Hösthändelser

handelser_nya_pressen

Till Adlibris

Av MERETE MAZZARELLA

För författare är det här en alldeles speciell tid på året. Också om man inte själv råkar ge ut en bok kommer ju kollegernas, vännernas, och man får dedikationsexemplar.

Vad ska man då göra?

Framförallt ska man omedelbart höra av sig och tacka. Man ska skriva att man blev glad, att boken är vacker – precis som med vänners spädbarn ska man säga så oavsett vad man tycker – och att man ser fram emot att läsa.

Det finns författare som anser att man sen inte behöver göra mer, att det kanske rentav är oklokt att göra mer: i det ögonblick man börjar läsa riskerar ju invändningarna att infinna sig och hur uppriktig har man då möjlighet att vara?

Själv tycker jag ju att det är ens självklara skyldighet att läsa sina vänner. Och att höra av sig med synpunkter, kommentarer. Jag tror inte heller att det i första hand är värderingar vi önskar oss av våra vänner utan snarare att helt enkelt bli bekräftade.

Just nu har läst Henrika Ringbom, som varit min elev – hon är född 1962 – och som numera är min vän. Hennes höstbok som jag med full uppriktighet kan rekommendera är en prosadiktsamling och heter Händelser. Ur Nya Pressen 1968-1974.

nya_pressen_manmannen1

Månmännen i Nya Pressen

Nya Pressen var en finlandssvensk kvällstidning som Henrika flitigt läste som vetgirig, förundrad liten flicka och till vars arkiv hon nu återvänt för att rekonstruera en bild av några mycket händelserika år.

Det är naturligtvis månlandningen vars fyrtioårsjubileum vi begått i år men det är också  morden på Martin Luther King  och Robert Kennedy, Vietnamkriget med massakern i Song My,  Baader-Meinhof-terrorism, Manson-Familjens mord på Sharon Tate och hennes vänner, det är andra kvinno- eller flickmord med mer okända offer, det är pinuppor och Playboy-bunny girls.

Man inser genast att det här är en bok som ska läsas flera gånger, att här finns långt fler nivåer än man omedelbart uppfattar och långt fler kopplingar mellan de olika dikterna. Men åtminstone vid en första genomläsning var det texterna som på något sätt handlade om könsroller som berörde mig mest.

Här kommer nu ”De bunnygår hem”:

”Cornflakes och juice är bra. Det anser amerikanen. Playboyklubben är också bra. En måltid kostar som en drink. Köttet är gott för det beställs lastbilsvis. Filéerna de hinner hänga. Överallt i USA bunnies. Överallt i USA det amerikanska äktenskapet och det amerikanska äktenskapets skyddsänglar. Vad är en bunny? En välsvarvad flicka i patenterad korsett med löskrage och smokingrosett! Fast hennes öron. Viktigast är hennes öron. Hennes klipska, henns uppmärksamma långa. Men om hon, om bunnyn bryter mot bunnyreglerna. Av klipps de vips! Och hennes svans. En fyllig vit tofs som hit och dit vippas. Den kan också klippas! Det är ett ansvarsfullt bunnyjobb. I bunnyskolan bunnykoden. Bunnyn lär sig, träffar berömdheter. Det är behållningen. Bli omskriven behållningen. Bli veckans, bli årets! Bunnyvinna, vinna till Paris! Men framför allt, bli bunnyupptäckt. Framför allt, bli filmbunny. BUNNY är STATUS! Klubben, Playboyklubben, den är för män, för gifta män. De gifta männen kommer, de går. Med hustrur, utan hustrur, kommer de, går. De bunnyfrestas, blir bunnykapabla. De bunnygår hem.”

Här finns ju naturligtvis ett dubbelperspektiv: både barnet Henrikas troskyldigt fascinerade och den vuxna Henrikas ironiskt roade och distanserade. Men vad jag under läsningens gång själv blir mest intresserad av är att fråga mig hur jag egentligen var då, hur jag tänkte och kände. Jag är ju sjutton år äldre än Henrika, jag var ju vuxen, men ifrågasatte jag alls de värderingar som omgav mig?

Jag tror snarare att jag var oroad, men ifrågasatte tror jag inte jag gjorde.

Life Magazine

Life Magazine

Förövrigt: Nog är det intressant att två finlandssvenska kvinnliga författare har konstruerat bilder av ett sextital de bara oklart minns utifrån tidningsmaterial?

I Monika Fagerholms Underbara kvinnor vid vatten var ju en av källorna tidskriften LIFE.

Kommentera: