Fotot såg på mig
Ny bok av Katja Petrowskaja

I sin nya bok, Das Foto schaute mich an (”Fotot såg på mig”), har Katja Petrowskaja samlat ett sextiotal bilder och försett var och en av dem med en personligt hållen text, som en nyckel till världen bakom bilden, och med detta skapat ett gripande verk om minne och glömska och på sitt eget sätt också en protest mot krigets lögner.

 

För några år sedan debuterade den ukrainsk-tyska författaren Katja Petrowskaja med boken Vielleicht Esther (”Esther kanske”) om det egna sökandet efter släktens rötter i nittonhundratalets Östeuropa. Den uppmärksammades stort för sin höga litterära kvalitet och vackra bildlayout, men också för det vackra språket. Trots att Petrowskaja lärde sig tyska först i vuxen ålder skriver hon stilistiskt fulländat.

Das Foto schaute mich (”Fotot såg på mig”), som är hennes nya bok, består av ungefär 60 bilder, var och en försedd med en personligt hållen text, som en nyckel till porten mot den värld som läsaren bild för bild ledsagas in i.

Klicka på omslaget för att läsa ett utdrag ur boken

Fotona i volymen är lika olika som de många platser de avbildar, men ett genomgående drag är historiens ständiga och starka närvaro, både som den enskilda människans personliga historia och som de större historiska skeendena, insiktsfullt beskrivna i de vidhängande texterna. De har alla varit publicerade i Frankfurter Allgemeine Sonntagszeitung, där Petrowskaja sedan några år har en egen kolumn som hon – med en blinkning till Goethes Väst-östlig divan – först undertecknade med signaturen Die west-östliche Diva och ofta beskrev som sin frivola kolumn.

Men det frivola fick ett abrupt slut i och med den ryska annekteringen av Krim 2014. Hon har beskrivit hur hon först tappade uttrycksförmågan av händelseutvecklingen och sedan insåg att hennes skrivande måste få en ny inriktning som synliggör kriget. Därför övergav hon signaturen Die west-östliche Diva och började i stället skriva en fotokolumn som publicerades under åren 2015–2020 och nu har sammanställts till en bok. Vid tryckningen hade Putin ännu inte inlett sitt angreppskrig mot Ukraina Som händelserna sedan utvecklat sig är boken nu inramad av två krig, mot vilka den framträder i vemodig relief och med många frågor riktade till både det egna och det kollektiva minnet.

Det första fotot i samlingen, ”Bergmann vom Donbass” (”Gruvarbetare från Donbass”), är taget av den ukrainska fotografen Yevgenia Beloruset, en nära vän till Katja Petrowskaja,  numera även känd för sina dagliga rapporter från det krigshärjade Ukraina i Spiegel on-line. Det var just detta foto som först fick Petrowskaja att i den egna kolumnen börja skriva om krig och förgänglighet, liv och styrka, utifrån slumpmässigt utvalda bilder i första hand hämtade från efterkrigstidens Östeuropa. Detta skiftande material består av såväl svartvita foton som färgbilder tagna av både amatörer och professionella fotografer –  hämtade från utställningar, fotoböcker, familjealbum, barndomsbilder och skivomslag – och av enstaka foton tagna av författaren själv.

Titeln Das Foto schaute mich an bygger på tanken att den, som ser på en bild, också utsätter sig för effekten av den. Bilder tycks själva kunna betrakta betraktaren. Denna erfarenhet att bli både sedd och berörd är något som Petrowskaja tar vara på redan i den inledande texten om gruvarbetaren från Donbass. Den slår an grundackordet för hela boken. Det betraktaren först ser i den här bilden är den avfotograferade mannens vita ögon som syns genom det täta moln av cigarettrök som just stiger upp hur hans mun, medan hans kolsvarta ansikte knappt är skönjbart.

Gruvarbetaren är svart, och hans ögon är vita, men han är inte blind, det är jag som är det, med min ignorans och min okunskap om den här regionen, om de här människorna. Den insikten var svartvit, men fotot var i färg, därifrån vände min egen blindhet, min egen vanmakt, blicken mot mig.

Mamma 1964. Bilden är hämtad ur boken.
© Familienarchiv Katja Petrowskaja

Dessa meningar skrevs ned 2015, i en verklighet som nu förändrats dramatiskt. Det gäller också många andra av bokens bilder och texter om ett krig som på den tiden mest var ett avlägset rykte från fjärran land. Fotot med den rökande gruvarbetaren är taget i staden Sjtjastia (”Lycka”) under Rysslands första försök att bryta ut Luhanskområdet ur Ukraina 2015. Det har, enligt Petrowskaja själv,  placerats först i samlingen därför att rökmolnet som döljer mannens ansikte kongenialt symboliserar den svårtolkade situation som uppstod när kampen om kontrollen över Luhanskområdet inleddes.

Många bilder i Das Foto schaute mich an drar blicken till Ukraina. Men oavsett motiv och plats utmärks de alla av en önskan att fånga det flyktiga, förgängliga och bräckliga. Redan i Vielleicht Esther var foton viktiga som ett sätt att för ett ögonblick återkalla döda släktingar till livet, men i den nya boken är metoden fullt utbyggd. Varje foto är ett fruset ögonblick som fiskats upp ur tidens flöde – hobbyfotografens bilder i lika hög grad som den professionelle fotografens. Och oavsett foto är historien överallt närvarande, både de större sammanhangen (Tjeckoslovakien 1968, murens fall 1989, Krim och Donbass 2014) och de privata. De senare avspeglas i ett antal familjebilder och foton av enskilda individer vilka framträder med en alldeles egen auktoritet som personliga illustrationer till den övergripande historien.

I det sammanhanget sticker bilden av den amerikanska barnskådespelerskan och fredsaktivisten Samantha Smith ut på ett särskilt sätt. Som tioåring skrev hon 1982 ett personligt brev till den nyblivne Sovjetledaren Jurij Andropov för att uppmana honom till nedrustning och aktiv fredspolitik. Andropov, som såg en möjlighet i detta, svarade den unga amerikanskan med en personlig inbjudan till Sovjetunionen för att diskutera dessa angelägna frågor. Därigenom blev Samantha Smith i ett slag en världskändis och internationell ”fredsduva” av ett snitt som leder tankarna till våra dagars Greta Thunberg.

Okänd fotograf – Samantha Smith 1983. Bilden är hämtad ur boken.
© Maine State Museum

I boken är hon avbildad bredvid en sovjetisk militärpolis framför dennes gula tjänstefordon av märket Mercedes (!) som användes för att eskortera henne genom Moskva under det uppmärksammade besöket där. I detta evigt frusna ögonblick ser vi nu, liksom då, en hoppfullt leende flicka på sitt livs viktigaste uppdrag. Men i dag, med facit i hand, ser vi också en flicka som snart skulle falla offer för sin egen framgång. Katja Petrowskaja påminner om att Samantha Smith och hennes far omkom i en flygolycka i Maine 1985 på väg hem från arbetet med ett nytt avsnitt av den tv-serie, Lime Street, som hon medverkade i.

Katja Petrowskaja har berättat hur hon medvetet velat individualisera de utvalda bilderna i ett försöka att spjärna emot det enorma bildflöde som ständigt omger oss och som leder till inflation bland alla bilder. För att kunna återge dessa foton deras tyngd som vittnesbörd om tid, rum och personliga öden ägnade hon sig åt var och en av bilderna i tre veckor för att fixera dem och koncentrera sig på innehållet. Det handlade om att ”tänja ut ögonblicket” i fördjupad reflexion, att stegvis göra bilderna till sina egna. Detta gör också associationerna mycket personliga och bidrar till samlingens drag av unikt verk. Varje prosastycke blir ett miniseminarium i konsten att se och associera, med ett krav på exakthet i betraktandet som vi till vardags sällan uppbådar.

Hennes metodiska genomgång av varje enskilt foto får också förvånansvärt många av bilderna att fastna i minnet. Das Foto schaute mich an är ett gripande verk om minne och glömska, men också om ögonblickets förmåga att både kondensera tiden och träda ut ur den. Därmed är det också en bok om möjligheten att med bilder både beröra och manipulera betraktaren. En protest mot krigets lögner.

Katja Petrowskaja – Mitt moln. Bilden är hämtad ur boken.
© Katja Petrowskaja
Dela artikeln:

Missa inget på Dixikon.
Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Genom att skicka in din prenumeration ovan går du med på att denna webbplats lagrar din mailadress i syfte att kunna skicka kommande nyhetsbrev till dig. Dixikon använder Rule för att sköta utskicken (läs här om deras Privacy Policy).