Jag glömde ju i mitt inlägg tidigare idag att förklara varför Via Gradoli (tonvikt på a) är så intressant för generationen som upplevde 70-talet i mogen ålder.
Jo, namnet leder tankarna till Röda brigadernas kidnapping av Aldo Moro, kristdemokraternas ledare, och massakern på alla fem polismännen i hans eskort. Denna den kanske mest uppslitande händelsen i Italiens efterkrigshistoria, inträffade i mars 1978. Aldo Moro var på väg till parlamentet för att presentera kristdemokraternas nya regering, ännu en med Giulio Andreotti som chef. Och som förde till ett samregerande med kommunistpartiet, som dock inte fick några ministerplatser den gången.
Moro hölls fängslad i 55 dagar, under vilka han utsattes för ett närgånget förhör. Där tvingades han erkänna de dubbla band som knyter italiensk politik till USA. Bland mycket annat. I exakt samma condominium där Lazios guvernör träffade den brasilianske transvestiten Vitali, hade Röda brigaderna ett ”covo”, ett näste där vissa medlemmar i kidnapparorganisationen gömde sig. Det upptäcktes oväntat av att någon larmade polisen om att det fanns en läcka i den av terroristerna hyrda lägenheten. När polis och brandkår lyckades bryta sig in upptäcktes att någon öppnat en badkarskran och placerat en badborste så att det inom en viss beräknad tidsrymd skulle bli översvämning.
Dock gjordes aldrig någon riktig undersökning. Med flit, misstänker många. Hade nästet satts under kontroll och undersökts på rätt sätt hade det varit en barnlek att upptäcka platsen där Moro hölls fängslad. Vem hade öppnat vattenkranen? Vem ville att nästet skulle upptäckas? Vem såg till att spåret inte följdes upp? Kort sagt: vem hade intresse av att inte rädda Aldo Moro?
Se där några intressanta frågor i kategorin ”I misteri d’Italia”, Italiens mysterier.