Yoani Sánchez föddes 1975, samma år som jag flyttade från Havanna. Moskva hade lagt sin byråkratiska hand över Kuba, men det fungerade inte bättre än Fidels impulsiva envälde.
Yoani tillhör Generation Y som fick fantasifulla namn på Y – en genklang av hjältenamnet Yuri Gagarin. Själv säger hon att de besynnerliga namnvalen var den enda personliga frihet som återstod. Regimen har inte vågat stoppa hennes blogg ännu, men själv har hon reseförbud (som i princip alla kubaner).
Hennes blogg har nått världsrykte, fast det är svårt redan att komma ut på nätet. Nu publicerar hon ett urval i ”Cuba Libre”. Hennes kritik drabbar genom att hon skriver om sin egen vardag. Köerna, varuknappheten, trångboddheten, de dåliga kommunikationerna, de förfallna bostäderna, den tröga byråkratin, den maktfullkomliga repressionen. Hopplösheten som driver människor till tystnad och isolering. Men också en besk humor, en trotsig motståndsvilja, och vetskapen att ingen tyrann är odödlig och ingen regim evig.
Eländet och förtrycket har vuxit med åren, inte minst efter Berlinmurens fall. Men vart det barkade var uppenbart åtminstone sedan 1970. Guillermo Cabrera Infante vittnade om det redan 1962, när han gick i exil sedan Fidel Castro stängt tidningen Revolución och dess kulturbilaga Lunes de revolución, där han var chefredaktör.
I London fick han till slut nervsammanbrott i sorgen efter sitt älskade Havanna, som han beskrivit bättre än någon annan i ”Tres tristes tigres” och ”La Habana para una infanta difunta”. Han är sedan länge översatt till de stora kulturspråken, dock ej till svenska.
Peter Landelius
Översättare och fd ambassadör
– Läs Yoani Sánchez blogg här (överst på hennes blogg kan man ändra sidans språk till bla engelska, franska, finska – men inte till svenska) http://desdecuba.com/generaciony/
– Också Barack Obama svarar på frågor som hon ställt till honom i bloggen, något som väl visar på den betydelse den tillmäts
– Läs henne själv här om hur hennes bok konfiskerades på Kuba
– Se ett videoklipp med Yoani Sánchez här: