Annie Ernaux – Retour à Yvetot

Annie Ernaux (Bild: Wikimedia Commons)

Klicka på omslaget för att komma till bokhandeln

Klicka på omslaget för att komma till bokhandeln

Av ROBERT AZAR

Vad är det som är så obehagligt i Kafkas romaner, och på vilket sätt förutsåg Orwell själens utarmning i det totalitära samhället? Enligt min tolkning är böcker som Processen och 1984 så berörande, eftersom de utmålar en värld där ingen talar sanning. K. och Winston Smith lever sina enda liv bland människor som aldrig öppnar sig för varandra, eftersom de av olika skäl inte kan eller inte vågar göra det. En tryckande falskhet vilar över dessa städer, där människans privatliv är inskränkt till den grad att hon nästan aldrig kan ta av sig masken.

Jag började läsa Annie Ernaux av en slump och berördes direkt av hennes uppriktiga tonfall. Genom att försöka tala utifrån sig själv och sin historia, utifrån det som är botten i henne, utmanar hon – så läser jag hennes verk – den totalitarism som inte har besegrats med vapen, en värld där alla ständigt bär masker, en obehaglig och skenbart lycklig värld. Ernauxs romaner är en oas av sanning i öknen av det tomma tal som omger oss. I den värld som Kafka skildrade i Processen vore hennes romaner otänkbara. Till och med när K. arresteras på morgonen behåller han sitt korrekta uppträdande, oförmögen att gråta.

Ernaux har betalat ett högt pris. Hennes böcker är självbiografiska och hon har prisgivit stora delar av sitt privatliv åt offentligheten. Jag tänker framför allt på de böcker som berört mig mest, La Place och L’Occupation, där hon talar om sin faders död och om sina kärleksproblem som frånskild kvinna i Paris. Hennes kanske mest kända bok, Les Années, har dock inte dessa kvaliteter. Den bygger snarare på en sociologisk förståelse av människan; den är skriven ovanifrån, utan det befriande patos som är så sällsynt.

I maj utkom Retour à Yvetot, en kort bok som återger en föreläsning som hon höll i den normandiska by där hon växte upp. Tidigare har hon tackat nej till alla officiella inbjudningar från Yvetot, men nu, 72 år gammal, kände hon sig redo att återvända till den plats som utgör den främsta källan till hennes skapande. Boken är framför allt intressant för dem som redan har en relation till hennes verk. Och det är många som har det. Det är inte förvånande, givet hennes försök att tala sanning även om det svåraste, att hon idag hör till Frankrikes mest uppskattade författare.

Kommentera: