Storm i balettglaset

Ballerina - med bodystocking

Av MARGARETA FLYGT

Det har blåst upp en storm i Centraleuropas balettglas.

Att en skådespelare eller dansare klär av sig naken på scenen tillhör en av de mest överanvända symbolerna inom teater och ballett de senaste årtiondena. När vi åskådare vant oss, och inte längre låter oss chockeras av det avklädda, blir det ofta platt och sällan lyckat. Det som ska chockera blir förutsägbart och tröttsamt.

Samtidigt som vi omringas av nakenhet, gror ett nypryderi, framför allt bland tonåringar. Inte sällan händer det, att yngre ovana bastugäster på Ribersborgs kallbadhus vill sätta sig i dambastun med bikini och baddräkt. Är det pryderi, eller en skam för den egna, ofullkomliga kroppen, som föranleder dem att vilja skyla sig?

De som till synes är perfekta visar sig något hellre, som primaballerinan Karina Sarkissova vid Wiener Staatsballett. Den 27-åriga solodansaren lät sig fotograferas naken i det österrikiska trendmagasinet ”Wiener”, vilket ledde till att hennes chef gav henne sparken. Ett så omoraliskt beteende kunde inte accepteras. Samtidigt som vi vid varje föreställning ser dansarna närmast nakna i sina hudfärgade kroppsstrumpor.

När Nijinskis Våroffer dansades i Malmö 2007 var det självklart att den offrade dansade naken – och det passade. Den typen av repertoar lär inte kunna spelas i Wien. Eller är det skillnad på symbolisk nakenhet och verklig nakenhet?

I min medelålders kropp, full av skavanker och brister, förundras jag att vi fortfarande låter oss provoceras av det mest naturliga vi alla lever i.

___________________

– Se Karina Sarkissova i ett utdrag från ”Giselle”:

Kommentera: