The Good Assassin

Om hur det förflutna till sist hann upp den skrämmande dubbelnaturen Herberts Cukurs – före den tyska ockupationen hyllad som ”Lettlands Lindbergh” och därefter i en handvändning förvandlad till en besinningslös best – berättas i The Good Assassin av Stephan Talty.

 

Han satt uppe på podiet. Flera hundra judiska åskådare hade fylkats för att lyssna. Platsen var Judiska Klubben, en prominent byggnad mitt i Riga med ett massivt marmorgolv. Där framme residerade den bredbröstade, robuste herremannen med sitt pomadaglänsande bruna hår som glimmade till när han bugade sig inför auditoriet.
Judarna hade lockats av ett arrangemang med Lettlands mest celebra personlighet. Året var 1939, två år före kriget. Mannen som satt uppe på estraden var självaste Herberts Cukurs. Han var pilot och hade företagit äventyrliga långfärder, bland annat från Riga till Gambia och Japan, och blivit känd under epitetet ”Lettlands Lindbergh”.

Publiken ville höra honom berätta om kibbutzer i dåvarande Palestinamandatet som han nyligen återvänt från. Hans entusiasm gick inte att ta miste på. Flera hade språkat med honom på stadens många caféer. Cukurs älskade att mingla med intellektuella Rigajudar. Två år senare, vid den tyska ockupationen, skulle denne hedersman i en handvändning förvandlas till en besinningslös best – en judehatare som eldhågat lät sig inlemmas i nazisternas mordapparat.

Denne dubbelnatur finns porträtterad i boken The Good Assassin en dramatisk dokumentär som i sin realism överträffar mången deckares spänningsfyllda konstruktioner. Författaren heter Stephan Talty, mest känd för sina historiska dramatiseringar företrädesvis utspelade i amerikanska miljöer.

Det beryktade lettiska Arajskommandot kom att bistå SS-trupperna i judemorden. Viktor Arajs var dess ledare medan Cukurs blev hans biträdande styresman. Flyglegenden var famös för sin brutalitet. Han gav sig ut i gettot och sköt på måfå ihjäl sina offer. Som den lilla flickan han bjöd på en karamell: när hon gapade avlossade han sin revolver i hennes mun.

Grymheterna avlöste varandra. Vid avrättningarna i Rumbulaskogen ställdes tusentals judar upp – kvinnor, män och barn längs gropranden inför nyfikna åskådare som såg dem mejas ner med maskingevär. Cukurs deltog kallblodigt, berättade de få överlevande som efter mörkrets inbrott kravlat upp från de blodiga liken.

Den forne flyghjälten ska ha deltagit i dödandet av 30 000 judar. När kriget var över bordade hans familj ett fartyg med destination Brasilien för att under säkerhetspolisens beskydd leva gott i Rio de Janeiro och Sao Paulo. Han bytte inte ens namn i motsats till andra nazister. Den israeliska staten var initialt föga intresserad av krigsförbrytare. De hade nog med araber som hotade den unga staten med gerillaattacker och möjliga krig. Det var först med det stora kapet, Mossads spektakulära kidnappning av Adolf Eichmann år 1960, som förövarna hamnade i blickpunkten.

När Västtyskland 1964 hotade med att fria de hitleristiska gärningsmännen, reagerade Israel omgående. Jakten på krigsförbrytare hade för övrigt varit uppseende lam från tyskt håll; så hade exempelvis bara en ringa bråkdel av Auschwitz 6000 brottslingar ställts inför rätta. Man började då inom Mossad, en av världens mest fruktade och personalintensiva (7000 personer) underrättelseorgan att överväga en upprepning av det framgångsrika infångandet av Eichmann. Lotten föll på Cukurs som var lätt att identifiera. Han hade lyckats hålla eventuella förföljare stången genom att sprida myten om att han i själva verket räddat judar.

Mossad enrollerade Mio, en rutinerad undercover-agent som också varit inkopplad i bortförandet av Eichmann. Mio eller Anton Künzle som blev hans fingerade namn skulle fraternisera med Cukurs. Detta var inte alldeles lätt eftersom denne ständigt kände sig förföljd och därför alltid bar vapen. Mio var ingen duvunge utan inledde med list en vänskapsförbindelse med letten under förespegling av att själv ha varit tysk soldat. Mio eller Yaakov Meidad som var hans riktiga namn hade flytt Tredje Riket för Palestina som 15-åring. Hans föräldrar stannade kvar och kom sedermera att dödas. Skuldkänslorna över att ha lämnat dem kom att avgöra valet av agentbanan.

Cukurs fattade sakteligen tycke för sin vapenbroder. Mio bjöds hem till familjen och serverades Apfelstrudel för att hedra hans germanska ursprung. De tu började diskutera affärer. Den gamle piloten hade en gång sett bättre dagar och hungrade efter profitabla projekt. Mio var försiktig. Han förstod att slaktaren från Riga hade drag av paranoia. Man kom överens om att fortsätta sina affärskontakter. Mio reserverade sig dock med att han måste återvända till Europa för att diskutera de fortsatta planerna med sina medarbetare.

Anton Küntzle och Herberts Cukurs bestämde sig för ett möte i Montevideo. Där skulle de sondera terrängen för bildandet av en flygfirma. Letten genomskådade inte fällan. Då han kom på det avtalade mötet med sin kompanjon blev den forne stjärnpiloten överrumplad av en grupp Mossadagenter. En våldsam fight utbröt som författaren beskriver dräpande detaljrikt.

Efter förrättat värv kvarlämnade israelerna ett pappersark på slaktarliket: ”Med hänsyn till de allvarliga brott som HERBERT CUKURS är anklagad för, närmare bestämt för att ha varit personligen ansvarig för mordet på 30 000 män, kvinnor och barn samt med hänsyn till den grymhet HERBERTS CUKURS uppvisat vid dessa brott, dömer vi nämnde CUKURS till döden. Han avrättades 23 februari 1965.”

En dryg vecka senare hittades hans kropp genomborrad av kulor i en koffert. Mordet orsakade antisemitiska upplopp i Montevideo precis som skett vid gripandet av Eichmann ett par år tidigare i Buenos Aires. Latinamerika var en fristat för nazimördare. Få greps. Dock lämnade Brasilien ut kommendanten för Treblinka, Franz Stangl, med någon miljon liv på sitt samvete bara två år efter Rigabödelns död.

Varmed det humanistiska Sverige? Hit kom krigsförbrytare som först långt senare avslöjades men aldrig ställdes inför rätta. Mats Delands Purgatorium pekar ut ett antal gärningsmän som tilläts leva i sin sorglösa tillvaro. Den svenska regeringen förhöll sig passiv, eftersom den sakrosankta lagtexten påbjöd preskription.

De baltiska flyktingarnas familjer vilka landat här i mångdubbelt större skaror än de få judiska överlevande har framlevt i en anmärkningsvärd tystnadskultur där intet yppats om medskyldigheten till judemorden.

 

  • Klicka här för att läsa Barbro Eberans ”Hur kunde Förintelsen ske?” om Timothy Snyder och hans Black Earth där han diskuterar bland annat varför kollaborationen var så utbredd just vid östfronten
  • Klicka här för att läsa om Carmen Callils Bad faith och om hur Louis Darquier, en fransk kolloboratör, i skydd av tysk överhet kunde omsätta sin våldsamma antisemitism i handling
Dela artikeln:

Missa inget på Dixikon.
Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Genom att skicka in din prenumeration ovan går du med på att denna webbplats lagrar din mailadress i syfte att kunna skicka kommande nyhetsbrev till dig. Dixikon använder Rule för att sköta utskicken (läs här om deras Privacy Policy).