”Make Europe great again!” 
Högernationalismen inför EU-valet

Göran Dahl, professor i sociologi, som under lång tid studerat den radikala högern, skriver här om de högernationella grupperna och partierna inför det kommande valet till EU-parlamentet i slutet av maj om vad som förenar och skiljer dem.
 

Citatet i rubriken är från Stephen Bannon, tidigare Donald Trumps rådgivare och chef för den högerradikala nyhetskanalen Breitbart News. De som enligt honom ska göra Europa ”great again” är de högerpopulistiska partierna I EU.

”Populism” brukar allmänt få sammanfatta idéer om en djup klyfta mellan å ena sidan ”Folket” och å den andra en korrumperad ”Elit”, politiska krafter som håller hårt på normer om ”politisk korrekthet” eller företräder ”kulturmarxismen”. I EU stödjer redan en dryg fjärdedel av väljarkåren sådana partier. Och i bland annat Italien, Österrike, Ungern och Polen sitter de med i regeringen. I Frankrike gick en tredjedel av rösterna i senaste presidentvalet till Marine Le Pen.

En av flera böcker om Bannon

Sedan Bannon 2017 avpolletterats från sina båda poster i USA har han sett sig om efter ett nytt politiskt projekt och i mars 2018 inledde han en Europaturné med syfte att inför valet till EU-parlamentet i år skapa en ”populistisk supergrupp” som kan erövra om inte en majoritet så i alla fall en betydande minoritet med inflytande på besluten.

Redan dessförinnan, i juli 2017, vid ett möte på ett lyxhotell i London, dök ett flertal populistledare upp, bland dem Le Pen och Nigel Farage (UKIP). Liksom också Kent Ekeroth, då petad från Sverigedemokraternas riksdagslista, numera en öppen beundrare av Viktor Orbán. Bannon förklarade sig i samband med mötet vara ledare för ”The Movement”, en nationalistisk EU-kritisk rörelse grundad i Belgien 2017, som syftar just till att samla de högerpopulistiska grupperna och partierna i Europa.

I mars 2018 besökte han Italien och Rom för ett möte med Matteo Salvini – partiledare för Lega och sedan juni 2018 också landets vice premiärminister – känd för sin välvilliga inställning till Vladimir Putin som han besökt i Moskva flera gånger. Minst lika känd är han för sin mycket negativa syn på globalisering och på invandrare, speciellt muslimer och afrikaner. Efter besöket i Rom reste Bannon till Schweiz och det populistiska högerpartiet SVP. Här prisade han den schweiziska modellen med dess direktdemokrati innan det blev dags för Paris och Marine Le Pen.

Bannon har även haft kontakt med högerpopulister i Ungern och Polen och en rad andra EU-länder, bl.a. i Tjeckien och där med dess president Miloš Zeman. Det finns gott om nära personliga band också mellan de andra ledarna, till exempel mellan Salvini och Polens president Jaroslaw Kaczynski, som båda ogillar invandring och ser sig som goda katolska européer.

Salvini kungjorde den 8 april i år, vid ett möte i Milano, att en ny populistisk europeisk allians hade bildats med uppgift att bli den kraft som ska leda och förändra Europa. På en banderoll kunde man läsa: ”För ett sunt-förnuft-Europa! Folk – res er!” Ett nytt liknande möte hölls den 18 maj i Milano. Det spås att vinnarna bland dem i det kommande valet, förutom Salvinis Lega blir Alternative für Deutschland medan Le Pen och Wilders antas komma att backa. Värst ser det ut att gå för Wilders som nu ser sig omsprungen av ett nytt högernationellt parti under ledning av Thierry Baudet.

Vi lär småningom få se om man till sist kan enas så mycket att man kan bilda en gemensam partigrupp i EU-parlamentet.

Den enskilda fråga som förenar alla de grupper och partier jag nämnt är hatet mot Islam och muslimer, låt vara att deras attityder är olika hårda. Också i andra frågor varierar deras inställning. Till exempel bedriver Dansk Folkeparti en närmast socialdemokratisk välfärdspolitik, medan de danska Socialdemokraterna å sin sida bedriver en immigrationspolitik på samma linje som Dansk Folkeparti.

Det stundande EU-valet i maj kommer mot denna bakgrund att på flera sätt skilja sig markant från det förra valet. För det första är Storbritannien, som det verkar, på väg att lämna unionen även om tidsfristen har förlängts. Lyckas inte Theresa May, eller en eventuell efterträdare, få till stånd en ny folkomröstning om Brexit, och tidsfristen sedan löper ut, kommer unionen för första gången att krympa. För det andra har de gamla motsättningarna mellan nord och syd börjat överskuggas av motsättningar mellan öst och väst, mellan länder som vill se federala lösningar på problem inom unionen och länder som vill stärka den nationella suveräniteten. Slutligen och inte minst finns det alltså denna gång en ny strategi för de växande nationalistiska och högerpopulistiska partierna. Istället för att som tidigare sätta tjänandet av den egna nationen först av allt, ser vi nu hur man söker organisera ett samarbete för att besegra och köra ut den gemensamma fienden, de utomeuropeiska och då speciellt de muslimska invandrarna.

En uppenbar svårighet för dem att lyckas är den egna nationella lojaliteten, som ofta satt en käpp i hjulet för just sådana samarbeten. Vi har sett det förr, till exempel då Per Engdahl på 1950-talet försökte starta en fascistisk international, den så kallade Malmörörelsen eller Europeiska Sociala Rörelsen, ett samarbete som kom av sig rätt snabbt.

Populisteliten – här Le Pen, Wilders, Orbán, Salvini och Farage

Är då Stephen Bannon spindeln i nätet i detta samarbete? Knappast, det vore att tillmäta honom för stor betydelse. Men han är en farlig och viktig man med ett stort nätverk i bland annat Italien, Frankrike, Tyskland, Österrike, Belgien, Nederländerna, Sverige och Polen och kan komma att spela en strategiskt viktig roll för samarbetet.

En spindel i nätet är däremot onekligen svensken Daniel Friberg, förläggare och chef för Arktos som ger ut böcker (av Evola, Dugin, Faye, de Benoist och långt flera), driver poddar och webbsidor, och som är omväxlande bosatt i Budapest, Warszawa och Stockholm. I en intervju 2017 uttryckte han sin besvikelse över att Bannon avpolletterades av Trump.

Både Friberg och Bannon kan räknas som identitärer. En annan sådan är den australiske terroristen Terrant, som haft kontakter med den österrikiske identitären Martin Sellner. Det finns alltså tätare band mellan högerpopulister och ren terror än vi ofta föreställer oss. Officiellt tar dock högerpopulisterna avstånd från identitärerna, de anses vara alltför extrema, och högerpopulister har orsakat skandal efter skandal då de på olika håll uttryckt stöd för identitärerna, i Sverige och nu senast i Österrike.

Vad är det då som förenar EU-ländernas högerpopulistiska partier? I första hand målet att stoppa invandringen och att göra sig med så många som möjligt som inte är européer och kristna. I detta möts speciellt Salvini och Le Pen. Partierna förenas också i betonandet av  spänningen och i att de samtidigt starkt betonar den nationella suveräniteten och samarbete över gränserna.  De förenas också i en gemensam motvilja mot den dominerande centrismen i EU, förkroppsligad av Emmanuel Macron och Angela Merkel, och intar slutligen  alla en sval hållning i klimatfrågan och ser ofta ”alarmister” som en del av PK-eliten.

Men åsikterna går också isär.  I synnerhet när det gäller relationerna till Ryssland. Polen ser Ryssland som ett hot, medan Salvini har goda kontakter med Putin. Också i synen på frihandel finns olika ståndpunkter. De flesta är för medan Le Pen och hennes Rassemblement National (Nationell Samling) är protektionistiskt.

Ofta hör man att det är den höga arbetslösheten och tendenserna till en kommande lågkonjunktur som ligger bakom denna högerpopulistiska våg. Men fullt så enkelt är det knappast. I Tjeckien exempelvis är arbetslösheten låg och den ekonomiska tillväxten högre än genomsnittet inom EU. Förklaringen bör nog istället sökas i ett växande missnöje, i sin tur säkert en följd av en stor invandringsvåg som gjort att många uppfattar sina anställningar som hotade och som inte utan vidare köpt en som man tycker naiv multikulturalism. Denna koppling blir tydlig om man också gör en politisk karta över de länder där stödet är starkast: Polen, Tjeckien, Ungern, Bulgarien och Italien.

Kommer då dessa populistiska partier att lyckas med att i grunden förändra EU? Cas Mudde  ansedd som ledande expert på populism och högerradikala rörelser och partier, svarar för sin del ett ”antagligen inte”, men tillägger att de däremot mycket väl kan lyckas blockera de reformer som behövs inom EU för att lösa sådana grundläggande problem som Brexit, den låga tillväxten och försöken att finna fungerande relationer med Trump och med Putin. Och det är ju inga småsaker.

 

– En trailer för en kommande film om Bannon:

Dela artikeln:

Missa inget på Dixikon. Prenumerera på vårt nyhetsbrev!