Aleksandar Krsmanovic är en serbisk pojke i tioårsåldern som bor i Vicegrad vid floden Drina i Jugoslavien. Redan i anslaget förstår man att författaren anspelar på Ivo Andrics bok Bron över Drina, som i någon mån kanske är ett jugoslaviskt nationalverk.
Men där Andric skriver om Jugoslavien berättar Stanisic om dess sönderfall. Bokens första hälft handlar om Aleksandars tidiga barndom, hans relation till sin idol morfar och den övriga familjen. Det finns fortfarande en hel del rester från Titos politik i de tidiga minnena och en del andra rester från kommunisttiden, som medlemskap i de unga pionjärerna.
Aleksandar, vilket hörs på namnet, tillhör den serbiska delen av befolkningen i Vicegrad, men hans mamma kommer från en muslimsk familj. När kriget bryter ut flyr de först till Belgrad, därifrån via Österrike till Tyskland. Efter några år ska de skickas hem igen, men då flyttar Aleksandars föräldrar istället till USA, medan pojken blir kvar i Tyskland och går klart skolan där.
Det här är en av de mest övertygande tyska debuterna på senare år och de jugoslaviska successionskrigen är förvånansvärt lite skildrade i litteraturen. Men den här boken gör det med besked.