Av MAGNUS PETTERSSON
I sin nya roman Anatolin från 2008 återvänder prosaisten och lyrikern Hans-Ulrich Treichel till ämnet för genombrottsboken, den självbiografiskt färgade berättelsen ”Der Verlorene”, mysteriet kring författarens äldre bror, som försvann när familjen fördrevs från Polen efter andra världskriget.
Nu tas historien om, men från en ny horisont och med nya fakta i målet. Så kan Anatolin läsas som en metalitterär kommentar till ”Der Verlorene”, men också till den eviga frågan om vad som är fakta och fiktion. Treichel turnerar den lärt och lekfullt. Hans arroganta och ironiska jagberättare – själv upphovsman till ”Der Verlorene” och också i övrigt lik den verklige Treichel – saknar minnen av sin barndom och tvingas därför uppfinna dem själv; samtidigt vet att han att de bara är konstruktioner.
Men lika mycket som Anatolin är smart och vitter är den mänsklig och gripande, med kopplingarna mellan Treichels familjehistoria och det mörka 1900-talet. Därtill är romanen rolig och medryckande läsning – i den vasse och satiriske professor Treichels sällskap har man sällan tråkigt.
© Magnus Pettersson
Läsa mer om bok och författare? – Klicka här