Under våren 2011 har Sylvie Germain gett ut två böcker, på två olika förlag. Så gör man i Frankrike. Först kom ”Quatre actes de présence” på Desclée de Brouwer, sedan ”Le monde sans vous” på Albin Michel. Båda böckerna har hämtat näring ur författarens lärdom, här i filosofi och teologi, men framför allt ur ett liv som tänkande och kännande medmänniska.
Sylvie Germain började sin litterära bana som romanförfattare. Hennes debut, ”Le Livre des nuits” (1984) följdes av romanen ”Nuit d´ambre” två år senare. Båda böckerna kom på Gallimard och följdes snart av pocketupplagor. De ledde mig in i en magisk, våldsam, poetisk värld. Här var en författare, som behärskade sitt franska språk till fulländning och som dessutom skrev om passion som ingen annan, om den passion som förutom i erotisk besatthet yttrar sig i våld, galenskap, hat och svartsjuka.
Jag träffade Sylvie Germain för en intervju i Prag 1990. Året innan hade hon gett ut sin tredje roman, ”Jours de colère” och äntligen fått det pris, som hon borde ha fått för sin debutroman, det prestigefyllda Prix Fémina. Hon var upprörd:
– Men det är inte första gången det hänt att en medelmåttig roman fått pris om författaren skrivit ett eller ett par mästerverk tidigare. Det har med prisinstitutionen att göra. Man måste först bli känd, kommenterade författaren, som visade sig vara en liten, blek och asketiskt tunn kvinna. – Det handlar i våra dagar inte längre om litteratur, det handlar om bästsäljare, om megasäljare, om fast food.
Sa den insiktsfulla Sylvie Germain redan för tjugo år sedan. ”Jours de colère” översattes följdriktigt till svenska (Bonniers, 1992) men fick inget större genomslag hos den litterära publiken.
Sylvie Germain föddes 1954 i Chateauroux i de franska Vogeserna. Skogs- och kärrlandskapet lever i hennes romaner. Det är ett halvt mytiskt landskap, där naturen är besjälad: träd sätter sig i rörelse och insekter befruktar en kvinna. Men det är också drabbat av krig. I ”Le livre des nuits” för författaren läsaren genom tre krig. I intervjun berättade hon att hon ansåg kriget vara ondskans manifestation par préference. Hon var övertygad om att temat i hennes böcker är just kriget, och det trots att hon inte själv hade någon erfarenhet av krig.
Hennes doktorsavhandling i filosofi vid Sorbonne, ”Människans ansikte”, handlar om ondskan.
– Också i mina romaner har jag velat undersöka människans verkliga ansikte, komma underfund med innebörden i budordet ”Du skall icke döda.”, sa hon i intervjun. Ondskan är mycket romanesk. Liksom vägen mot försoning. Det finns inte så mycket annat som är värt en roman.
År 1990 bodde skogsmänniskan Sylvie Germain (Sylvie kommer av den latinska beteckningen för skog) alltså i storstaden Prag. Besatt av kärleken till en gift man hade hon följt efter honom dit, försörjde sig som lärare i franska, filosofi och teckning. Hoppades på ett barn men insåg att det var en orealistisk önskan. Hon skulle aldrig få uppleva det som för hennes romanfigurer, främst i de två första romanerna, blev omskakande och förödande händelser, vägvisare in i människans primitiva skikt.
Tvillingmotivet, som var centralt redan i debutboken, återkommer också här. Liksom dragningen till å ena sidan stjärnorna, å andra sidan kärren med dess hemligheter.
Tretton år senare, 2003, mötte jag Sylvie Germain för andra gången, nu i Stockholm, där hon presenterade romanen ”Chansons des mal-aimants” (2002) på Franska Institutet. Där berättade hon att hon inte alls hade tänkt bli författare från början. Hon var helt inställd på en akademisk karriär.
Nu har cirkeln slutits. I årets böcker har hon gett fritt utlopp åt sina intellektuella böjelser. I ”Quatre actes de présence” diskuterar hon lögnens makt över människan, helvetet som Guds frånvaro, den viktiga tystnaden, den icke existerande tiden, Georges Bataille och Kierkegaard, katolicism och judendom. I ”Le monde sans vous” reser hon med den transsibiriska järnvägen och i fantasin. I hennes värld finns inte längre föräldrarna, de älskade och saknade. Men orden finns, nomadorden, orden lätta som smekningar, de enkla, anspråkslösa orden.
Marianne Jeffmar
– Klicka här för att läsa en intervju med Sylvie Germain
– Se en video med henne från 2009 där hon talar om Hors champ