IRL på nätet?
Om Tonio Schachingers roman Echtzeitalter

Österrikaren Tonio Schachinger belönades förra året med Deutscher Buchpreis för sin roman Echtzeitalter (Realtidsålder) där huvudpersonen, som är elev i en fiktiv gymnasieskola med stora likheter med anrika Theresianum i Wien, flyr från skolans rigida värld in i en spelvärld online.

 

Jag vet inte hur många gånger jag fått frågan om var jag tog studenten. För många är gymnasieåren den tid som präglar oss mest, då vi får ”vänner för livet” och ibland stoppas ner i en ofta allt för liten och begränsande box, som sedan kallas ens personlighet. På min skola mättes popularitet och status utifrån var och hur högt man stod på skolans trappa. När jag en gång senare fick frågan om var jag stått, sa killen ”Jaha… stod du där …” Sen blev det inget mer av den dejten.

Att många med mig uppskattar att läsa romaner som utspelar sig under dessa år, då vi formas som sociala individer och kanske kämpar mer för att skapa oss själva än för de livsavgörande betygen, är väl därför inget som förvånar. En som skrivit om den tiden är österrikaren Tonio Schachinger. Hans roman Echtzeitalter (Realtid) belönades 2023 med Deutscher Buchpreis, som han fick ta emot på världens största bokmässa, den i Frankfurt.

Klicka på omslaget för att läsa ett utdrag ur boken

Sedan priset började delas ut 2005 – då Schachingers landsman Arno Geiger vann med Es geht uns gut (Vi mår bra) – har endast ytterligare en österrikare fått priset, Robert Menasse för Die Hauptstadt (som finns på svenska som Huvudstaden). Blott tre österrikare på arton år. En författares nationalitet kanske kan vara lika avgörande för framgången som en placering på skolans entrétrappa?

Tonio Schachinger föddes 1992 i New Delhi där hans far arbetade på österrikiska ambassaden. Hans mor är mexikansk-ecuadoriansk konstnär. Som son till en diplomat skrevs Schachinger in på det anrika gymnasiet Theresianum i Wien, förebild till skolan Marianum i Echtzeitalter. Inte bara Tonio Schachinger har gått på den skolan, utan också andra prominenta författare som Arno Geiger och Daniel Kehlmann.

Både den verkliga och den påhittade skolan har ett förflutet som kaderskola för Österrikes elit inom ekonomi, politik och kultur. Här drillar och plågar man dem som senare kommer att få ledande positioner, som kommer att upprätthålla hierarkin i dagens Österrike med sina redan i skolan förvärvade kontakter. ”Det handlar inte om bildning, utan om att manifestera sin sociala status”, enligt Schachinger. Åren då Österrike gick i Hitlers ledband var Theresianum utbildningsplats för unga SS-män. Istället för studentmössa fick pojkarna sin blodgrupp tatuerad på vänster arm, något många försökte fräta bort med syra eller skära bort efter 1945. Historien sitter i väggarna.

Huvudperson i romanen är Till Kokorda, en tioårig pojke. Vi får följa honom från att han skrivs in och fram till studenten på Marianum,

”en skola, som liksom Österrike är medelmåttig i det akademiska, utan ambitioner, men ändå självuppfylld, en institution för rika och ’aristos’, vars barn redan som tioåringar klär sig som de kommer att göra resten av livet: i gröna pikétröjor och bruna seglarskor, rosa pikéskjortor och vita jeans”.

Schachinger berättar i sin coming-of-age-historia om ungdomligt övermod och protest, skolvardag och nepotism, om den närmast sadistiske klassföreståndaren, förälskelser, faderns död, gaming och corona-nedstängning. Men framför allt handlar berättelsen om hur denna repressiva miljö fostrar unga människor till ett vuxenliv, där de flesta kommer att studera ekonomi eller juridik. Inte av lust, utan för att de i enlighet med skolans inbyggda moral ska bli människor som gör saker av plikt och för sin egen karriärs skull.

Stig Järrel som den avskydde läraren Caligula i Bergmans Hets och läraren Severus Snape i Harry Potter (båda bilderna Wikimedia commons)

Det största hotet mot ett drägligt liv är läraren Dolinar, despoten i detta mikrokosmos. Han liknas vid magister Snape i Harry Potter-romanerna men frågan är om inte Dolinar är värre. Han skäller mer än lovordar och de infernaliska straffen verkar tagna från en annan tid. Dolinar för ett mentalt krig mot allt modernt och för honom börjar det litterära förfallet redan efter Georg Büchner (visserligen revolutionär på sin tid, men det verkar Dolinar inte kunna applicera på vår tid). Hans ”gyllene regler” i undervisningen är: inget från nittonhundratalet, inga översättningar och inga texter som inte är utgivna i ett gult, litet Reclamhäfte. Bland de uppsatsämnen Dolinar ger sina elever finns till exempel ”Vilka träd och djur förekommer i majorens trädgård i Adalbert Stifters Birgitta” (1843).

Schachinger arbetar med både tydliga satiriska påhopp och subtila antydningar, som när läsaren liksom i förbifarten får reda på att Tills vän Feli har en senegalesisk mamma – vilket är anledningen till att skolan vill ha med just Felis händer på ett foto för att demonstrera mångfalden på skolan. Hur begränsad denna mångfald är behöver Schachinger aldrig skriva ut.

Men Schachinger visar inte bara på skolans märkliga regelverk, utan även på hur absurda lagar ibland kan vara. Som när man efter covid i vissa fall kunde lämna in ett tomt blad på studentskrivningen, som har en oerhört viktig ställning i Österrike, och ändå få godkänt. Wien verkar också enligt Schachinger vara en passande plats för galenskap:

”Det speciella med Wien är att vansinniga med en småborgerlig fasad kan fungera här, men aldrig flytta någon annanstans. Deras människofientliga sätt skulle där inte medföra så få konsekvenser för dem.”

Marianums bakåtsträvande miljö står i en märklig kontrast till ungdomskulturen, haschrökandet och diskussionerna bland eleverna om dagsaktuella frågor (som om IKEA medvetet gör sina bruksanvisningar så komplicerade att unga par först bråkar om dem, sedan separerar och då tvingas köpa ytterligare en omgång möbler), men främst till den virtuella verklighet som Till flyr in i från ”realtiden” i skolan.

Han tillhör snart världseliten inom datorspelet Age of Empire II, där han, liksom i verkligheten, är en spelfigur i en ond, hårt reglerad värld. Skillnaden är att Till i spelet kan påverka och vinna över de onda makterna. I en underbar scen förklarar han för sin mor vad spelet går ut på – en förklarande text för alla som inte är bevandrade i spelvärlden. Men i likhet med  Österrike, som sällan är i centrum för dagens händelser, har Till valt att kämpa i en medeltida verklighet i Age of Empires istället för i något av de mer populära spelen på marknaden, som Call of Duty eller Grand Theft Auto. Spelet som Till valt, och som en gång var ett av de stora, har nu liksom hans hemland snarast marginaliserats.

Echtzeitalter är med alla sina sidospår och utvikningar inte bara en skolroman, utan ger också en god inblick i dagens österrikiska samhälle och dess maktstrukturer. Vi får ett panorama sammansatt av personer, aktuella skeenden och essäliknande reflektioner, också om vuxenblivandet. Schachinger inordnar sig med sin Österrikekritik i en litterär tradition från Karl Kraus, Helmut Qualtinger och Thomas Bernhard. Men Schachinger är inte lika elak, utan  har en något mer förlåtande blick när han anspelar på dagsaktuellt som covid och Ibiza-skandalen, den stora politiska skandal då Österrikes högerpopulistiske vicekansler Heinz-Christian Strache på en video i utbyte mot partifinansiering lovade statliga kontrakt till en kvinna som utgav sig för att vara släkt med en rysk oligark.

Schachingers timing och tonträff är utmärkta, allt är lättsamt och drivet berättat med mycket humor, så också hans perfekta dosering av knivskarp kritik mot borgerlighet och dubbelmoral. Det finns inga hundraprocentiga hjältar eller offer – bara människor som försöker navigera i systemet verklighet, ungefär lika regelstyrt som Ages of Empire. Det gäller bara att hitta kontrollen och överlista det auktoritära systemet, så går det rätt bra till slut – trots allt.

 

  • Klicka här för att läsa Margareta Flygt om romanen Blutbuch som fick Deutscher Buchpreis 2022
  • Klicka här för att läsa Ingrid Elam om romanen Vivre vite, som belönats med det förnämsta franska bokpriset, Prix Goncourt
  • Se ett kort inslag från DW på engelska om skolan och Tonio Schachinger här
Dela artikeln:

Missa inget på Dixikon.
Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Genom att skicka in din prenumeration ovan går du med på att denna webbplats lagrar din mailadress i syfte att kunna skicka kommande nyhetsbrev till dig. Dixikon använder Rule för att sköta utskicken (läs här om deras Privacy Policy).