Slog precis in ett paket med en av de mest intressanta böckerna just nu, blivande kulturchefen för Svenska Dagbladet Stefan Eklunds 52 samtal med Svante (Cordia 2009). Det finns ingen anledning att upprepa vad jag redan sagt i min recension av boken i Borås tidning, vill bara återigen påminna om det fantastiska att det faktiskt finns detta annorlunda slag av kulturjournalistik. Någon gång i början av 2000-talet upptäckte filosofen Mats Rosengren och jag Stefan Eklunds krönikor om terriern Svante som hade läst all litteratur och all teori i BT – framför allt genom det lilla urval som publicerades på BT:s eget förlag.
Nu har alltså Eklunds dialoger med terriern Svante om litteraturen, livet, fotbollen och vinerna kommit i en mer regelrätt bok – äntligen! Jag funderar ibland vad det är jag fastnat för hos Eklunds krönikor. Ett svar är förmodligen att han betraktar det akademiska teorierna och litterära gestalterna med viss humor utan att för den skull underkänna dem. Ett annat att han faktiskt förmår gestalta abstrakta tankar hos Jacques Derrida, Maurice Blanchot med flera till mer vardagsnära små berättelser om en husse och hans hund. Några godbitar från krönikorna i BT saknas visserligen, till exempel den där terriern Svante smugglas in i en väska på Bok & Bibliotek i Göteborg. Men ändå – de 52 samtal som finns är bokstavligen makalösa.
Jag skall ge boken till en doktorand vars avhandling jag opponerar på 6 mars i Uppsala. Om doktoranden fattar bokens poäng – det är det verkliga testet.
Ola Sigurdson