Det är dagen efter Den Stora Nyheten. Man tassar ut på svalen och hämtar in morgontidningarna. Där ligger två i pappersformat, La Repubblica och Il Messaggero. Båda har samma toppar:
Il Messaggero: Mafia, sju år till Dell’Utri.
Överrubrik: I hovrätten reduceras straffet med 2 år. PdL-senatorn: en Pilatus-dom. Debatt om Mangano.
Underrubrik: Relationerna till Cosa Nostra bekräftade – men inte uppgörelsen efter ’92.
La Repubblica: Mafia, Dell’Utri är skyldig.
Överrubrik: Även Appellationsdomstolen dömer honom: sju års fängelse. Den anklagade: Pilatus-dom. De unga i sicilianska PdL protesterar mot honom.
Underrubrik: Friad endast för brotten efter ’92. Senatorn: Mangano förblir min hjälte.
Och, sedan PC:n startats, Corriere della Sera: Mafia, Dell’Utri får sju år.
Överrubrik: Skyldig till samröre (concorso esterno) med maffian till ’92. Senatorn: en Pilatus-dom. Underrubrik: Domarna i appellationsdomstolen friar honom för Forza Italia-tiden.
På sidan 2 finns rubrikerna: Dell’Utri dömd. Forza Italia lämnas utanför
l’Unità: 20 år som picciotto.
Och då skall man veta att ”picciotto” (uttal: pitjotto) är maffiaspråk för ”hantlangare, underhuggare, andra rangens medlem”.
Det är Marcello Dell’Utri som varit picciotto, enligt l’Unità. Kort bakgrund: född i Palermo 1941, studier vid Statliga universitetet i Milano där han tar en jur kand. Han lär känna Silvio Berlusconi och börjar arbeta som medhjälpare till denne. 1964 flyttar han till Rom och får en ledande roll i Centro Internazionale della Gioventù Lavoratrice, en organisation som startats av påven Johannes XXIII och som Opus Dei har hand om.
Sedan flyttar han till Palermo och gör en snabb karriär i bankvärlden innan han återvänder till Milano för att bli Berlusconis närmaste i företaget Edilnord, byggfirman som skapade det nya bostadsområdet Milano 2 och la grunden för Berlusconis förmögenhet. 1982 startade han Publitalia, ett företag som samlar in annonseringen till Fininvest och blev dess VD. 1983 upptäckte polisen honom vid en blixtrazzia i Milano hemma hos en maffiaboss. 1993 är han Berlusconis närmaste man när Forza Italia skall byggas upp. Han blir vald till parlamentet och även till Europaparlamentet. Själv säger han:
– Jag skiter i politiken. Men jag är tvingad att låta mig väljas för att skydda mig från alla som vill mig illa.
Han slöt en pakt med åklagarna 1999 då han erkände bokföringsfusk och skatteflykt och belönades med ett straff på två år och tre månader.
Under alla dessa år han han ständigt varit föremål för en lång rad polis- och åklagarutredningar om sina kontakter med maffian. Den senaste rättegången mot honom startade i Palermo 1997 efter att en ”pentito”, en avhoppare, Salvatore Cancemi, redan 1994 hade berättat för åklagarna att Marcello Dell’Utri var sambandsman mellan Cosa Nostra och maffiabossen Vittorio Mangano. Denne hade 1973 anställts av Silvio Berlusconi, officiellt för att vara ansvarig för familjens stall vid villan i Arcore utanför Milano. Om detta har Berlusconi själv berättat i en intervju med Corriere della Sera. Hans version är att han sparkade Mangano så snart det blev klart att denne höll på att organisera en kidnappning av arvtagaren, Piersilvio Berlusconi (idag styrelseordförande i Mediaset).
Rätten diskuterade åtalspunkterna i fem dagar innan detta senaste utslag fälldes. Åklagaren, Nino Gatto, sammanfattade åtalet:
– Dell’Utri var mellanhand och direkt hjälp kom från maffiamedlemmen Gaetano Cinà. Resultatet var att Mangano tillförsäkrade (familjen Berlusconi) skydd mot kidnappningshotet i Milano.
Överenskommelsen om detta skydd och att Mangano skulle få jobb hos Berlusconi skall ha fattats vid ett möte på kontoret hos Berlusconis företag Edilnord på hösten 1974. Närvarande vid mötet var förutom Dell’Utri och Berlusconi också Palermobossarna Stefano Bontade och Mimmo Teresi.
Åklagaren hade yrkat 11 år, ett pålägg med 2 år från straffet i första instansen. Istället drog man i Palermo av 2 år. Och detta framhålls som en stor seger av PdL-politikerna. Vad alla uttolkare särskilt är intresserade av är läsa domens motivering när den kommer om några månader, hur domarna funderat när de uteslutit maffiakontakterna efter 1992.
Det året började planerna på att skapa Forza Italia. Berlusconis stödtrupper jublar nu över att domarna uteslutit kontakterna mellan maffian och hans parti.
Några timmar efter att domen lästs upp, stod Giuseppe Pisanu i Parlamentets antimaffiakommission och talade och sade:
– Under massakeråren 1992 och 1993, under vilken tid man hade anledning hysa oro för en hotande statskupp, förekom förhandlingar mellan Staten och maffian.
Och då skall man veta att Giuseppe Pisanu är medlem i PdL, före detta inrikesminister och gammal veteran som kristdemokrat. Hans årliga redogörelse för kommissionens aktiviteter konstaterar i år att ”Cosa Nostras mål (för sin offensiv) var att tvinga Staten att avskaffa paragraf 41 bis”. (Se mina tidigare bloggar om denna paragraf som riktar sig mot organiserad brottslighet i allmänhet och maffian i synnerhet. I korthet innebär paragrafen att maffiamedlemmarna döms till åratal av närmast total isolering – ett straff som anses särskilt olidligt då bossarna förhindras fortsätta ge order till släkten på besök om hur affärerna skall skötas).
Pisanu hävdar att Cosa Nostra inte var ensam om att organisera bombattentaten i Rom och Florens. Där fanns också ”servizi deviati” – en formel som används varje gång direkta bevis saknas för misstankar om att säkerhetspolisen agerat på uppdrag av någon mystisk potentat eller då det handlar om kretsar inom det italienska frimureriet.
Marco Travaglio om Legge Bavaglio
Det finns åtminstone två tillfällen då dessa ”förhandlingar” har lämnat spår efter sig. Ett är kontakterna mellan karabinjärgeneralen Mario Mori och Palermos borgmästare Vito Ciancimino. Men Pisano understryker att det är mycket svårt att få veta hela sanningen – och det gäller åtminstone tre olika plan: det politiska, det juridiska och det historiska.
Det finns ännu mycket mera att hämta ur de här två händelserna. Men jag kan inte avsluta denna blogg utan att nämna något om utvecklingen av regeringens förslag till ny medialag, den som kallas munkavlelagen.
Idag kl 17 har ett dussintal organisationer kallat till demonstration på Piazza Navona. Journalistfacket står i spetsen men där finns också De violetta, LO-organiationen CGIL, ARCI (Italiens ABF), Libertà e Giustizia och många andra. Samtidigt demonstreras det i 22 andra städer som Milano, Torino, Padova, Bari och Palermo. Samt i Paris och London.
Munkavlelagen vill strypa åklagarnas möjlighet till telefonavlyssning, kraftigt begränsa tidningarnas möjligheter att rapportera om utredningar och vill kunna straffa tidningar, förläggare och journalister om de utnyttjar grundlagsskyddad yttrandefrihet.