Av ÅKE MALM
Efter Sopranos har alla en egen bild av den sicilianska maffian, Cosa Nostra. En osannolik PR-prestation har gjort bossarna nästan sympatiska. I varje fall kan man skratta åt dem.
I Kalabrien skrattar ingen åt ’ndranghetan. I stort sett är den okänd, både vad gäller dess struktur och dess enorma ekonomiska potential. I Duisburg dödades 6 unga medlemmar av familjen Strangio i augusti 2008. Mördarna hade tagit god tid på sig att organisera attentatet. När massakern var över räknade polisen in 54 tomhylsor på gatan. Tyska kriminalpolisen tvingades medge att man undervärderat de italienska kollegornas varningar om hur ’ndranghetan byggt sitt nät av filialer och investeringar.
I dag är det en vedertagen sanning att kalabresarna helt kontrollerar kokainhandeln i Europa, att de tvättat sin pengar och investerat i hotell, restauranger och fastigheter runt om i Europa. Dagarna innan Muren föll hade ’ndranghetans agenter order att köpa allt som gick att lägga vantarna på i Östtyskland, Rumänien och Polen.
Om detta och hur den organiserade brottsligheten utvecklats till ett hot inte bara mot den italienska demokratin utan mot lag och ordning i Europa, berättar Antonio Nicaso i sin bok. Han anses vara en av de få som verkligen analyserat ’ndranghetan i detalj. Det har länge varit märkligt tomt i bokhyllorna om denna organisation men nu har en början tagits att fylla det tomrummet.
© Åke Malm
- SR hade ett inslag om ’ndranghetan och familjefejden i augusti 2007
- Se ett program om ’ndranghetan från TV-serien Blue Notte, som leds av Carlo Lucarelli: