Direkt upp på alla danska bästsäljarlistor där den fortfarande ligger stabilt, tredje upplagan bara tre veckor efter att boken kommit ut och nu en fjärde – journalisten och Rysslandskännaren Samuel Rachlins bok, Jeg, Putin har tagit Danmark med storm.
Så var tajmingen också fenomenal: Rachlin satte sig vid tangentbordet i stort sett i samma ögonblick som den ryska aggressionen mot Ukraina inleddes, med annekteringen av Krimhalvön och den viktiga Sevastopolbasen kort därefter. Allt för nu ganska exakt ett år sedan.
Samuel Rachlin var en megakändis i Danmark redan långt dessförinnan, men efter att ha kommenterat rysk politik nästan dagligen i tv och radio under det senaste året är han ett om möjligt ännu mera känt ansikte idag. Rachlin vet vad han skriver om. Han har en ingående kännedom om Ryssland, dess politik, kultur och historia efter ett livslångt studium av detta gigantiska land på nära håll, bland annat som Moskvakorrespondent under två perioder.
Hans relation till landet går längre tillbaka än så; han är faktiskt född i det gamla Sovjetunionen, som yngste son till dansk-litauiska föräldrar som deporterades av Stalin till Sibirien av den enda anledningen att familjen är av judisk börd.
Om detta och familjens historia i Sovjet har Samuel Rachlin skrivit flera böcker, bland annat essäsamlingen Mig og Stalin från 2011). Jeg, Putin är även den personligt berättad, som ett porträtt snarare än en biografi över Rysslands nye och starke ledare, om vilken Rachlin inte hyser några som helst illusioner.
Det är en omväxlande tillvaro som Vladmir Putin har fört sedan uppväxten och den småkriminella ungdomen i St Petersburg. Vid millennieskiftet var hans image ännu den av något av ett demokratiskt löfte för framtiden, en politiker som många ställde rätt höga förhoppningar till, både inom landet och i väst. Putins vision – att återupprätta Rysslands forna, och enligt honom själv, rättmätiga och naturliga storhet – är emellertid inte något som uppstod över en natt eller ett plötsligt fenomen, förklarar Rachlin. Den ambitionen har funnits som en röd tråd i hela det putinska projektet.
Men tvärtemot vad många utgår från är det inte det forna Sovjetimperiet som Putin har som modell för sin expansionistiska politik, utan det gamla kejsardömet under tsar Nicolaj I. Missionen är att återbörda de 25 miljoner ryssar som är bosatta i de gamla territorierna utanför det nuvarande Rysslands gränser; inte minst i Ukraina, som Putin och hans gelikar betraktar som inget annat än en rysk provins.
Det är ingen uppmuntrande bild av Rysslands ledare och landets framtid som Rachlin tecknar i sin bok. Under ”stuntmanstatsmannen” – hans namn på den ryske macho-ledaren som gärna uppträder med bar överkropp till häst, eller varför inte iförd björnpäls – har Ryssland utvecklats till ”en blandning av kleptokrati och oligarki”, till ett land som ogenerat bryter mot alla internationella konventioner och har introducerat termen ”hybridkrig” i den militära vokabulären.
Samuel Rachlin ger ett oerhört initierat, intressant och välskrivet porträtt av Putin, som just nu är i full färd att genomföra sin historiska mission för Ryssland. Det är deprimerande, men nödvändig, läsning för den som vill försöka förstå vad som just nu händer i det stora landet i vår absoluta närhet.
En dokumentär från bla ARTE France om Putins väg till makten