“Un vero pasticcio” – en riktig röra, konstaterade Italiens statschef, presidenten Giorgio Napolitano, förste statschef att möta den nya EU-kommissionen under statsbesöket i Bryssel.
Bättre kan nog inte dagens situation beskrivas. En salig röra – med ett bakomliggande hot om att piazzorna får bestämma gången.
I centrum för röran står Silvio Berlusconis parti PdL, Partito della Libertà. Som alla andra partier skulle PdL registrera sina valsedlar inför regional- och lokalvalen den 28 och 29 mars. Som alla andra gånger ställde sig partiernas representanter beredda att leverera in namnlistor, uppgifter om listornas symboler och allt annat som lagen kräver. För att en vallista skall godkännas, måste den vara försedd med 2.000 namnteckningar (i Rom) som verifierats av en notarie. Hur många som behövs varierar i olika delar av lande och i t.ex. Milano fordras över 3 000.
Listorna skulle lämnas in till hovrätterna mellan kl 9 i fredags och kl 12 i lördags. Som vanligt var det kö framför kontoret i Rom. Men alla som kom registrerades av karabinjärerna. PdL:s representant var bl a Alfredo Milioni, tidigare bussförare i Roms lokaltrafikbolag.
– Jag är beredd att sälja min själ till djävulen – hellre än att återvända till bussarna, förklarade han enligt många tidningar. Följaktligen ställde han upp tidigare för Forza Italia och nu alltså för PdL.
Han registrerades kl 11.25. Han upptäckte sedan att det saknades något papper och gick ut till bilen för att hämta det. Han återvände några minuter senare men avlägsnade sig sedan igen.
– Jag blev hungrig och gick och åt en macka, förklarade han sedan.
I vilket fall som helst kom han inte tillbaks förrän kl 12.40. Då la sig det radikala partiets representanter på golvet för att hindra att han kom in. Hovrättens ordförande kom så småningom ut för att höra vad det var för larm i korridorerna. Han konstaterade att Milioni inte deponerat pappren i tid och uteslöt därför listan.
PdL överklagade förstås beslutet men det kvarstod. Det betyder att PdL:s kandidat till posten som ordförande (guvernör) i regionen Lazio, Renata Polverini, inte finns med på vallistorna i slutet av månaden.
Samtidigt rapporterades in en annan skräll från Milano. Den nu sittande och allsmäktige Roberto Formigoni, som ställt upp för en tredje period, även om lagen inte tillåter mer än två i sträck, uteslöts från valet eftersom hundratals namnteckningar visade sig felaktiga.
Och det var en skräll som hördes över hela landet. För Formigoni är, liksom Berlusconi, en man som endast accepterar regler om de gäller för andra. Han tillhör dessutom den ytterst katolska organisationen Comunione e Liberazione, som i sin tur kontrollerar över 40.000 små och större företag och kooperativer. En mäktig ekonomisk faktor att räkna med i hela Norditalien.
Omedelbart levererades en rad synpunkter från landets armé av proffstyckare. Å ena sidan höjdes röster från högern som menade att byråkratin och några regler minsann inte skulle stoppa miljoner väljares rätt att i demokratisk ordning lägga sin röst på sina kandidater. Det skulle vara som att köra en Ferrari med tomma däck, förklarade en. Och andra hävdade att små bagateller som dessa verkligen inte skall stoppa ett val.
De som verkligen kände det koka inom sig var de som satsat stort på valkampanjen och för sin egen framtida roll i Lazios politiska ledning. Där finns folk som hyrt stora eleganta kontor och satsat väldiga summor för att bli valda. Och så blir allt bara en stor flopp.
PdL:s partisamordnare, försvarsministern Ignazio La Russa (med Benito som andra namn, ett faktum många understryker dessa timmar), höjde rösten och hävdade att han var beredd att ta till alla medel.
Den andra sidan försökte mana till lugn och besinning. Men rapporter om att Berlusconi laddar för en styrkedemonstration på Italiens piazzor, bekräftades från olika håll. Redan i eftermiddag, kl. 17, samlar också PdL sina styrkor på Campo de Fiori här i Rom.
Den roligaste reaktionen var Umberto Bossis, som småleende förklarade att så går det när amatörer skickas iväg utan ordentlig skolning. Eftersom hans Lega Nord tillhör regeringskoalitionen kan man tala om en viss splittring. Eller Guardian som konstaterade: ”Valet som föll på en bulle”. Även Gianfranco Fini uttalade att han inte kände igen sitt parti och att han ”inte gillade det som det framstår idag”.
Just den splittringen anses vara en av anledningarna till katastrofen. Ty det var alls ingen macka, som var orsaken till signor Milionis frånvaro, utan en order att stryka något namn på de färdiga listorna för att placera något annat där istället, hävdar vissa källor. Påståenden som tillbakavisas men som ändå hänger där i luften.
Formigoni på den egna websidan
Vad gäller Formigoni, solbränd och elegant efter en skön semester i det mest guld- och dollarkantade paradiset i Karabien, har de gångna dagarnas säkerhet om återval förbytts till en våldsam vrede, konstaterar Il Messaggero. Efter att överklagandet också tillbakavisats med konstaterandet att det saknas minst 250 namnteckningar, följde hans eget krav:
– Då vill jag att samtliga registrade vallistors namnteckningar kontrolleras lika noggrant som man gjort med min lista.
Underförstått – det finns säkert problem även där. I de röda domarkåpornas stad är det bara högerns listor som nagelfars och hur som helst är det fråga om en komplott.
Vad som återstår är att både i Milano och Rom vända sig till TAR – vilket uttytt är Tribunale Amministrativo Regionale. En slags ombudsmannadomstol dit folk som anser sig ha blivit illa behandlade av myndigheterna kan vända sig. TAR är en oerhört mäktig och viktig institution som kan fatta beslut på bara några timmar.
Men, kan sägas: om det nu finns regler borde det väl vara naturligt att dessa följs?
I relativismens hemland är detta dock långt ifrån säkert. Många vill nu lyfta fram ”il buon senso” – sunt bondförnuft ungefär – och hävdar att myndigheterna inte får vara så byråkratiskta och närsynta att de inte förstår de politiska realiteterna.
Och Berlusconi själv?
Han ligger lågt. Men det rapporteras från diskussionerna i hans romerska Palazzo Grazioli att han är uppretad och samtidigt ängslig för att hans parti skall splittras igen. Han sägs också ”vara orolig för vad som kan hända på piazzorna när våra väljare förstår att de inte har någon lista att rösta på”.
En varning?
Åke Malm