Flyktingar, Lesbos (Bild: Thomas Andre Syvertsen/ IFRC)

Vi ser dig i barnens ansikten…
Påven besöker Lesbos

Idag lördag morgon reser påven Franciskus till den grekiska ön Lesbos. Där skall han träffa några av de 2 500 flyktingar som finns i ett av lägren. Ännu ett överraskande drag från den argentinskfödde påven Jorge Bergoglio.

Påveresan till den grekiska övärlden organiserades i all tysthet av kyrkans diplomater. För en påve kan inte bara dimpa ned i ett land där den ortodoxa kyrkan styr själarna. Därför träffar Franciskus omedelbart efter ankomsten till flygplatsen i Lesbos, premiärminister Alexis Tsipras och patriarken i Konstantinopel och Greklands ärkebiskop. Tillsammans åker de sedan till flyktinglägren där påven håller flera tal.

Och han kommer inte att skräda orden. Omedelbart efter EU:s överenskommelse med Turkiet förklarade kyrkan att det var ett ”närsynt” beslut. Och påvens ”regeringschef”, kardinalen Pietro Parolin, ansåg att Europa borde uppfatta beslutet som ”förödmjukande”. Påven själv talar om hur Europa brister i medmänsklighet när man inte ställer upp på de kristna kraven om att ta emot dem som flyr för sina liv.

Knappast hade detta koncept kunnat uttryckas klarare än i den särskilda bön, O Croce di Cristo, påven läste vid den traditionella korsvandringen framför Colosseum under långfredagen. Texten kallas inte för en bön utan helt enkelt ”några ord av påven Franciskus”. Jag har inte sett att den här texten uppmärksammats i någon högre grad i svenska media.

Här förekommer ett språkbruk man sannerligen inte varit van vid från påvar, som brukat tassa diplomatiskt när det gäller politik. Varje nytt stycke i bönen inleds med orden: O Croce di Cristo (”O Kristi kors”). Här några exempel:

"– O Kristi kors – vi ser dig resas i de bröder och systrar som dödas, bränns levande, får sina halsar avskurna och blir halshuggna med barbariska svärd och inför en feg (omvärlds)tystnad.
– O Kristi kors – även idag ser vi dig i barnens ansikten och hos kvinnor och personer som utmattade och skräckslagna flyr undan krigen och som själva ofta finner döden och många Pontius Pilatus som tvår sin händer.
– O Kristi kors – hos dem som inte talar om barmhärtighet och liv, utan hotar med straff och död och dömer dem som har rätten (på sin sida).
– O Kristi kors – vi ser dig än idag hos de trolösa ministrar som istället för att avklä sig sina egna personliga ambitioner, klär av de oskyldiga deras värdighet.
– O Kristi kors – vi ser dig i fundamentalismen och terrorismen i någon religion som profanerar Guds namn och använder det för deras otroliga våldshandlingar.
– O Kristi kors – vi ser dig hos de mäktiga och hos vapenhandlarna som håller krigens ugnar levande med oskyldiga bröders blod och som ger sina egna barn det blodiga brödet att äta."

Klicka här för att läsa hela texten på italienska och Klicka här för att läsa hela texten översatt till engelska

Den ständigt arbetande påven har också hunnit publicera ett dokument om kärleken inom familjen. 280 sidor med lärda citat och invävda nyheter läsaren själv får finna på. Dess latinska version börjar med orden ’Amoris laetitia”, kärlekens glädje. Den slår väl inte in några nya dörrar men påven öppnar försiktigt till en något mera liberal inställning än man tidigare varit van vid.

Påven har dessutom hunnit överraska med att under pågående valkamp bjuda in den demokratiske presidentkandidaten Bernie Sanders. Officiellt och formellt är det visserligen inte kyrkan eller Vatikanen som bjudit in Sanders, utan Vatikanens Vetenskapsakademi (med bla Max Planck, Niels Bohr och Stephen Hawking som tidigare och nuvarande ledamöter och nu med en protestant, Werner Arber, som ordförande). Sanders fick ändå tillfälle till ett kort samtal med påven strax efter kl 6 på lördagsmorgonen, minuterna innan Franciskus resa till Lesbos.

Sanders skall delta i ett symposium som hålls i en byggnad gömd bland träden i vatikanträdgården.

Vi skall diskutera ett ämne jag studerar sedan decennier. Om hur vi skall uppnå en ekonomisk utveckling som är moraliskt försvarbar, hävdade Sanders inför TV-kamerorna.

Han tvekade inte ett ögonblick att avbryta valkampanjen i USA och störta iväg till Rom, förklarade han. Att en procent av mänskligheten idag kontrollerar den allra största delen av jordens naturtillgångar utgör en fruktansvärd orättvisa. Sanders känner att han har påven på sin sida i kampen för att ändra på detta.

Medan påven besöker flyktinglägren, gör sig italienarna beredda att gå till valurnorna. Det gäller en folkomröstning om oljeutvinningen i Adriatiska havet, som initierats bl a av sex regioner längs detta hav. De ser oljeriggarna torna upp sig mot horisonten och bävar för vad som skulle kunna hända vid en katastrof.

Frågorna som ställs handlar om huruvida oljebolagen skall få fortsätta att pumpa upp olja och gas även efter att koncessionerna löpt ut. Regeringschefen Matteo Renzi anser själv att frågeställningen är löjlig. Tusentals jobb är i fara om bolagen tvingas avsluta verksamheten redan nu om det finns olja eller gas kvar. Helst ser Renzi att väljarna avstår från att delta i omröstningen. För att dess resultat skall godkännas krävs nämligen att 50 procent plus en deltagit.

Men många anser att detta är ett utmärkt tillfälle att göra sig av med Renzi. Denne Italiens yngste regeringschef har förlorat mycket av den uppskattning han mötte under det första regeringsåret. Nu när det andra är på väg mot sitt slut är det inte bara extremhögern som kallar honom auktoritär och tyrannisk. Själv är han fortfarande lika självsäker och brutalt övertygande i sina tal.

Så kan han – trots alla mothugg – också räkna in en rad fantastiska framgångar. Den senaste gäller den radikala förändring av författningen som han lyckades driva igenom och som innebär att senaten i dess gamla form avskaffats, liksom också provinserna och ett ekonomiskt råd som fungerade som ett pensionärshem för gamla politiker och fackliga ledare.

En sådan reform har diskuterats i 25 år men ingen tidigare regering har lyckats genomföra sina reformidéer. Men Renzi lyckades alltså bokstavligen genomdriva sitt förslag. Renzi har anklagats för att inte lyssna på oppositionen, vare sig den funnits inom eller utanför hans egen majoritet. När Renzi inledde sitt sista tal i parlamentet före omröstningen tågade oppositionen ut ur kammaren. Inte det allra bästa sättet att skriva en ny författning, särskilt som den nu också skall bli föremål för en folkomröstning i höst – då kan man räkna med nya strider.

Men innan dess skall det väljas nya kommunregeringar och borgmästare i en lång rad viktiga städer. Det blir en första verklig signal på hur det står till med Matteo Renzis popularitet.


Åke Malm

bild ake malm
Åke Malm

Mångårig utrikeskorrespondent i Rom. Skriver om böcker och bloggar om och från Rom och Italien inifrån.

Mer att läsa på annat håll

Sök på hundratals utvalda svenska och utländska kultursidor efter ännu mer att läsa. Skriv in sökordet i fältet nedan och klicka på Sök

Kommentera: