Solen sken, termometern visade på nästan 25 grader. Många romare öppnade balkongerna och passade på att luncha utomhus.
Andra ställde sig i kö för att lägga sin röst på demokratiska partiets nye ledare. Jag nämnde det redan i morse, men detta är ett ståtligt demokratiskt experiment. Efter 7000 lokala partikonvent, efter en konstituerande kongress med över 1.000 valda delegater, hade partimedlemmarna utsett tre kandidater till det nya partiets ledarroll. Som vanligt i Italien heter partiledarna Segretario. ”Il presidente” för partiet är en mera honorär titel.
De tre kandidaterna är Pier Luigi Bersani, tidigare ekonomiminister i Romano Prodis regering. Född i byn Bettola, strax utanför Piacenza. Laureato (skall vi säga fil.mag) med en avhandling om kristendomens historia med särskild tonvikt på Gregorius den store. Samtidigt gjorde han karriär i PCI – det gamla kommunistpartiet med en lång rad befattningar i kommunalförvaltning och annat. Invald i EU-parlamentet 2004.
Kandidat nummer två är Dario Franceschini, född i Ferrara 1958, advokat och författare. Pappa Giorgio var antifascistisk partisan i en katolsk organisation, un partigiano bianco. Jur.kand. (om vi nu skall använda denna jämförelse) med en avhandling om juridiska doktriner och politiska institutioner. Katolsk studentpolitiker, sedan medlem i DC och medarbetare med dåvarande partisekreterare Benigno Zaccagnini, på partiets vänsterflygel. Vice partiledare tillsammans med Walter Veltroni. I första hand en laico, en icke-klerikal troende förklarade han för mig häromdagen. Valdes till temporär partisekreterare i våras fram till valet nu.
Kandidat nummer tre är Ignazio Marino, född 1955 i Acireale på Sicilien. Flyttade tidigt till Rom där Ignazio tog sin med.kand vid Katolska universitetet. Specialistutbildning vid Transplant center i Cambridge och Pittsburgh Transplantation Institute vid universitet i Pittsburgh, där han 1992 utnämndes till biträdande chef för National Liver Transplant Center vid Veterans Affairs Medical Center i Pittsburgh.
Det enda centrum för medicinsk forskning som direkt tillhör amerikanska regeringen, påpekar han i hans cv. 2001 var han först med att utföra en levertransplantering på en HIV-patient. Vald till senator på PD:s lista. Han har nu genomfört 650 transplantationsoperationer. Som katolik har han skrivit böcker om tro och vetenskap. Men också varit den som gett katolska kyrkan flest problem genom att ta ställning för abortpiller, homoäktenskap, frivilligt avbrytande av livsuppehållande terapi och mycket annat.
I varje valkrets hade PD:s funktionärer rest vita tält där partimedlemmar och vanliga väljare kunde lägga sina röster. Vid 10.30-tiden var det ingen kö. Man fick visa sitt röstkort och id-kort. Persondata antecknades noga. Kvittot för det frivilliga bidraget till valkostnaderna: 2 euro skrevs ut och stämplades.
Valsedlarna är elegant tryckta i fyrfärg med alla kandidater och den lokala kandidatlängden för den kommande partikongressen. Dit alltså varje kandidat tar med sig ett antal delegater i förhållande till avlagda röster.
Solen sken alltså, det småpratades i den nästan obefintliga kön. Mest: ”Speriamobene” – vi får hoppas på det bästa. Vad annat kunde man säga efter avslöjandet av guvernör Marrazzis ”privata svagheter”, som högstdensamme uttryckt saken?
Nu när jag skriver detta strax före kl 18 säger tidningssajterna att köerna ringlar sig runt kvarteren. Att det är fler än under Prodis primärval som vill delta. Att redan en miljon hade avlagt sina röster strax efter lunch. Allt har gått lugnt och stilla till väga. Röstningen pågår till minst kl 20 – jag har svårt att se att någon skulle avbryta vid det klockslaget om det skulle stå en lång kö kvar.
Första resultaten blir klara vid midnatt, utlovas det. Storfavorit är Bersani som kan få över 50 proc på direkten. Franceschini ligger på 30 proc och Marino knappt 10. Men dessa siffror gäller delegaterna. Ingen kan idag säga vad väljarna verkligen har på hjärtat.
En kommentar: Bersani är en gammal apparatkille från Pci, kommunistpartiet, och samma sak gäller i någon mån också Franceschini. Om det skall till nytt blod, nya ansikten i partiledningen, är det bara Marino som kan svara för det.
Vi får vänta och se.
Åke Malm