Av PETER LANDELIUS
Roberto Ampuero har haft framgång med sina deckare i övervägande latinamerikansk miljö, men hans bästa bok är utan tvekan ”Nuestros años verde olivo” (Våra år i olivgrönt).
Den kom ut första gången 1999 men har helt nyligen fått en nyutgåva i samband med att författaren bytt förläggare. Den är lika aktuell som förr och faktiskt ännu bättre, för Ampuero har arbetat om den, slipat en del otympligheter, gjort några tillägg och satt ut några av de verkliga namnen bakom den här nyckelromanen.
Roberto Ampuero var tjugo år när han flydde från Chile efter kuppen 1973. Han var ungkommunist och hamnade i DDR, där han träffade en vacker kubansk blondin, gifte sig med henne och flyttade till Havanna. Där upptäckte han att han hade gift in sig i nomenklaturan: svärfar gick under öknamnet ”blodpölen” (han blev f.ö. senare ambassadör i Stockholm), och vår hjälte rör sig i innekretsarna, förtjust över att befinna sig i revolutionens hjärta. Han kom dit 1974, samma år som jag, men det skulle ta honom flera år att inse att revolutionen hade dött långt dessförinnan.
Om detta handlar den här berättelsen, och om hans besvärligheter med att trassla sig ur en personlig och politisk återvändsgränd. Ampuero är en skicklig berättare, och han vet mycket om det system som vi har varit många att beundra.
Världens vänsterintellektuella fick en första chock med affären Padilla 1969, där poetens groteska ”självkritik” fick många att ta avstånd från regimen (jfr Jorge Edwards’ ”Persona non grata”, där Salvador Allendes diplomatiska representant i Havanna berättar om hur Fidel Castro kastade ut honom 1971 på grund av hans umgänge med besvärliga intellektuella).
Vi borde ha reagerat långt tidigare. Redan i början av 60-talet började revolutionen att äta sina barn, och några av dess bästa författare och journalister som Guillermo Cabrera Infante och Carlos Franqui inledde den femtioåriga utvandringen. Men för många tog det längre tid. Det är svårt att överge ideal som hjälper en att definiera både världsbild och självuppfattning.
Mario Vargas Llosa, som tog adjö av den kubanska revolutionen i slutet av 60-talet, skrev för ett par månader sedan ett brev till författaren som fick bli förordet till den nya utgåvan.
”Det är länge sedan en bok har fångat och berört mig så mycket som den här ärliga, sanna och klarsynta beskrivningen av de illusioner som så många av oss latinamerikaner en gång hyste om den kubanska revolutionen.”
Böcker av Ampuero finns att läsa på italienska, franska, tyska, portugisiska och snart också på kinesiska.
Peter Landelius
– Klicka här för böcker av Ampuero på Amazon.com
– Klicka här för böcker av honom på franska
– Klicka här för böcker av Ampuerto på Adlibris