Sedan den 30 november pågår en process mot John Demjanjuk i München. Demjanjuk åtalad för medhjälp till mord på 27 900 judar i lägret Sobibor mellan mars och april 1943. Demjanjuk är nu 89 år gammal och amerikansk medborgare. Detta är med stor sannolikhet en av de absolut sista processerna mot naziförbrytare.
Skuldfrågan är inte enkel. Den åtalade är ingen tysk, utan någon som stod i beroendeställning, som ställdes inför valet att svälta ihjäl eller att ingå i tyska armén. Demjanjuk var först soldat i Röda armén, blev tysk krigsfånge och antagligen värvad till tyska armén. Vi kommer aldrig få veta ifall Demjanjuk aktivt sökte sig till SS eller ett förintelseläger, men vi vet att många nazister och kommunister kunde mötas i antisemitismen. Enligt Demjanjuk själv var han krigsfånge fram till 1945.
Det finns dokument som säger att Demjanjuk kommenderats till Sobibor. Stämmer det, råder inget tvivel om medverkan till mord. Där tvingades fångarna att klä av sig och stöttes med bajonetter i ryggen in i gaskamrarna. Någon satte på en motor och fångarna kvävdes ihjäl av gaserna.
Utanför Stuttgart i Ludwigsburg används sedan 1958 ett före detta fängelse för ”Zentrale Stelle der Landesjustizverwaltungen zur Aufklärung nationalsozialistischer Verbrechen”, en myndighet som ska klara upp nazismens brott utanför Tysklands gränser. Hittills har 6 500 personer dömts för brott tack vare dess arbete. Det är här allt bevismaterial letats fram mot förbrytarna. Här finns namnen på 692 000 misstänkta och vittnen.
Idag hävdar Demjanjuk att han är svårt sjuk och han ligger på en bår i rättssalen. Läkarna betvivlar inte att han kan delta i processen. Han tiger och vägrar uttala sig om vad som skedde. Bilderna provocerar – av allmänheten har Demjanjuk blivit dömd för länge sedan. Vår judiskt-kristna rättstradition bygger på att förövaren ska ångra sig, erkänna och sedan sona sitt straff. Så vill vi att Demjanjuk ska göra, så vi får en skyldig.
Naziprocesserna under 60-talet, som den mot Eichmann eller den sista stora processen mot lägervakterna i Majdanek(1975-1981), enastående skildrad i dokumentärfilmen ”Der Prozess”, ville framför allt ställa enskilda individer inför rätta. Men det finns inga straff som på något sätt står i proportion till ett massmord.
Idag är det viktiga inte att hitta en döende brottsling och ge honom sitt välförtjäna straff. Vad den processen kan lyckas med är att synliggöra samhällets moral och att skyldiga förföljs.
Målet är inte alltid att döma, utan att aldrig glömma.
Första avsnittet av flera med bilder från 1945 från koncentrationslägren: