Jannes vanföreställningar hade fått hanteras annorlunda. Nu får de ingen bärkraft, de lägger ett mystifierande skimmer över skeendet men löses upp i ingenting, utan någon verklig relevans för glesbygdsproblemen. Man frågar sig också hur väl nazigrannen symboliserar den nya tidsandan. Renodlad nazism är trots allt en marginell företeelse medan det är högerpopulism och nationalism som har slagit igenom brett, inte bara i Tyskland. Och grannen som orosmakare blir det aldrig något av. Han liksom bara finns där med sin extremism.
Thielemanns roman är ändå mycket läsvärd. Den svåra och traditionsrika tillvaron med fåren på heden skildras med stark närvaro och dokumentaristiska drag. Källförteckning och karta på insidan av pärmarna stöttar upp anslaget. Man lär sig helt enkelt ett och annat om både platsen och om livet med fåren. Vilken annan roman har åstadkommit det?
Jannes frånvändhet, faderns ohälsa och mormoderns demens bidrar alla till bilden av accelererande förfall i ett långsamt och detaljsprängt berättande som antyder att Thielemanns har läst och lärt av Reinhard Kaiser-Mühleckers romaner om österrikisk landsbygd. Det finns också något arkaiskt, nästan tidlöst i unge Jannes kamp med tillvaron och elementen, kongenialt med det karga, nordtyska hedlandskapet. Vargskräcken, utsattheten, känslan av övergivenhet – alltsammans är mycket fint fångat även om för många trådar hänger lösa efter avslutad läsning.
Sist och slutligen är det bokens unga huvudperson som dröjer sig kvar, en gåtfull och berörande gestalt i sin självvalda isolering från omvärlden, sin tystnad, plikttrogenhet och stillsamma depressivitet, i kontrast mot de gamla skolkamraternas tidstypiska val att flytta hemifrån, studera, skaffa partner och vidga horisonter. Han förkroppsligar spillrorna av ett uttjänt lantligt mansideal som här får ett ömsint äreminne.
- Klicka här för att läsa Magnus Ängsal om Zwischen Welten, ett slags underhållande ”chatroman” mellan Juli Zeh och Simon Urban om motsättningen mellan stad och land och kulturkrigets alla teman
- Se en längre intervju med författare här