Michel Houellebecq har i dagarna kommit ut med en ny roman, Anéantir (ung. Utplåna) som liksom alla hans romaner väckt stor uppmärksamhet. Hans lyrik har däremot inte väckt samma intresse och det trots att han enligt Agathe Novak-Lechevalier kanske i första hand är poet och att det är i poesin som han prövar de teman och den montageteknik som han sedan tillämpar i sina romaner.
A lla pratar om Michel Houellebecqs romaner men ingen pratar om hans poesi. Kanske är han först och främst poet, även i sina romaner. Det menar Agathe Novak-Lechevalier i förordet till ett dikturval sammanställt av Houellebecq själv Non réconcilié: Anthologie personnelle 1991-2013. Urvalet sträcker sig från debuten fram till den senast utgivna diktsamlingen. Här ger Houellebecq sin syn på sin poetiska utveckling. Boken kan ses som både en sammanfattning av hans lyriska författarskap och en ny diktsamling. Kanske hans bästa.
Houellebecq började sitt författarskap som poet med att publicera några dikter 1988 i tidskriften La Nouvelle Revue de Paris. 1991 kom La Poursuite du bonheur som belönades med Tristan Tzara-priset. Andra diktsamlingen Le Sens du combat utgiven 1996 fick Le Prix de Flore. Tre år senare kom tredje boken Renaissance. Under tiden hade han gjort sig känd som romanförfattare och det dröjde ända till 2013 innan den fjärde diktsamlingen Configuration du dernier rivage kom ut.
Enligt Novak-Lechevalier är det i poesin som Houellebecq prövar de teman och den montageteknik som han sedan tillämpar i sina romaner. Ändå skiljer sig de båda genrerna radikalt åt, vilket också Houellebecq själv påpekat. Romanen ger en rationell och saklig återgivning av verkligheten, medan poesin fokuserar på känslor. Det finns med andra ord två Houellebecq – romanförfattaren och poeten. Den ene är en kritisk intellektuell, den andre en känslomänniska. Poesin motsäger hans varumärke som den kontroversielle romanförfattaren med följden att den ignorerats och förbisetts.
Poesi för Houellebecq innebär inte att skapa en stil eller uppfinna originella metaforer. Poesi består i att ha något viktigt att säga. Dikten ska konfrontera den vardagliga verkligheten och registrera den känslomässigt. Det märkliga är att Houellebecq använder sig av alexandrinen, fransk poesis allra mest traditionella form, samtidigt som han tar sig friheter med versformen.
Han säger sig vara romantiker och finner sina främsta förebilder hos 1800-talets poeter. Därför sätter han parentes kring modern poesi med dess antiromantiska attityd och experimenterande för att istället gå tillbaka till sådana 1800-talsdiktare som Baudelaire och Novalis. I synnerhet Lamartine ser Houellebecq som en mästare på alexandrinsk vers. Det är poesi som kommer direkt ur hjärtat, direkt ur det känslomässigt upplevda och Houellebecq vill återföra dikten till dess ursprung, det vill säga den sårade eller plågade sensibiliteten. Därför kan han sägas tillhöra den franska traditionen av poète maudit, poeten som samhällets utstötte och sanningssägare.
Enligt Houellebecq upplever poeten ”en allomfattande och monstruös brist” i den moderna tillvaron. Han tar då på sig uppgiften att vittna om denna brist. ”Vi bor i frånvaron,” heter det i en dikt. Det är en radikal alienation som bildar det centrala temat både i romanerna och dikterna. Orsaken är det sekulära samhället med dess konsumism och ohämmade individualism. Poeten är en ”levande självmördare” men det är just detta tillstånd som paradoxalt nog genererar skrivandet.
Houellebecqs urval ur sina diktsamlingar har titeln Non réconcilié (Inte försonad). Bokens fem avdelningar dramatiserar de varierande innebörderna i denna livshållning. Den främsta inspirationskällan är nog Baudelaires Det ondas blommor. Houellebecq kan sägas vara en samtida Baudelaire eftersom han fortsätter sin föregångares projekt att ge uttryck åt främlingskapet i det moderna samhället. Baudelaire hade sitt Paris i mitten av 1800-talet, medan Houellebecq har sitt Paris i slutet av 1900-talet och början av 2000-talet. Det är ett Paris som blir en spegel för vår samtida livskänsla då moderniteten går mot sitt slut i de många krisernas tecken.
Första dikten i Non réconcilié slår an det centrala temat i Houellebecqs poesi och även i hans romaner: alienationen i våra dagars konsumtionssamhälle. Det är utgångspunkten och på sätt och vis slutpunkten i hans författarskap. Att konsumera blir ett oundvikligt öde. Dikten är skriven på klassisk alexandrinskt versmått med rim, vilket skapar en förfrämlingseffekt mot miljön som är en stormarknad i förorten. Samma grepp använder Baudelaire i Det ondas blommor.
Poeten i Houellebecqs dikt får ett sammanbrott vid osthyllan. Frankrike är ju känt för sina många ostsorter. De Gaulle anspelade på det när han sa att det inte går att styra ett land med 246 ostsorter. Ingen bryr sig om poeten där han ligger på golvet. Däremot fylls de omkringstående av beundran inför hans nya skor. Varorna är det som definierar en människa i konsumtionssamhället och där finns ingen empati. Känslolivet förtvinar. Det är den insikten som iscensätts i inledningsdikten till Non réconcilié och det är den insikten som dominerar Houellebecqs författarskap.
Alienationens olika faser skildras i bokens första avdelning. En dikt handlar om arbetslöshetens ensamhet och utanförskap. Poeten drar omkring i Paris och pengar är allt han kan tänka på, ”den enda idén, den enda lagen”. Kärlek finns inte och inte heller trohet. Det är en existens där människor ”söker en utgång / Mellan paniken och ledan”. En svart humor karakteriserar dikterna.
En annan dikt ger ett troligtvis självbiografisk porträtt av en känslokall far: ”Min far var en rå och enstörig idiot.” Båda föräldrarna övergav Houellebecq när han var barn och han växte upp hos farmodern. Han tog hennes flicknamn som pseudonym. Michel Thomas föddes 1956 på ön Réunion men han har levt sitt författarliv som Michel Houellebecq. Det var ett sätt att skapa sig en ny identitet och ett nytt liv. Kanske var det även ett sätt att se världen genom en flickas oskuldsfulla ögon. Att inte ha någon förutfattat mening om tillvaron utan uppleva den in på bara huden. Egentligen har just det varit Houellebecqs projekt som författare.
Han tycker sig leva i slutet av en dödsdömd civilisation. Tomhet, leda och ångest präglar livskänslan. Oftast lokaliserar Houellebecq sina dikter till gator i Paris och gör på så vis staden till ett sinnestillstånd summerat av första raden i andra avdelningen av Non réconcilié: ”Att leva utan stödpunkt omgiven av tomhet.” Det är i regel skymning och kväll både tidsmässigt och existentiellt. Poeten blir en vandrande vålnad i en spöktillvaro.
Det är märkligt att läsa Houellebecqs metriska och rimmade dikter om förtvivlan och ångest på gränsen till självmord. Alexandrinen blir ett sätt att hålla självmordet på avstånd. Att ge lidandet form gör det möjligt att trots allt fortsätta leva. Speciellt familjerelationer inger poeten ångest. I en dikt reser han på semester till Alperna med sin tioårige son. Det regnar hela tiden och han har bara lust att dö från allt. Sluta leva, sluta skriva, sluta plågas. Det är en hemsk dikt i sin uppriktighet. Ändå väntar han alltid ”på kärleken / Kärleken, eller förvandlingen”.
Vad är det för kärlek som diktjaget i Non réconcilié väntar på? Det är ytterst en andlig kärlek. Första dikten till sista avdelningen reflekterar över ”den orörliga nåden” som består i alla tider. Men det är svårt att finna denna nåd i ett sekulärt konsumtionssamhälle.
Flera dikter skildrar vandringar i ett bergslandskap för att söka frid. Det finns trots allt ”ett positivt öde”. Här blir Houellebecq något av en sekulär mystiker. Det märks framför allt i Passage (Sjöresa) som skildrar en alkemisk omvandling eller färd på havet.
Slutet på sista dikten talar om nödvändigheten att få ”ett klarnat sinne” i vår turbulenta värld. Det är målet för Houellebecqs författarskap, som han kämpar sig fram till i bok efter bok. Att inte vara försonad får här sin egentliga betydelse.
- En dikt av Houellebecq läst av Blanche Gardin (hela dikten finns också att läsa om du klickar på videon och ser den på Youtube – väl där klicka på ”VISA MER” )
https://www.youtube.com/watch?v=hX2ZW5mllR8