Narcoméxico – i bok och språk

Mexican Special Forces (Bild: Wikipedia)

Klicka på omslaget för att komma till bokhandeln

Klicka på omslaget för att komma till bokhandeln

Av HENRIK NILSSON

Kaféet El Mayor i centrala Mexico City är beläget på takterrassen ovanför det anrika förlaget Porrúas lokaler. Här drömmer man sig lätt bort i landets historia. Blicken vandrar över de arkeologiska lämningarna av aztekernas huvudstad Tenochtitlán – och bort mot den stora katedralen som uppfördes efter européernas erövring på 1500-talet. Från gatan alldeles nedanför hörs larmet och rösterna från dagens mångmiljonmetropol; affärsinnehavare som säljer piratkopierade filmer och CD-skivor.

Liksom den här utsikten bär spår av olika tider och kulturer, har språket som spanjorerna förde med sig utsatts för påverkan från skilda håll genom århundradena. Från ursprungsbefolkningens indianspråk har en lång rad ord och egenheter införlivats i den mexikanska spanskan. Närheten till USA i norr har resulterat i anglicismer och som i andra språk finns en konstant påverkan från fenomen i tiden – från internet till ekonomins värld.

Men det finns också en mer tragisk aspekt av dagens Mexiko som satt allt fler avtryck i språket – våldet. Under den förre presidentens, Felipe Calderón, regeringsperiod (2006-2012) inleddes ett storskaligt krig mot drogkartellerna som ledde till över 50 000 döda och 26 000 försvunna. När jag ser bort mot Latinamerikas största torg, också kallat zócalon, tänker jag på spanskans ord för torg – plaza. I Mexiko har det på senare år fått ytterligare en betydelse. En plaza betecknar numera också ett geografiskt område som kontrolleras av en viss kartell. En av förklaringarna till det eskalerande våldet och de många offren har att göra med kollapsen av det tidigare plaza-systemet och den blodiga kampen om nya gränsdragningar.

Det här är ett av många exempel på hur våldet i Mexiko resulterat i betydelseförskjutningar och nyord. I Diccionario de americanismos från 2010 – en ordbok som utarbetats av latinamerikanska akademier i syfte att spegla kontinentens spanska – har en hel del av dessa ord införlivats. Titeln på en av journalisten José Reveles senaste böcker vittnar om att utvecklingen har påverkat landet i dess helhet: Narcoméxico (utgiven på förlaget Catarata). Överhuvudtaget har sammansättningar med förledet narco blivit vanliga i såväl det journalistiska språket som i det allmänna medvetandet. Narcofosa betecknar en anonym massgrav där mördade kroppar dumpas och narcomensaje syftar på meddelanden av det slag kriminella grupper ofta lämnar vid sina offer för att sätta skräck i omgivningen. Narcocorrido är en vanligt förekommande musikstil där texterna mer eller mindre öppet hyllar knarkkungarna och deras miljöer.

Ett annat ord som tagits i bruk på senare år är feminicidios – det slags mord på kvinnor som varit en sorglig realitet inte minst i gränsstaden Ciudad Juárez, och där offrens genustillhörighet är en del av brottets motiv. Andra nybildningar påminner om den närmast ofattbara brutaliteten i kartellernas våld. Pozole är en klassisk mexikansk soppa gjord på bland annat majs – ordet har sina rötter i aztekernas språk nahuatl. Men idag syftar verbet pozolear och adjektivet pozoleado på ett sätt att göra sig av med mördade kroppar genom att lösa upp dem i en behållare med syra – för att alla spår ska avlägsnas.

I Mexiko förs en debatt om hur vissa av dessa nya ord fungerar som eufemismer för att försköna eller normalisera en svåruthärdlig verklighet. Ett exempel är substantivet levantón. I medierna används ordet i samband med att någon under oklara former har förts bort av en beväpnad och maskerad grupp. Men till skillnad från regelrätta kidnappningar anses det underförstått att levantados själva är inblandade i kriminell verksamhet – även om detta inte alltid är klarlagt. Det här kan, som José Reveles uttrycker det i sin bok, leda till att ”människor av kött och blod går upp i rök i en sorts straffrihetens Bermudastriangel”.

I december förra året ägde ett politiskt maktskifte rum i Mexiko. Den nya regeringens strategier för att komma till rätta med våldet befinner sig ännu i ett så tidigt skede att det är omöjligt att veta när fredligare dagar stundar. Klart är att när framtidens språkvetare och historiker studerar dokument och vittnesmål från dagens Mexiko, kommer de att blicka tillbaka på en tid då inte ens orden kom undan.

1 kommentar

  1. Lars Lindvall says:

    Man kan också i skönlitterär form läsa om vad som utspelar sig i syskonstäderna El Paso och Ciudad Juárez, som ligger på var sin sida av gränsen mellan USA och Mexiko. Sam Hawken berättar skickligt och verklighetstroget om detta i de lovprisade The Dead Women of Juárez (2011) och Tequila Sunset (2012).

Kommentera: