Svenska tidskrifter når mig med ojämna mellanrum och därtill med den eftersläpning som numera vidlåder postgången mellan Sverige och den latinamerikanska sydkonen. Jag förstår hur den ryske guvernören i Vladivostok måste ha känt sig: han som i slutet av 1800-talet läste Moskvas dagstidningar med exakt ett års eftersläpning.
Jag läser septembernumret av Baltic Worlds (tidigare känd som Baltiska världar) med så mycket större intresse som det har ett intressant ryskt tema. För flera år sedan trodde jag som många andra att den här tidskriften, som föddes på nittiotalet under Östersjöstiftelsens och Södertörnska högskolans egid, stod inför ättestupan. Ninna Mörner har hållit berömvärt liv i den även sedan Anders Björnsson lämnade, så det är inte hennes fel om jag fortfarande undrar. Bidragen kommer från många länder och både ämnesval och kvalitet skiftar. Numera publiceras hela tidningen på engelska.
Baltic Worlds ämnesområde sträcker sig från Norra Ishavet ända till Armenien och Azerbajdzjan och täcker hela Östeuropa på vägen. Östersjöstiftelsen skapades nämligen 1994 av regeringen Bildt med vad som återstod av löntagarfonderna, i insikten om behovet att följa utvecklingen i vårt närområde men också i segerruset efter Berlinmurens fall. Washington hade inlett vad som fler än ryssarna uppfattade som en “roll-back”politik: det gällde inte bara att ge östeuropéerna den frihet som förvägrats dem av det kalla kriget, utan också att fylla ett förment säkerhetspolitiskt vakuum i hela Centralasien. I skenet av vad som sedan hände var det sistnämnda inte särskilt klokt, och än mindre i den utformning som det fick av hans efterträdare Bush. För svensk utrikespolitik var den geografiska munsbiten i största laget redan från början.
Dessutom hade stiftelsen en utbildningspolitisk uppgift: den skulle stärka tillkomsten av en ny högskola i Stockholmsområdet, den på Södertörn. Den fick länge finansiella muskler med hjälp av den globala bubbla som sprack 2008, men den har fortfarande ovanligt mycket pengar med svenska mått mätt. Vetenskapsakademien har vid ett par tillfällen analyserat och kritiserat verksamheten, senast i början av 2014 i en rapport med rubriken “En uppenbart onyttig konstruktion”. Undersökningen, ledd av Michael Sohlman, rekommenderade att stiftelsens pengar delas i två potter: en mindre för östeuropeiska studier, tillgänglig för alla svenska forskare, och en större del för att finansiera Södertörns högskola som sådan.
Vad detta betyder för Baltic Worlds är inte lätt att förutsäga. Själv tror jag att en renodlat akademisk tidskrift vore bäst: att som hittills försöka kombinera lättare material med forskningsrapporter blir lätt till skada för båda kategorierna. Till den tematiska spretigheten bidrar förstås den geopolitiska aptiten. Östersjöområdet och det slaviskspråkiga Europa (givetvis inklusive Ryssland) vore nog en lämpligare avgränsning. Det blir ändå ett ganska omfattande närområde att hålla reda på, från Östersjön till Svarta havets nordvästkust. Men kunde vikingarna så kan väl vi!