Alina Bronsky – Nenn mich einfach Superheld

Klicka på omslaget för att komma till bokhandeln

Klicka på omslaget för att komma till bokhandeln

Av MARGARETA FLYGT

Alina Bronsky är ännu en av dessa ofta unga, otroligt begåvade författare som har något att berätta och som lyckas göra det på ett annat språk än sitt modersmål: Olga Grjasnowa, Vladimer Kaminer,  Saša Stanišić, Melinda Nadj Abonji, Feridun Zaimoglu, Maria Cecilia Barbetta – är bara ytterligare några som valt att skriva på tyska. Öppenheten inför och viljan att ta in andra nationaliteter gör den tyska litteraturen lika gott som det gör dess landslag i fotboll.

Bronskys romandebut ”Scherbenpark” (2008) tog bokmarknaden med storm. Den handlade sjuttonåriga Sascha som utvandrat från Ryssland till Tyskland som så kallad ”Spätaussiedler”. ”Aussiedler” kallades de tyskar som hade stannat i Östblocket efter 1945 och som senare ville flytta till Västtyskland. De som kom efter 1993 kallades ”Spätaussiedler” (sedan 1997 får bara de komma till Tyskland som kan bevisa tyska anor och klarar ett språktest). Sascha är en av dessa tiotusentals ryssar som emigrerat med sin familj och nu bor i ett trist höghus bland andra i ett höghusghetto i utkanten av en stad som kallas Scherbenpark. Hon bor kvar i den lägenhet där hennes styvfar skjutit ihjäl hennes mamma. För Scherbenpark fick Alina Bronsky flera priser och nominerades till Deutscher Jugendbuchpreis och i höstas gick den upp som film med Jasna Fritzi Bauer i huvudrollen. Hennes andra roman ”Die schärfsten Gerichte der tatarischen Küche” nominerades till Deutscher Buchpreis 2011. Idag är Alina Bronsky 36 år gammal och bor i Berlin. 2013 kom ”Nenn mich einfach Superheld” (Kalla mig bara superhjälte).

Alina Bronsky tematiserar inte längre sin egen bakgrund. Hon kom till Tyskland som så kallad ”Kontingentflüchtling” (ytterligare ett fackord för klassificeringen av migranter till Tyskland – kvotinvandrare: tyska staten godkände mellan 1991 och 2004 att en viss kvot, närmare 22 000 judiska ryska medborgare fick flytta till Tyskland). Men Bronsky är trogen sitt berättarperspektiv. I ”Nenn mich einfach Superheld” berättar hon åter om en tonåring, denna gång om Marek och om hur han försöker finna sig tillrätta i vuxenvärlden, bli sedd som den han är. Förutsättningarna är inte de bästa.

Den tidigare vackre Marek har blivit överfallen av en kamphund och fått halva ansiktet nästan bortslitet. Han har gett upp och livet verkar inte vilja så mycket med honom heller. Hans mamma, en upptagen advokat, lurar iväg honom att till en grupp för gymnasiestudier på distans. Det visar sig vara ett slags gruppterapi och han får han nästan slag. Om det inte vore för den vackra Janne som sitter i rullstol – den vackraste kvinna han någonsin sett – hade han stuckit direkt. Han vill minsann inte vara med i någon självömkande krymplingsklubb, snäser han av sin mor när de talas vid efteråt.

Men det är inte alltid så lätt att hålla sig undan, på distans. Vi människor mår bra av att vara i ett sammanhang vare sig vi vill det eller ej och Marek är plötsligt en del av något han inte alls ville vara med i från början. 
Bronsky gestaltar den ungdomliga osäkerheten väl – att tanke och handling inte alltid stämmer överens och svårigheten att efter en stor besvikelse faktiskt våga vara någon nära på riktigt, när vi är som mest sårbara. Mareks värld är inte längre indelad i svart och vitt, det finns nyanser, och snart även färger. Men allt blir inte som han en gång tänkt sig.

Bronskys text rör sig mellan skratt och gråt, det finns mycket dramatik och en stor portion humor. Det kallas roman, men är kanske snarare en ungdomsroman, för anslaget är snarare riktat till en yngre publik, till en läsekrets som många vuxna så gärna vill förstå och ha tillgång till. Bronsky är inte mässande, inte dömande – hon gestaltar de personer som är i utkanten av samhället, de sköra, omåttligt feta, fula, missanpassade och vanställda, med stor kärlek och utan daltande, befriat från politisk korrekthet. Därigenom lyckas hon också förmedla stor respekt för var och en av de enskilda romanfigurerna.

Och Marek, han övervinner så småningom sin ”Weltschmerz”, sin egen självömkan, sin sorg och ilska och blir på så sätt till en helare människa än han var innan hans ansikte slets sönder.

__________

Klicka här för att ladda ner den som e-bok
– Se en intervju med Bronsky i samband med att Scherbenpark kom ut:

– Se en trailer för filmen

Kommentera: